Zoroatrismen är intressant då denna kan sättas i
relation till den välkände meadianska teorin som exempelvis refereras till utav
Olofsson: “I det framväxande moderna samhället framstod individen som en
odelbar atom och det dröjde ända in på 1900-talet, innan .... Meads ...
utvecklade[ ] en mera nyanserad bild av individen som en social varelse som
individualiseras genom sina relationer till samhället och de andra”.1
Zoroastrismen har som utgångspunkt kampen emellan det goda samt onda, inom den
jordsliga og mer filosofiska delen, alltså bortsett från den religiösa biten,
så handlar det om att varje individ måste välja hvilken väg han eller hon skall
taga, men båda åfinnes inom sig och uppfattningen av jaget är därmed
ickeatomisk men högst dualistisk där skiljning måste ske - detta långt före Mead.
Den grekiska mytologiska verklighetsuppfattningen baseras tillikt på ett
dualistiskt förhållningssätt inom människan og världen, rörandes det goda og
onda, samt emellan förnuftet samt andra själsliga förmågor, just Aristotelses
ser ehuru människan som en, en unierad form med naturen, men ack ändå, vi og
övriga djur, som en dualism där själen gör livet, från övrig död materia, men
där människan avskiljer från övrigt levande genom sitt theoretike psyche, vår
förmåga att tänka teoretiskt, samt strävan efter lust, framstegsviljan.2
Men om man tar med de religiösa aspekterna så faller denna komparering då denna
kamp är skapad av de högsta eller den högsta guden/arna, finns olika inriktningar, det blir
alltså totala idéer, men å andra sidan Meads resonemang bygger på att det
måste finnas en människa, människan är utvecklad från någonslags primatgemensam
urapa. Den stora berättelsen här blivandes istället för religion evolution,
även Lyotard använder sig utav evolutionens
makter i sin framställning - den senare baserad på vetenskap og är
därmed enligt antagna konventioner kring förnuftet den mest trovärdiga samt
vedertagna. - Innan Darwins, et gelikars, tid så florerade en religiös tro
kring människans historia och det finnes de som har det fortfarande i exempelvis
USA - äro dessa nutida fenomen samt rörelser premoderna då det är en gammal
pre1600-tals ~ 1600-tals för den giddeanska, med fleras, teorin eller
pre1800-tals för Darwins upptäckt ~ idé eller är den modern då termen modernus
har klara totalistkristna kopplingar og för att många anser att kristendomen är
den största av västerlandets stora berättelser som otvetydeligen varandes
totalistisk eller är de postmoderna då de visar på irrationellt beteende som
bara genom att finnas till bejakandes utav pluralism, ehuru ej tolerans
törhända? - Men ytterligare å andra sidan så har det ofta hänt att tro et
hypotes föregått vetenskaplighet / mer avancerad teori / gissning og esomoftast
åfinnes viss sanning i myterna, ett
exempel är den bibliska syndafloden som man nu anser vara en mytologisering
utav naturliga samt högst verkliga översvämningar i tvåflodslandet, eller
måhända vid Svarta havet - men veta lärom vi törhända aldrig göra,
zoroastrismens dualism blev alltså bevisad i og med Mead eller vad man vill,
men Mead kom i hvilket fall som helst inte på någon ny teori utan anförde en
gammal fast i ‘vetenskapliga’ anföranden og givetvis i högst modifierade
former. Att idén modifierats haver ehuru ingen betydelse för denna
framställning, det som menas är ju att grunden kring ickeatomism redan
existerade. Förövrigt så är många religioner uppbyggda genom filosofin att
människan har att välja emellan gott og ont, paradiset eller helvetet, i religiösa termer, de senaste äro ju
kristendomen samt islam - d.v.s. några av de största utav de stora
berättelserna någonsin - men just zoroastrismen ser individen som
ickaatomistisk samt dualistisk og är därmed extra intressant, individen är
interndualistisk. Kristendomen kallas, som nämnts, ofta den största
berättelsen, till exempel av Lyotard: “The oldest and most all-encompassing
Western grand narrative, Christianity ...”3 - och de stora
berättelserna skulle ju vara karaktäristiskt för moderniteten og därmed så
måste moderniteten minst härröra från den tid då termen skapades,
speciellt då den största stora berättelsen i väst fick total hegemoni samt
därmed total auktoritet ungefär vid den tidpunkten - andra totalismer fanns
dock därinnan og därmed så är hela tidsbegreppningen konstgjord, eller för att
ej säga totalt felaktig.
Fotnoter
1)
Olofsson, 1997:41.
2)
Nylund, Teologi genom seklerna, 1999:7, Andersen, Som dig själv,
1997:29.
3) Lyotard, “The Wall, the Gulf, and the Sun: A
Fable”, i Poster (ed.) , Politics,
Theory and Contemporary Culture, 1992 här i Lyotard, 1993:114
Nessun commento:
Posta un commento