Om vi återgår till Mead så bör det også kanske klargöras
att Mead givetvis icke menade att det var en ond og god sida i människans inre
utan det vi skolom taga fasta på här är det faktumet att det i flera,
typifierat i zoroastrismen, äldre tänkesätt finns ett utvecklat ickeatomistiskt
tänkesätt kring människans inre - d.v.s. grunden för Meads påstående var redan
framfört. Zarathustra skrev: sraotā gÛšāiš vahistā \ avaēnatā sucā
manaŋhā āvarnå viciυahy
\ narÛm narəm xvahyāi tanuyē
parā mazÛ yå ŋho \ ahmā
[nÛ] sazdyā baodantō paitī betydandes “Listen with your ears to the best things, |
reflect with a clear mind upon the two choices of decision | - man by man for
himself - before the great retribution, | caring to declare yourselves to Him”1
- om man bortser från den religiösa biten så framgår det klart att det inom
människan finnes tvenne valmöjligheter, varav det är upp till en själv att
välja, och man är således ej atomatisk. Här är alltså en tvådelning av själen
men inom flertalet religioner så varandes det ju även en tudelning av
människan, i kropp som själ, se exempelvis de indiska tänkesätten, eller varför
inte kristendomen. Det är likväl mer eller mindre allmän känning att denna
dualism varit inspirationsgrund för judisk samt kristen tro, likaså
apokalyptiken.2
Fotnoter
1) Zarathustra,
‘Gatha-Avesta, första strofen, tre rader; Yasna 30,2’ i Insler, The Gāthās of Zarathustra, 1975 här i Beekes, Comparative
Indo-European Linguistics, 1995:319.
2) Albrektson och Ringgren, 1999:79-81.
Nessun commento:
Posta un commento