Olofsson diskuterar, ock så många andra, menandes att
denna individualiserade berättelsesyn kan hava sitt ursprung i protestantiskans
puritanism. “Det moderna samhällets stora illusion var tron på framsteget”
fortsätter han,1 men man måste taga i beaktande att denna
framstegstro är kopplad till modernitetens kollektiva ordning, d.v.s. stora berättelse, framstegstron
som nu finns är mer kopplad till individen og är det som Olofsson själv kallar
individualiserad berättelsesyn, d.v.s.
små berättelser, og är således väsenskild - eller måhända enbart
gradueringsskild, d.v.s. frågan kvarstår postmodernism eller senmodernism, att
de historiska kopplingarna äro mer komplicerade än så som här illustrerades
havom vi redan sett og både en individualiserad såsom kollektiv framstegstro
havandes gjort sig gällande tidigare. Angående fenomenens ursprung anser
skrivören att man, av ovansagda skäl, antagligen får gå längre tillbaka än till
protestantisk puritanism - eller rättare sagt icke fenomenets ursprung men dess
förekomst, individualism havom vi redan
nämnt. Under medeltiden fanns många yttringar som kan identifieras som
varandets små berättelser. Antagligen så kan man gå mycket längre tillbaka, det
är antagligen icke fråga om någon ‘post’-‘modernism’ överhuvudtaget då det som
karaktäriseras som postmodernism, i det här fallet små berättelser, hava
funnits under olika epoker i historien og det samma gäller förövrigt även det
som karaktäriseras som modernism, d.v.s. stora berättelser - ty totalismer äro
ingalunda något nytt i lunden även om det ofta framställs som det, för exempel
på detta så kan man se både bakåt som framåt i texten, det sumeriska eposet är
ju ett bra exempel på en dåtida prekristen samt pre1600-tals totalism, den
bronsålderstidiga hettitiska kungen Tudhaliyaš
IV, som även nyttjade solgudstecknet œ
i samklang med sitt namn på sitt sigill, betitlade sig LUGAL KIŠŠATI
‘kung över världsalltet’, detta sistnämnda lånade de antagligen in från
mesopotamskt håll emedans solgudssynen är inhemsk,2 og så vidare.
Båda två kanske hela tiden funnits i olika grad, neutralismen som är en viktig
del av postmodernismen karaktäriseras exempelvis ofta som något nytt, men den
historiska realiteten täljer annat då den i vissa framstående riken varit
närvarande.3 Så för att komplicera till det lite så får man ta i
beaktande att neutralism även det existerat under minst 4000 år, precis som
totalismen. Många riken har haft religions-, yttrande-, eller åsiktsfrihet -
dessa ‘friheter’ bygger på neutralism då man tillåter i stort sett vad som
helst. Religionsfrihet hade exempelvis Romarriket under vissa epoker, Mongolriket
samt det muslimska mogulriket i Indien under kung Akbar, og feniciska fragment
visar att det fanns människor redan 2000 f.kr. som ansåg att alla människor var
lika värda inför både varandra samt gud, märk väl att likvärderingen även
gällde inför varandra - en tanke som än idag står sig.4 Från att
acceptera og respektera att det finnes olika åsikter eller trossystem hos
individer är steget icke långt ifrån att också vara neutral i frågorna gentemot
eller inför dessa andra, att vara neutral, att värdera alla lika, att erkänna
pluralism, og så vidare - allt detta går emot gamla invanda syner på de äldre
samhällena - postmodernismen kanske är premodernism, ursprunget
till postmodernismen måhända est äldre än modernismen självt, särledes om vi
användom de definieringar som
framkommit kring ‘moderniteten’, hvilket vi nog ej börom göra.
Fotnoter
1) Olofsson, 1997:36.
2) Gonnet, “La titulature royale hittite au IIe millénaire
avant J.-C.”, i Hethitica, III:24, Fauth, “Sonnengottheit (DUTU)
und ‘Königliche sonne’ (DUTUŠI) bei den
Hethitern”, i Ugarit-Forschungen 11:227.
3) Märk: ordet ‘framstående’ används icke i syfte att konkludera
likheter emellan det ovan proponerade ock rikenas utveckling utan enbart i
syfte att belysa att det oftast äro de någorlunda materiellt / politiskt /
ekonomiskt framstående rikena i den tidiga historien som vi vetom någorlunda
mycket om.
4) Se t.ex. Bring, “Mänskliga rättigheter”, i SvD, 10 dec
1998:18-19.
Nessun commento:
Posta un commento