mercoledì 29 marzo 2017

Tidslös totalism, tolerans, neutralism samt individualism - Postmodernisme premillénaire CVIII



Olofsson diskuterar, ock så många andra, menandes att denna individualiserade berättelsesyn kan hava sitt ursprung i protestantiskans puritanism. “Det moderna samhällets stora illusion var tron på framsteget” fortsätter han,1 men man måste taga i beaktande att denna framstegstro är kopplad till modernitetens kollektiva ordning, d.v.s. stora berättelse, framstegstron som nu finns är mer kopplad till individen og är det som Olofsson själv kallar individualiserad berättelsesyn, d.v.s. små berättelser, og är således väsenskild - eller måhända enbart graduerings­skild, d.v.s. frågan kvarstår postmodernism eller senmodernism, att de historiska kopplingarna äro mer komplicerade än så som här illustrerades havom vi redan sett og både en individualiserad såsom kollektiv framstegstro havandes gjort sig gällande tidigare. Angående fenomenens ursprung anser skrivören att man, av ovansagda skäl, antagligen får gå längre tillbaka än till protestantisk puritanism - eller rättare sagt icke fenomenets ursprung men dess förekomst, individualism havom vi redan nämnt. Under medeltiden fanns många yttringar som kan identifieras som varandets små berättelser. Antagligen så kan man gå mycket längre tillbaka, det är antagligen icke fråga om någon ‘post’-‘modernism’ överhuvudtaget då det som karaktäriseras som postmodernism, i det här fallet små berättelser, hava funnits under olika epoker i historien og det samma gäller förövrigt även det som karaktäriseras som modernism, d.v.s. stora berättelser - ty totalismer äro ingalunda något nytt i lunden även om det ofta framställs som det, för exempel på detta så kan man se både bakåt som framåt i texten, det sumeriska eposet är ju ett bra exempel på en dåtida prekristen samt pre1600-tals totalism, den bronsålderstidiga hettitiska kungen Tudhaliyaš IV, som även nyttjade solgudstecknet œ i samklang med sitt namn på sitt sigill, betitlade sig LUGAL KIŠŠATI ‘kung över världsalltet’, detta sistnämnda lånade de antagligen in från mesopotamskt håll emedans solgudssynen är inhemsk,2 og så vidare. Båda två kanske hela tiden funnits i olika grad, neutralismen som är en viktig del av postmodernismen karaktäriseras exempelvis ofta som något nytt, men den historiska realiteten täljer annat då den i vissa framstående riken varit närvarande.3 Så för att komplicera till det lite så får man ta i beaktande att neutralism även det existerat under minst 4000 år, precis som totalismen. Många riken har haft religions-, yttrande-, eller åsiktsfrihet - dessa ‘friheter’ bygger på neutralism då man tillåter i stort sett vad som helst. Religionsfrihet hade exempelvis Romarriket under vissa epoker, Mongol­riket samt det muslimska mogulriket i Indien under kung Akbar, og feniciska fragment visar att det fanns människor redan 2000 f.kr. som ansåg att alla människor var lika värda inför både varandra samt gud, märk väl att likvärderingen även gällde inför varandra - en tanke som än idag står sig.4 Från att acceptera og respektera att det finnes olika åsikter eller trossystem hos individer är steget icke långt ifrån att också vara neutral i frågorna gentemot eller inför dessa andra, att vara neutral, att värdera alla lika, att erkänna pluralism, og så vidare - allt detta går emot gamla invanda syner på de äldre samhällena - postmodernismen kanske är premodernism, ursprunget till postmodernismen måhända est äldre än modernismen självt, särledes om vi användom de definieringar som framkommit kring ‘moderniteten’, hvilket vi nog ej börom göra.


Fotnoter
1) Olofsson, 1997:36.
2) Gonnet, “La titulature royale hittite au IIe millénaire avant J.-C.”, i Hethitica, III:24, Fauth, “Sonnengottheit (DUTU) und ‘Königliche sonne’ (DUTUŠI) bei den Hethitern”, i Ugarit-Forschungen 11:227.
3) Märk: ordet ‘framstående’ används icke i syfte att konkludera likheter emellan det ovan proponerade ock rikenas utveckling utan enbart i syfte att belysa att det oftast äro de någorlunda materiellt / politiskt / ekonomiskt framstående rikena i den tidiga historien som vi vetom någorlunda mycket om.
4) Se t.ex. Bring, “Mänskliga rättigheter”, i SvD, 10 dec 1998:18-19.



Nessun commento: