I samma Swahnbok står även att finna intressanta
iaktagelser: “Under de tre första århundradena av vår tideräkning var det i
medelhavsländerna och Främre Orienten populärt med frälsningsläror som hävdade
den enskilda mänskans väg till Gud och menade att kunskap om det egna jaget
också innebar kunskap om Gud, eftersom det i mänskan finns en kärna, en utstrålning
från Gud, som är identisk med gudomen”.1 Tvenne tolkningar: Ett; En
stor likhet med, exempelvis, buddhismen, eller gnosticismen, alltet finns i
alla och därmed är alla med i kollektivet og en inneboende totalitet
förespråkas: Två; En välutvecklad självssyn, en intensiv sökning efter jaget og
den identitet denna innebär, ren individualism: Slutsats; Kaos - totalitet
eller individualism, premodernism, modernism eller postmodernism - vem vet?
Ett bra tag senare så fanns det även en individualiserad religion i Occitanien,
företrädd utav de såkallade katharerna, eller albigeneserna som de också
kallas, verkade, så vitt vi vetom, från 1160-talet og en bit framåt. Deras religion
var möjligtvis en kreolreligion emellan kristendom samt iransk dualistisk
religion, för denna undersöknings intresse ligger givetvis det såkallade
albigeneserkrig som rådde sedan och som kan tolkas tvetydigt. Den stora
berättelsen, kristendomen, kämpar om herravälde et konformering av territorier
samt tro og slår ut en annan religion, eller, det franska nationsbygget gör
korståg med religiösa förtecken för att slå ut den occitanska adeln som
företrädesevis var katharer för att få kontroll över Sydfrankrike - genom detta
så gick även det occitanska språkets storhetstid i graven og bleve en såkallad
patois av fornfranskan som härrör från nord, mottot en stat ett språk var
gällande även då og är heller ej detta ingalunda en ‘modern’ påhittelse hvilket
vi redan i samklang med Alexanders språkpolitik fingom erfara - franska
revolutionens innovation var ingen nyhet. Katharismen är intressant även
utifrån andra synvinklar, som nämnts så var den utpräglat dualistisk då klara
kopplingar till iransk religion åfinnes, men inte nog med detta utan den var
även individualistisk og genom Nordbergs bok kan man se att de varo emot
barnadopet, likt dagens baptister, då barnet ej själv hade valt religionen og
ej heller visste vad det rörde sig om, däremot ser man klart att katharerna
icke varo neutrala, ty den som ej var invigd i religionen eller åtminstone
lyssnade på det den hade att säga var djävulens son, ock vi kunnom nog anta att
de ej såg positivt på detta - d.v.s. de var ickeneutrala.2 Men om vi
återgåom kort till temat kreoliserade religioner så måste man ju givetvis
åtminstone nämna situationen i Japan. Japan har en unik blandreligion,
beståendes utav en ursprungligare shintoism samt den invandrandes buddhismen,
som også erfått influenser ifrån det konfucianska tänkesättet, man kan säga att
den japanska religiositeten är en öppen kultur og därmed mottaglig för
influenser, smått emotsägeligt än vad många allmänt verkar tro. Men då
religionens inneboende karaktär varandes bland annat pluralistisk samt flexibel
og ej alls som den ‘moderna’ kristendomen, kristendomen är nämnvärt likväl flexibel främst i de delar av världen
den icke institutionaliserats samt fått utöva auktoritet, og gällande
islam så kunne man definiera denna som postmodern men det är bara det kruxet
att den är premodern, eller i vart fall modern. Vidare så är shintoismen ej en
evangelistisk religion utan ett väldigt anciennet trossystem, de
utomteritorriella beståndsdelarna buddhismen samt konfucianismen hava även
behandlats flexibelt samt utvecklats ifrån hemområdenas varianter, överlag så
är Japan förskansat från religiös nationalism till skillnad från kristendom,
hinduism eller islam og det har istället rådit ganska harmoniska relationer
emellan systemen som i princip levt i varandra3 - vi havom ehuru för
några år sedan fått erfara att sekteristisk mycket farlig religiös
fundamentalism även finns i detta land, men detta gör bara saken mer komplex
samt innehållsrik - d.v.s. totalism og pluralism, en gryta beståendes utav dels
premodernism, modernism samt postmodernism, åtminstone om man använder sig utav
de definieringar som vanligtvis användes kring dessa fenomen - detta är, å
andra sidan, antagligen icke så tjänfullt.
Fotnot
1) Swahn, 1993:10-11.
2) Se, Nordberg, 1998:13-55 men för den intresserade finns även den
klassiska Le Roy Ladurie, Montaillou, 1980 att tillgå som behandlar en
fransk by under inkvistationens ock katharismens senare del – då den kathariska
adlen i princip redan var krossad. Om Occitanien se även t.ex. Steinkrüger,
“Okzitanien”, i Ethnos-Nation, Heft 1, 3. Jahr:67-77; eller Bec, La langue occitane,
1963, Stephens,
1978:297-308 – det finns givetvis en mängd litteratur.
3) Se t.ex., Lehmann, The Roots of Modern Japan, 1982:6-10 här i
Hutchinson, &, Smith (eds.), Ethnicity,
1996:116-120, angående religion pp. 118-119, för religiositetens pluralism samt ‘postmodernism’ i Japan se även
Lagerström, “Religionsgränser inte bara av ondo”, i SvD, 29 nov 1998:20.
Nessun commento:
Posta un commento