Som märks så har hittills enbart individuell
framstegstro tagits upp, för religionerna är denna individualism förekommande
främst inom de totala systemen, som vi sågom exempel på ovan, den
protestantiska andan är även den inom ett sådant system. Grekerna og romarna
ville esomoftast göra framsteg för egen vinning om inte minst för berömmelsens
skull og de religiösa riktningarna som benämnts äro alla ute efter att
individuellt nå målet, hvilket i buddhisternas fall är extra intressant då de
vill nå det holistiska målet, alltet. Inom vissa buddhistiska riktingar så får
man heller ej få någon hjälp av andra att nå detta mål, i denna individuella
frigörelsesträvan som åtfinnes i indiskt tänkande kring frigörelsen från det
värdsliga, även den statsteori som eljes brukeligen bekallas paternalistisk ock
kollektivistisk havandes sin hemvist i Kina, d.v.s. konfucianismen, havandes i
vissa sammanhang klara individuella spörsmål, par example att man skall studera
för sig själv, för sin egen kultivering, för att själv finna vägen, og så
vidare.1 För att förvränga över dessa individuella medel som mål
till totalistiska framstegsmål behöver man icke titta länge i historien,
grekerna föraktade alla som varo barbarer, d.v.s. alla som icke talade grekiska, man var således rena
nationalister, kopplingen här emellan kommom vi återkomma till sedan,2
romarna ville erövra den varma delen av den kända världen, men struntade totalt i norra Europa i erövringssyfte,
romerska militärer ville icke vandra för långt norrut för klimatets skull,
enligt vissa, og jag förstår dem, men var ändock ett ganska
pluralistiskt samhälle i de flesta hänseende fram till kristendomens
genomförande, de olika religionerna havo alla genomgått olika storhetstider og
när det gäller islam samt kristendom så har ju regelrätta krig genomgåtts emot
oliktänkandet, kristendomen har ‘lyckats’ bäst, genom att den är mest spridd,
men det är också denna som är mest uppsplittrad nu, utav dessa tu.
Kristendomen är ju till og med uppsplittrad inom uppsplittringarna på lokala
nivåer og i många fall, främst Latinamerika, Subsahariska Afrika, Oceanien samt
de delar i ickerusiskaAsien som den finns, i viss grad åtminstone kreoliserad
med äldre lokala religioner. Denna utveckling är ingenting ovanligt eller nytt,
som ibland eller ofta menas kring exempelvis gällandes olika ‘sekters’
framväxande, og som exempel kan firandet av jul illustrera för att visa att
kreoliseringen togs vid från början, här kan även förövrigt nämnas att den
första kristna religionen, den judeokristna rörelsen, var judendom som hybridiserats
i kristet tänkande kring att judepågen Jesus skulle vara messias och det var
först när kristendomen även spreds till icke-judiska områden som de specifika
judiska traditionerna släpptes, d.v.s. det kristna tänkandet kring Jesus
messiasskap inkorporerades i judisk tradition till en början och kan sägas ha
varit en judisk sekteristisk rörelse av kanske samma slag som nutida
sekteristiska rörelser inom kristendomen där vissa menar att de äro en ny
messias eller liknande.
Fotnoter
1) Fairbank, 1994:99.
2) Angående ordet barbaroi se även Bader, “De skr. anyá-
a skr. µrya-”, i Bulletin de la Société de Linguistique de
Paris, 80:78, för de kinesiska motsvarigheterna se t.ex. Fairbank,
1994:43-44.
Nessun commento:
Posta un commento