Det finns
ehuru flere språk som kan härstamma ifrån den -anglosaxiska språkgruppen
och det mest omdiskuterade är skotskan som utav vissa beräknas ha runt
1,5 miljoner talare, eller omkring 200 000 beroendes på hur man räknar.
Skotskan kallas även lågskotska eller lallansiska. Denna skotska
går direkt tillbaka på det anglosaxiska språket eller närmare bestämt på den
variant som kallas northumbriska och som således talades i
Northumberland, detta till skillnad från engelskans sydanglosaxiska ursprung.
Språket var förankrat i sydöstra Skottland ända upp till floden Forth under
600-talet och kvarblev i detta område framtills det började expandera på
gäliskans bekostnad under 1200-talet. Detta språk har ett karaktäristiskt
satsbyggnadssystem samt innehavandes ett specifikt ordförråd som är mer keltiskinfluerat
än engelskan och en genuint engelsktalande person kan ha mycket svårt att
förstå genuin skotska i speciellt talad form. Man hade även använt språket som
nationalspråk i det Skottska riket og en bred samt lång litterär tradition med
ett utvecklat skriftspråk hann skapas, språket betraktades i stora drag som ett
eget språk framtills man gick i union med England år 1707 och har nu långt om
länge även blivit erkänt som ett regionalt språk inom Konungadömet. Litterär
produktion har existerat under hela språkets tid, om än med vissa svackor,
exempelvis gick den inhemska skriftproduktionen delvis över till engelsk
fägring under 1600-talet men fick sedan ny fart under 1700-talet, och ännu mer
nu. EU haver även erkänt skotskan som ett eget språk og förhoppningsvis så
kommer detta synsätt att te sig mer naturligt när Skottland numera fått en ökad
självständighet gentemot det engelska parlamentet. Tungomålet åtnjuter även ett
ökande intresse från universitetsvärlden och kurser finns numera i samt på
språket.
~
Axat från boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento