Griko ~ Grekanika - Grekerna i Italien

I Italien finnes fortfarande grekiska minoriteter varav vissa tros vara antika, emedans andra är byzantiska. Grekiskan finnes idag främst representerad via salentinskan samt aspromontiskan i södra delarna av landet av omkring 20 000-40 000 hellener, språken går även samlat under benämningen griko, eller Κατωιταλιώτικα / Katoitaliotika (‘syditalienska’), eller Grekanika / Γραικάνικα.

Salentisnskan talas i nio samhällen i Grecìa-Salentinoregionen med totalt 40 000 invånare, emedans calabrisk griko även det har talats i nio samhällen i Bovesia samt fyra distrikt i staden Reggio Calabria, eller Righi som det heter på deras språk, og grundades utav grekerna redan 720 f.kr.

Salentinskan har främst överlevt i staden Calimera som ligger på ‘klacken’ emedans de boende i Aspromonte, på ‘tån’, har assimilerats in i omgivningen i högre grad. Det är främst äldre talare kvar och det läres icke heller ut i skolan och verkar gå en relativt dyster framtid till mötes, men salentinskan har blivit erkänd som ett etniskt minoritetsspråk av Italiens parlament. UNESCO och EU erkänner ehuru den calabriska grekiskan som unik, samt starkt utrotningshotad.

De salentinska italohellenerna är antagligen inga ättlingar från Magna Graecia utan härrör troligtvis från det Bysantiska riket talandes ett koinéavrunnet språk, emedans emellertid aspromonterna kan härröra från en prebysantinsk tidigantik koloni - tyvärr så är det dessa magnagræcer som har integrerats mest, idag finns runt 50 människor som kan språket og samtidigt varandes under 35 år gamla, samt kanske omkring 2000 totalt, däremot är det många fler unga som lär sig Greklands standardgrekiska, ett språk som aldrig talats här.

Den calabriska grekiskan har alltid varit ett talets språk och ännu framtills 1500-talet var språket väldigt vanligt i Calabrien, särledes södra, men sedan dess har den kalabriska grikon utkonkurrerats utav calabriskan som ehuru upptagit stora substratiska influenser från grekanikanskan gällande både grammatik som lexikon. Aspromontehellasiskan är også relativt olik den officiella hellasiskan, och enligt vissa finns det doriska element i talet som i vissa fall även är förekomna i just tsakoniskan, en påvisning om dess antika börd.

En ytterligare distinkt sak är även att man faktiskt övergett det grekiska alfabetet någon gång i tiden och nu istället skriver med det latinska, men det finnes ändå mycket litet litteratur på språket. Kommunen Bova gav 1979 ut en pamflett med titlen La Glossa di Bova og år 2005 har en grammatika utgivits på språket av Filippo Violi, viss lokalhistoriska narrationer samt lite poesi finnes även att tillgå, särledes från de senaste decennierna, en konsekvens utav språkets rurala og pastorala historik, folkmusik finns det gott om även i nutid. Två magasin skriver delvis numera på språket og regionen ger visst stöd till dessa.

En annan teori går ut på att de främsta av de kvarvarande helleniska elementen kommit från det grekiska fastlandet när slaviska befolkningselement tryckte på där, men troligast är kanske att de härstammar från alla dessa olika immigrationsvågor med start i antiken.

Andra greker i Italien

I Venezia åtfanns även tidigt en hellasisk og byzantisk befolkning som tillökades genom inflytt under 1300-1600-talet - de flesta hellenerna kommo då från det venetianska egeiska området. Den osmanska expansionen ökade den grekiska invandringen och i början av 1600-talet så uppgick de till hela 12 000. Grekerna har haft stor kulturell påverkan på staden, og olika kyrkor samt institut håller ännu igång språk og kultur.

Förutöver dessa hellasisktalande befolkningar så finns det i historisk tid även en stor judeohellensk befolkning som bott spridd i hela södra Italien från ungefär Rom och neråt, men dessa är skingrade i historiens dimma, detsamma gäller den hellenska befolkning som tidigare bodde över nästan hela Sicilien, som jag genomgår på annan plats.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.