Fornsvenskan

Fornsvenskan skrevs främst med det latinska alfabetet og subindelas i tvenne epoker, med start 1225, samt avslut 1526. Varför man framvalt år 1225 som början på fornsvenskan, samt avslut på runsvenskan, är av anledning att den äldsta skrivna handlingen på svenska med latinskt alfafabet bedöms vara skriven då, Äldre Västgötalagen, ehuru ej bevarad från då, den äldsta svenska handlingen med latinskt alfabet är ehuru från redan 1135 men det varde ett gåvobrev som vart skrivet på latin, dessutom är det från den danska konungen till Lunds domkyrka, skrivet i Lund, d.v.s. inte alls Sverige.

Äldre Västgötalagen, tidigaste kända hela exemplaret från 1280-talet.

Klassisk fornsvenska

Klassisk fornsvenska är den inledande tiden utav fornsvenskeperioden frams till mitten utav 1300-talet för att sedan lämna efter till den yngre fornsvenskan därefter. Den klassiska epoken alstrade flera utav de skrivna landskapslagarna samt den avslutande landslagen som kom till under Magnus Eriksson vid mitten av 1300-talet - dessa hava sin grund i talspråket även om viss påverkan från skriven kontinental lag kan skönjas. Förutöver detta finnes även viss religiös litteratur, bland annat en översättning i sammandrag av de fem Moseböckerna med kommentarer samt det ‘Fornsvenska legendariet’, det finnes även tre riddarromaner, Erikskrönikan og översättningsarbetet Eufemiavisorna skrivna på språket, just Erikskrönikan äro 4543 parrimmade knittelverser av hundra års svensk historia från 1220 og framåt. Så vitt man vet så ändrades ej så mycket i språket under denna äldre del av fornsvenskan, bland annat så nyttjade man fortfarande det äldre fyrkasussystemet.

Under hela 1300-talet har man framräknat existensen utav 70 böcker, varav 45 under de sista trettio åren, det var ävenleda under den yngre fornsvenskepoken, som beräknas påbörjas anno 1375, som en litteraturboom kom till och allt fler texter författades direkt på svenska eller bleve översatta till det tungomålet, Vadstena kloster var här ett centrum för de nu tacksamma avskrivningsprocesserna, runt 200 böcker finnes bevarade från 1400-talet men mången är dem som ser denna sentida alstring som mer inkvalitativ än föregående tids.

Både religiös såsom profan litteratur skrevos. Heliga Birgittas skrivelser äro särledes intressanta då hon ursprungligen skrivit ner eller diktat dem på svenska men under mitten av 1300-talet översattes de till latin varefter några decennier därefter dessa i sin tur översattes tillbaka till svenska, i modernt boktryck omfattar dessa cirkus 1200 paginor. I likhet med Erikskrönikan ovan så ankom en Karlskrönika likväl för tiden, en knitteldikt på omkring 9500 rader om Sveriges historia i svart og vitt för åren 1389-1452.

Språkets ställning stärktes genom Magnus Erikssons landslag og stadslag fastslagandes att dombrev ock köpehandlingar skulle skrivas på svenska ock ej på latin som ju vare brugligt - Skulu ok all breff, kununx, laghmanz ok häräzhöfþonga, i þolikum malum ok aþrum, a suensko skriuas – som en konsekvens utav detta så finnes det givetvis en del sådana handlingar.

Ett svenskt kanslimål började nu ta sin form efter mönster från latin, danska ock saxiska. Skriftspråket fick mycket stora influenser, t.ex. satsbyggnaden, från latinet ad initio då det ofteliga var främst kyrkans folk som behärskade skriftkonsten och det skall därleda ej tas som representativt för det verkliga fornsvenska språket såsom det talades, däremot så kan tänkas att städernas domböcker ligger långt mycket närmare det talade språket.

De tidigare Vadstenaalstrerna visar ofta på en annan, mer östgötsk, språkform än den som komme att tage över sedan den politiska makten tagit svånggrepp om intelligentian, og det törhända är häri som den inkvalitativa bedömningen är spunnen. I köpstäderna däremot så kom ett mycket stort inflytande från lågsaxiskt håll och vanliga ord såsom möjlig, bliva, sakta, billig, ganska, måste, sådan, strax, redan, fort, föga samt titlar som herr, fru, junker, jungfru, fröken og ändelser såsom -mässig, -aktig, -inna, -bar, -het, -ande och -else haver sin härkomst häruti, likväl initiala stavelser som för-, be-, bi- och an-. Organisatoriska termer för stadssamhället är ofta tyska inlån likväl, som stad, borgmästare, borgare, vakt, fogde, tull, köpman og rådhus samt självfallet handtverkstermer som termen hantverk, fönster, skorsten, trappa, kök, trappa, skåp, tallrik, skomakare, snickare - smed är ehuru av nordiskt ursprung, men annars så är många av de orden som hör till arbete og verktyg inlån, samt en ofantlig massa ord därtill, ordet och stavas som det gör till följd utav tyskt stavningsinflytande, i annat fall torde det heta ok eller og, om man befinner sig i södra delarna av Sverige, dessa stavelser har givetvis tidigare figurerat livligt i svenska texter. Emedans ord som ängel, skriva, skola, brev har latinskt påbrå.

Det skedde relativt stora förändringar i språket under denna tid vad gällde både uttal samt grammatik og nästkommande svenskperiod är således väsentligt skiljd från fornsvenskan, anledningen till att svenskan emottog så gigantiskt mycket från lågtyskan var ej allenast de ekosociala orsakerna utan även för att språken rent språkligt liggo nära varandra hvilket underlättar transfereringar.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.