martedì 12 luglio 2016

Nusvenskans utbredning


Nusvenskan som är en period som bedöms påstartas vid början av 1900-talet har inneburit en förstärkning utav det skrivna ordet ytterligare än vad som redan skett under föregående period, men även talspråket har i standardiserad form spridit sig i skrämmande hög grad och de olika ickesveiska språken har fått stryka på foten för en centralistisk utveckling, som naturligtvis även likaledes drabbat de övriga sveiska målen.

Redan 1807 så bleve svenskan ett erkänt ämne med fasta kurser i skolan og den obligatoriska skolan såge till att alla kunde sin standardiserade form utav svenska, även i skriven form, framtills 1982 så var ‘uttalshygien’ ett uttalat mål i läroplanen, annat okväde skulle rensas bort. Ock så gjordes likaväl i stort som smått.

Men samtidigt som utrotning av de gamla språken skett så har givetvis en pluralistisk utveckling tagits vid i talspråket, hvilket är en normal utveckling för ett språk, fast denna gång så är det ej fornsvenska eller annan äldre svenska / nordgermanska som ligger till grund utan det är nya svenska språket, d.v.s. -mälardalska-standardsvenska-varianter som ofta äro bildade med de genuina språken som substrat, hvilket leder till att den talade standardiserade svenskan finns i geografiska fonologiska varianter såsom sydsvenska, norrlandsvenska o.s.v. - ungefär som fallen äro i Italien og Tyskland, fast där har dels de olika språken haft fastare grund samt så havandes de oftare än ej varit väsensskiljda från den standardiserade formen, hvilket ej esomoftast är fallet i Sverige även om sådana fall givetvis existerar såsom äro fallet för gutniska, skaunska, og så vidare.

Att ett standardiserat uttalssätt faktiskt kan spridas har alltjämt sin grund i främst det skrivna standardspråket som främst påyvlas genom skolan samt sekundärt genom skriven litteratur, härefter har ju även orala medier i senare tider hjälpt till på traven även om så faktiskt inte alls hade behövt vara fallet, men då även medieutbudet varit centralt styrt samt utformat så har det fått en sådan konsekvens, uttalshygienen i skolan har antagningsvis varit av större indoktrinal betydelse.

En uppluckring av den normerande synen kan ehuru ta bort ovanstående konsekvens där pluralism både erkänns, respekteras samt tolereras.

Det bör givetvis även nämnas att Svenska Akademien 213 år efter uppdragets begivelse, hvilket skedde den 20 mars 1786, framalstrade en ‘Svenska Akademiens grammatik’ på 2750 sidor – ‘Svenska Akademiens Ordbok’ är ehuru ej färdig ännu. Det brāiga med denna grammatik är att den är beskrivande, hvilket alltid är behövligt, og ej normerande förutöver det självklara faktumet att man ju genom urvalet faktiskt normerar - det skrämmande samt pöbelförnedrande är ehuru att man i den folkliga versionen, en populär kortversion, av grammatikan även uttalat hänger sig åt normativism. Detta är beklagligt samt paternalistiskt.














~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.

Nessun commento:

Posta un commento