Napolitanskan et Campaniskan

Det mest välkända samt erkända syditalienska språket, förutom sicilianskan, är campaniesiskan - eller då speciellt den variant og unika språkform som talas i staden Napoli ~ napoletanskan / napulitano.

Napolitanskan, eller campaniskan, beräknas hava omkring 7,5 miljoner talare beroendes på hur man räknar, i stark virilitet ock i oktober 2008 lagfördes skyddsåtgärder i regionen Campanien för språket, samtidigt som lobbyverksamheten går vidare för att få Italien som stat att erkänna sina romanska minoritetsspråk som sådana. Campaniesiskan är förövrigt ganska enhetlig, hvilket bland annat illustrerar Napolis långvariga centrala roll i regionen, men det är ej hela sanningen då områden finnes där man pratar ganska olikt napoletanskan, fast då är det främst fonetiska skillnader som föreligger.

Campaniskan i sig själv avskiljer lexikalt, fonetiskt, samt grammatiskt från italienskan. Fastänliga dess framförda homogenitet så är tungomålet ej kodifierat og tittar man exempelvis i tre olika lexikon över språket så bör man ej bli förvånad om man möter trenne helt olika oigenkännbara stavningar på samma ord. Det är intet för intet som Napoli ofteliga benämnes som kaosets huvudstad. Även om så ordsligen är fallet så har napolitanskan en väldigt rik repetoar av litteratur, främst muntlig, teatralisk, poetisk samt musikalisk, bland annat hipp hopp og rap, men även skriftlig.

Ett av de dokumenten som sägs vara det äldsta spåren utav italienska, alltså vulgärlatin av distinkt italiensk grad, är Placito di Capua från mars år 960, det rör sig i verkligheten om tidig campaniska och icke alls om toskansk italienska som ju bildat grund för italienskan.

Sao ko kelle terre, per kelle fini que ki contene, trenta anni le possette parte sancti Benedicti.

Campanianskan haver erhuldit språkliga influenser från en hel del håll, bland annat från langobarderna som residerade där framtills de bleve romaniserade samt ifrån den iberiska halvön, från det sistnämnda har en hel del lexikalia ankommit, bland annat galano för ‘galante’ eller det kända don - napoletanskan har även en hel del ‘egna’ ord og en del utav de fonologiska egenheterna kan enligt vissa tillskrivas ett oskiskt substratum, samt även grekiska og arabiska influenser. Spörsmålet omkring oskiskan är omdebatterad men i hvilket fall som helst så är napolitanskan en utväxtning utifrån sydlatinet som just var en variant med oskiska substratiska influenser i sig.

Napolitanskan självt har haft stor påverkan på rioplatenesespanskan som talas främst i regionen utav Buenos Aires i Argentina.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.