Ρωμιοί - Κωνσταντινουπολίτες

Vissa grekiska kommuniteter finge speciella bosättningsrättigheter och inkluderades ej i folkomflyttningen som skedde emellan Grekland og Turkiet. Grekerna, kallade rumlar på turkiska, är boende i Fstanbul, samt på de tvenne öarna Imbros / Ίμβρος og Tenedos / Τένεδος som ligger i den västra öppningen utav Dardanellerna. Imbros hade en nära 100 procentig grekisk befolkning på 1920-talet, nu utgör de 0,03 % eller 300 personer, emedans 30 åldringar finns kvar på Tenedos. Turkiet efterföljde inte Lausannefördraget på någon punkt, förutom att man inte dödade eller slängde ut grekerna härifrån, men har aktivt marginaliserat dem ideligen samt försakat alla deras rättigheter samtidigt som man flyttat över en stor mängd turkar att bo här. De flesta har valt att fly. Även på Prinsöarna finns judiska, armeniska samt grekiska microbefolkningar.

I Istanbul fick en större andel greker stanna med stora restriktioner om vad de fick göra, från 1932 fanns det hela 30 professioner som greker inte fick arbeta inom och från 1942 försökte man även förhindra deras ekonomiska välstånd. Grekerna benämns rumlar på turkiska som betyder ‘romare’ och är även självbenämningen för grekerna, Ρωμιοί, under medeltiden då de ansåg sig som representanter för Östrom, när man i Grekland syftar till konstantinopelgrekerna benämner man dem oftast som Κωνσταντινουπολίτες, eller förkortat Πολίτες, emedans mindreasiatiskhellener får namnet Μικρασιάτες, till skillnad från pontierna som benämns Πόντιοι.

Istanbulpogromen ~ Σεπτεμβριανά

Efter Istanbulpogromen, Σεπτεμβριανά, år 1955 som riktade sig mot den grekiska befolkningen så har de flesta flytt landet helt, även judar och armenier attackerades. Den flertusenårsvarande inhemska rumska befolkningen i Istanbul fick antagligen betala priset för internationell politik rörandes Cypern og Grekland och det var den turkiska militären, det politiska maskineriet, fackförbunden, samt median, som iscensatte pogromen som utfördes utav pöbelmassor, enligt vissa till och med en betald sådan. Både poliser som militärer var med i pöblens attackar som främst gick ut på att destruera affärer och annat som innehavdes utav greker, og andra minoriteter, framtills militären stoppade det och deklarerade, den önskade, krigslagestituationen.

Omkring 5300 egendomar förstördes helt, eller närainpå helt, hem, affärer, företag, skolor, kyrkor, kloster, 13-17 personer mördades, inklusive en armenier og två präster varav en brändes levande, ett trettiotal greker skadades kraftigt, flera dussintals kvinnor rapporterats ha våldtagits och enligt uppgift skall även män ha tvångsomskurits, detta sista utsattes främst präster för.

Enligt vad man vet så fanns inga direkta instruktioner om våldsamheter mot person utan det var riktat att förstöra egendom, även om denna detalj ej borttar ansvarsskyldigheten för uppjagning og frisläppning utav pöbelmassa.

Före attackerna fanns det omkring 135 000 greker i Βυζάντιον, men då en utflyttningsvåg igångsattes så fanns det allena 7000 kvar år 1978, idag beräknas det finnas emellan 2500-5000, främst äldre, kvar i trettonmiljonerstaden, Miklagarðr.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.