Språket har
under hela den sena perioden varit väldigt centraliserat og många genuina språk
har gått förlorade men en del jämbördiga tungomål finns kvar på ön även om de
inte har en stat bakom sig. Engelskengelskan delas sedermera även
oftliga in i sydengelska med den elitistiska sloanies og
arbetarklassens cockeny men även senare utvecklingar som jafaikan;
midlandsengelska uppdelas på väst og öst innehavandes stort nordiskt
inflytande; samt nordengelska med sitt likväl stora vikingatida
inflytande och stora uppdelning i exempelvis det liverpoolska scouse,
pitmaciska, mak’emska, teesidska, tyke i Yorkshire, manc i
Manchesterregionen, cumbriska samt lancashire. Alla varianter
finns i skrift i olika grad, och det kan föreligga ganska omfattande skillnader
i främst det talade, men även det skrivna, tungomålet varvid oförståelse blir
resultatet om man är utan känning av språket.
~
Axat från boken Europas tungomål
Nessun commento:
Posta un commento