Sicilianu ~ Sicilianskan

På Sicilien talas sicilianska, eller då sicilianu, av de flesta av öns innevånare, samt en stor del utav de italienska emigrantsamhällena runt omkring på jorden äro egentligen siciliansktalandes. Räknar man in det besläktade calabriska, vissa mindre delar utav Campanien samt apuliskan så når man omkring 10 miljoner talare idag, räknar man bara de på Sicilien når språkpopulationen till varandes runt 5 miljoner individer.

Sicilianskan har erhållit en del franska samt arabiska influenser og karaktäriseras esomoftast som ett väldigt distinkt språk åtskiljt från standarditalienskan, men ändock tillhörande samma romanska undergrupp som de övriga syditalienska språken, samt toskanskan i en grupp som esomoftast benämnes italoromansk. De syditalienska språken inom den italoromanska grupperingen avskiljer relativt stort från standarditalienskan och är absolut ej att beteckna som samma språk, inte ens Dante gjorde så.

Språket uppdelas bland annat på följande varianter: västsicilianska innehållandes bland andra palermosiskan, östsicilianska innehavandes bland andra messinamålet, eoliska på just de Eoliska / Lipariska öarna, centralsicilianska samt sydöstsicilianska. Västsicilianskan är den mest konservativa av de olika språkområdena, just vokalljuden inom hela det sicilianska språkspektrat anses vara arkaiska gentemot övriga syditalienska språk. Även konsonantsystemet är udda för att vara romanska språk då man har retroflexa konsonanter, eller cerebrala konsonanter, i tungomålet.

Detta var även detta italoromanska språk som konkurrerade mest med florentinskan om stämplen som standarditalienska - och det behöver väl inte sägas att det var den senare som vann och den första, med alla andra, som blev orättfärdigt degraderade till dialekter. Denna konkurrens kunde mest bestå genom palermosiskan som framkom genom Fredrik II:s hov og diktarskola, la scola siciliana, i Palermo under det tidiga 1200-talet - flertalet olika sicilianska akademier har sedan uppkommit som arbetat med det sicilianska språket som grund, det var även det politiska språket i åtminstone viss grad. Detta sicilianska högspråk kallas siciliano illustre.

Dante själv skriver att all poesi som skrivs av italienare kallas härefter hedersamt siciliansk samt att språket den skrivs på benämns sicilianum vulgare - sicilianska var mycket nära att erövra posten om det ej vore för Dante själv. Standarditalienskan har ehuruväl ej utraderat sicilianskan från ön där den består i god vigör, men någon officiell status har den tyvärr icke erhållit varken i dåtid eller nutid, under Regno di Sicilia så var det till exempel toskanskan, spanska samt latin som var officiella språk, kyrkan har ehuru ibland nyttjat språket genom sin policy att tala i folkets tungor. Varken Italien eller Sicilien självt har ännu erkänt språket, fastän hemön inte gjort detta har regionsparlamentet tagit beslut om att utöka sicilianskans roll i skolsystemet, något som dessvärre ej särledes skett. EU har ehuru erkänt språket som ett minoritetsspråk, och det finns även några städer som officiellt erkänt sicilianskan, majoritetsspråket på Sicilien, det är ehuru nästintill enbart vissa poeter og musikanter som ömsom faktiskt skriver på språket, samt, så har wikipedia, la nciclupidìa lìbbira, numera en upplaga på språket.

Sicilianskan har genom tiderna tagit emot en hel del influenser från vitt skilda håll, från grekiska, arabiska till normandiska og albanska - men givetvis även från andra romanska språk, till exempel galloromanska samt iberoromanska och under senare år har en italianisering / toskanisering skett, då man för en centralistisk språkpolitik som varit igång sedan fascismens igångsättning. Franskans, men ännu mer provençalskans, stora inflytande på språket haver fått vissa att tvivla på sicilianskans italoromanska hemmahörighet og pekar på att de numer istället är en kreolisering av allsom mediterranska språk, passande nog geografiskt som det är. Just gällande fornprovençalskan så är det särledes märkbart i Dan Fratello där man än idag hör influenserna, skedda för tusen år sedan.

Sicilianskan skiljer sig ganska mycket från standarditalienskan och är givetvis ett helt eget språk, men ack noterbart i samma romanska undergruppering. Det går egentligen att ta hur många exempel som helst, men för att ta åtminstone något så kan man nämna att standarditalienskans ‘fra un anno mi sposo’ blir översatt n‘atr‘annu mi maritu, men även mindre skillnader finns givetvis likväl, rroba för ‘roba’ eller veru è för ‘é vero’.

Orden io ‘jag’ kan exempelvis heta något utav alternativen déu, ía, íu, íw, yí, yía, yíw, yú eller g~g~éw, emedans loro, ‘dem’, istället har att välja emellan ðéddi, íddi, killi eller kwóy.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.