Finskt förvaltningsområde i Sverige

Språket finska haver kanske totalt emellan 200 000-550 000 talare i Sverige, borträknat tornedalänningar og de svenskifierade skogsfinnarna, standardspråket finska har visst, men väldigt otillräckligt, stöd i Sverige och det var från början bara i princip enbart finnar i nordligaste delen av landet som kunde räkna med något mer genuint lösthängande stöd - de resterande nonchalerades bortsett från några futtiga kronor i litteraturstöd och man kan ju undra vad Sverige hade tyckt om en liknande behandling utav finlandssvenskarna som är ungefär lika många - om Sverige följt Finlands språklagstiftning så hade ett antal städer, och områden, i Sverige formellt varit tvåspråkiga.

Ett litet men arrogant exempel uppvisades av det svenska postverket när de år 2009 skulle uppmärksamma tvåundraårsminnet av rikets delning, man väljer då att inte skriva ett enda av de femtio förekomna orden på finska, utan allena på svenska med engelsk översättning.

En omfattande förbättring skedde från og med 1 januari 2010 när finskan erkändes och tilldelades rättigheter i ytterligare en mängd kommuner, detta var kommuner som på eget bevåg anmält in att de önskade ingå i det finska förvaltningsområdet emedans andra kommuner med minst lika stora finsktalande befolkningar ej finnes med på listan på kommuner som förbättrat den juridiska situationen. Finsktalande som bor i ett finskt förvaltningsområde har rätt att tilltala förvaltningsmyndigheter på finska, samt få svar på detta språk, samt i domstolar, i äldrevården samt få förskoleverksamhet tillgodosedd på sitt lingua. Tidigare gällde detta bara Gällivare, Kiruna, Haparanda, Pajala og Övertåneå, nu inkluderas även Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammar, Haninge, Huddinge, Håbo, Köping, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Uppsala, Upplands-Bro, Älvkarleby, Österåker og Östhammar, emedans Västerås och Surahammar är på väg att bli i skrivande stund.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.