Termen ’modern’ i kristen tideålder - Postmodernisme premillénaire LIX

För att förstå begreppet samt dess innebörd så kan det vara nyttjefullt att även titta på ordets tillblivelse, termen ‘modern’ som i sin latinska form modernus användes för första gången i slutet av 400-talet för att särskilja den dåtida, deras nutida, officiellt kristna epok från den dåtida ‘hedniska’, åsyftandes annanreligiösa, epok¹ - termen modern är alltså tätt knuten till kristen­domen, plus en förespegling om en annan dåtid, och vi skolom även senare se att man brukar säga att kristendomen är Västerlandets största totalistiska system. Vissa delar utav Västerlandet brukar ehuruväl anses vara så pass sekulariserade att detta i sig blir felaktigt - barn till sekulariserade kanske man ej ens kan, eller bör, benämna som kristna utifrån några aspekter, inte ens sam­hälleliga eller inföddhetsligt, d.v.s. områden kanske inte längre skall betecknas som ‘kristna’ då de icke äro det. I Religionslexikonet skrivs också påfallande sammanfattande: “När Konstantin den store gjorde kristendomen till en gynnad religion och brukade den som en ideologi för att sammansvetsa sitt riksbygge, förändrades de kristnas ställning radikalt. Från att ha varit en förföljd minoritet blev de nu den rådande och (från ca 380) den enda tillåtna religionen i det romerska riket”² - ordet skapades under tidig medeltid og ordets härvidanvända innebörd likaså, modernismen är medeltida, men i princip alla tidigare, samt senare, stater, statsbildningar, samhällen eller dylikt som behaver ett system som avvikelse icke får ske äro i princip moderna i den bemärkelsen som vi användom oss av här.

 

Fotnoter

1) Se t.ex. Habermas, “Modernity versus Postmodernity”, i New German Critique 22:3, Kumar, 1999:67-68.

2) Ewald (red.), 1996:281.

~

= Postmodernisme premillénaire