Judarna på Sicilien

Det finnes en possibilitet att judiska befolkningselement eller åtminstone enskilda individer ankommit Sicilien med de helleniska kolonisatörerna men man vet säkerligen att de absolut så gjorde efter att Romarriket erövrat ön, samt särledes efter man krossat judiska uppror på hemmaplan, enligt historien fördes ett stort antal levantiska judar till ön som slavar efter Jerusalems erövrelse 63 f.kr., prokonsuln Crassus skall ha sålt fler än 30 000 judiska slavar till ön.

Ytterligare inflytt kan ha skett sedan under den romerska tiden i Palestina, og då mer säkerligen efter att romarna krossade det judiska upproret och desturerade deras tempel år 70. En hel del judar valde då att flytta till Sicilien, i likhet med att de flyttade till andra delar av Italien, och de valde ej enbart att bosätta sig i de större städerna, Messina, Palermo og Agrigentum, utan også i byar samt in massae i landets inre delar. De judiska influenserna har således antagligen haft en större påverkan på Sicilien än på många andra områden där judar bosatt sig. Förutom hebreiska så var det grekiska samt judeohellenska som kommo att bli det reguljära språket för etniciteten.

Det annars första mer reella beviset är en gravstensinskription från år 383 som har första raden på hebreiska innan den fortsätter på latin. De bevis som kan framvaskas under påföljande århundraden, samt som klassificerats varandes judiska, äro alla skrivna på hellasiska.

Väldigt lite är känt om de judar som fanns på Sicilien före arabernas ankomst under 800-talet, men åtminstone under de senaste seklerna före arabisk expansion så låg den judiska traditionsnyttjningen inom den yevaniska traditionen, d.v.s. den byzantiska judendomen som fått stora influenser från det yahudiska ditot, d.v.s. den judeoarabiska kulturen, en kulturinfluens som kommo att öka efter emiratets upprättelse.

Under själva emiratets tid så var förtrycket långt mycket mildrare på Sicilien än till exempel i de lombardiska eller frankiska områdena av dagens Italien. Det var även religiöst tolerant om man jämför med vad man fått genomleva under Konstantinopel. Lokala institutioner bevarades under de nya härskarna og de flesta troende judar fick fortsättningsvis fortsätta att leva efter sina egna regler, og så vidare. Men allt var givetvis inte guld og gröna skogar med dagens mått mätt, om man gör en tidskomparation så var förtrycket hårt samt diskriminerande gentemot speciellt kristna samt judar - hur rigoröst bestämmelserna följdes är ehuru givetvis svårt att sia om, men de fleste verka tro att man inte var speciellt strikt i åtföljsamheten av dessa lagar som gällde dhimmīs,  skyddade ickemuslimska folk.

Både kristna og judar var exempelvis tvungna att distinktsera sig från mängden genom att ha distinkta markeringar på sina hus samt kläder, de fick betala mer i skatt än muslimer, de fingo dogh utöva sin religion, men någon kristen rigning i kyrkoklockorna gick inte för sig, precis som muslimer nu ej får nyttja sina minareter som de vill i flera länder, eller läsa i de religiösa böckerna inom hörhåll för muslimer, man finge heller igge dricka vin publikt, kristna og judar skulle resa sig upp när muslimer entrade ett rum och skapa utrymme för en muslim på gatan. I Sverige tycker man ofta att en muslim skall hälsa med hand, när en kristen så önskar. Detta var hårda bud utifrån vår moderna synvinkel, men sågs som tolerant av den tidens samhällsvarelser, dessutom till sicilienarnas förnöjelse så var skatten, trots diskriminerande gradering, lägre än vad den varit under byzantiskt styre. Bland annat tack vare detta och ett överlag effektivare samt ekonomiskt smartare skattesystem, og inräknade agrikulturella, inte minst hydrauliska, kunskaper gjorde att ekonomin återigen blomstrade på Sicilien. Detta kom judarna till del.

Palermo växte till sig samt bleve en etnisk metropol bestående utav araber, hellener, lombarder, judar, slaver, berber, perser, tartarer, svarta afrikaner, og så vidare. I Palermo fanns ett flertal sicilianska rabbier og lärda judar, det fanns även ett judiskt rättsväsende samt andra kommunala administrativa institutioner og judarna bodde främst i ett kvarter i den gamla staden, Cassaro. Enligt 900-tals geografikern Ibn Hawqal så kallades en av Cassaros nio portar Ĥārat al-Yadūd, ‘den judiska porten’, denna ledde då till det judiska kvarteret.

De judiska invånarna talade nu främst judeoarabiska. Judiska invånare har åtfunnits i stora delar av Sicilien under den arabiska tiden och den immigration av judar som skedde kom främst från Spanien, Nordafrika og Mellanöstern, främst från Egypten, ehuru även från Palestina, Syrien samt Mesopotamien, ock också från länder som befann sig ännu längre i österled. Sicilien blev en hotspot för judisk invandring.

När normanderna togo över skedde till en början inga större ‘etniska’ förändringar och det stora flertalet av den sicilianska befolkningen verkar ha varit nöjda med de nya normandiska styrelsemännen, kanske märktes ingen större skillnad för de flesta. Skattesystemet fortsatte att vara differentierat, men nu förbyttes det så att det var judar och araber som fick betala extra skatt, det juridiska systemet var även det fortsättningsvis uppdelat så att latinare, hellaser, judar samt sarakéer skulle dömas enligt sina egna lagar, av sina egna domare. Även om det ej verkar vara någon större skillnad, så har man lagt märke till att en hel del muslimer verkar hava emigrerat från Sicilien då många familjenamn med distinkt siciliansk knytning återfunnits runt hela Medelhavet, även judeoaraber antas ha flyttat på sig till viss del då man funnit att det skapats ett judeosicilianskt emigrantsamhälle i Egypten. Normanderna insåg vad detta innebar ekonomiskt för ön og valde härledes att efter att normanderna 1147 erövrat vissa västra delar av Byzantium fånga in alla judar, prinsar samt andra ledare som de kunde få tag på och sände dem därefter till Sicilien, ön fick så en influx av judeohellener.

Det speciella siculoarabiska språket som utvecklades på Sicilien under emiratets tid var tillhörigt de västarabiska tungomålen, i likhet med exempelvis tunisisk arabiska, förutöver denna arabiska form fanns även ytterligare en, judeoarabiska eller törhända judeosiculoarabiska, troligtvis funnos även det till arabiskan likstående hebreiska språket åtminstone som ett liturgiskt tungomål. Judarna kommo återigen att förbyta sitt språk till att tala judeosicilianska, sedan detta språket utvecklats samt övertagit de flesta domänerna för riket.

Från slutet av 1200-talet hamnade Sicilien under aragonisk fåll men finge bibehålla sin interna självständighet framtills i nya tider stundande, under andra hälften utav 1400-talet unierades även det som vi kommit att kalla Spanien, hvilket ledde till att Sicilien mer och mer behandlades som en regelrätt koloni som låg utanför moderlandet, många sicilienare sågo ehuru hellre att detta skedde än att behöva styras av den egenpåkallade napolitanska storebrodern. Ett dråpslag mot Sicilien var när Spanien bestämde sig för att utvisa alla judar 1492, beslutet möttes av missnöje från Palermos medborgare som befarade ekonomisk nedgång, men genomfördes ändock. Hur många judar som konverterade och hur många som flydde det nya förtrycket äro det ingen som vet. Man vet ju heller ej hur många judar som fanns på Sicilien men man vet ehuru att de antagningsvis varo ganska många då det fanns över hela 50 olika Giudeccas på Sicilien, d.v.s. judiska områden, byar, ock kvarter. Judarna var i tiotusental, man tror att judarna utgjorde omkring 8 procent utav den sicilianska befolkningen i sin helhet.

Misstanke finnes att många övergick till att bli kryptojudar då konvertitrörelserna var stora og man tror dessutom att en ansenlig del utav de sicilianare som emigrerade till de tu Amerika i senare århundraden varit just kryptojudar. Många hade klart indikerandes namn som Siino, Rabino, med flera. Av de judar som avflyttade från Sicilien valde många att till en början bosätta sig i Calabrien men de spanska herrarna sökte upp dem där med efter femtio år, varvid många avåkte till exempelvis Rom, Venedig, Ancona, Grekland, Mellanöstern og Malta, en del av dessa plockade efternamn som Palermo eller Messina för att indikera sitt ursprung. Många judar tros haft anfädrar som bott på ön sedan de i stort antal blivit dittagna som slavar efter Jerusalems erövrelse 63 f.kr, andra hade inflyttat under tidens gång, särledes under den arabiska tiden, eller konverterat till judendomen från andra religioner, blandäktenskap var heller inget ovanligt på Sicilien.

Enligt obekräftade uppgifter så skall den speciella sicilianska liturgin kvarfinnas hos några få samfälligheter, det fanns även sicilianska judekommuniteter i Saloniki samt Istanbul ända intill slutet utav 1800-talet, judeosicilianskan - samt alla övriga tidigare judisk-sicilianska språk - äro ehuru nu integrerade, d.v.s. utdöda.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.