martedì 6 dicembre 2016

Turkiets arabiska befolkning - Censur af svensk og norsk media - ett axplock


Man hör väldigt ofta om kurder, greker, armenier eller assyrier i förhållande till den Turkiska staten samt dess oförrätter, men bara väldigt sällan om araberna, få vete ens att det finnes araber i Turkiet, förutöver sentida moderna inflyttare. Turkiet havandes förtigit dem väl. Hursomhelst, de äro i antalet av uppemot 400 000, om man går utefter de som tala arabiska, i speciellt Mardin samt Siirt-områdena i övre Mesopotamien vid Tigris där de bott sedan 600-talet. Den form av nyarabiska som dessa talar benämnes ofta som syromesopotamsk arabiska samt härstammar från medeltida irakisk arabiska og är en såkallad qeltu-variant. Den syromesopotamska nyarabiskan utmärker sig på flera sätt, varav den arameiska substratumsituationen kanske är den mest nämnvärda. Samma arabiska talas även i provinsen Hatay med den kända staden Antiokia som hamnade under turkiskt välde strax före andra världskriget. Många arabisktalande i Hatay bor från Iskenderun / Alexandretta i norr samt sedan söderöver, men de allra flesta bor omkring Antiokia samt längs kusten söder om Iskenderun.
  Dessa siffror inberäknar antagligen de 60 000 som talar samma nordmesopotamskarabiska men benämner sig etniskt som mhallami som äro härstammandes från språkkonverterade araméer og kurder, speciellt kurdiska inslag åtfinnes i deras egna språkvariant. Mhallamierna i Turkiet nyttjar det latinska alfabetet, emedans de i Libanon skriver med arabisk skrift, i Turkiet ses de som araber emedans de i Libanon ses som libanesiska kurder, själva benämner de sig oftast som araber, av kurdisk og arameisk stam. Förutom de 60 000 i Turkiet finns 50 000 i Libanon og 40 000 i Europa, varav 4000 i Berlin. Även de tvenne små judiska bosättningarna som finnes i Antiokia ock Iskenderun har arabiska som modersmål även om de bibehållit hebreiskan som liturgiskt tungomål, de vill ehuru icke benämna sig som araber. Denna judeoarabiska är snarlik den judeaorabiska som talas i Aleppo, hvilket är det rabbinat de tillhörde framtills 1938, de judeoarabiska språken går ofta även under namnet yahudiska. Även de kristna i samma område pratar arabiska, men deras variant kan distinktseras från den som talas utav sunnimuslimerna eller alawiterna även om de bebor samma städer, vi fåom kalla det kristoarabiska.
  Araberna hava i sen tid hamnat i minoritet i området Hatay, delvis på grund utav omflyttning samt delvis till följd utav att man tillförde två turkiska områden till de befintliga arabiska samt härmed kunde cyniskt skapa en turkisk dominans. Arabiskan var tidigare i statsturkisk stil totalförbjudet i det publika livet, hvilket bland annat innebär att utlärandet utav arabiska, offentligt sjungande på arabiska og användandet av arabiska namn är förbjudet, tillika så finnes uppgifter om att barn som talar arabiska i skolan, även under rasterna, kan räkna med fysiska straff. Allt detta havandes gjort så att de allra flesta äro analfabeter när det gäller sin syromesopotamska form utav östarabiska, emedans den klassiska arabiskan oftast icke alls behärskas. Man haver heller ej till följd utav den politiska situationen kunnat erhålla nya inlån från arabiskan, utan i princip alla moderna termer har gått genom turkiskan.


Arabiska beduiner


Arabiskan i Hatay är ej allena uppdelad på olika varianter som då kan benämnas varandes kristna eller judiska sådana, utan en mycket klarare skiljelinje går emellan de som sägo sig vara utav beduinsk börd samt de bosatta - alla äro ehuru numera bosatta då det kameldrivande livet övergavs för ett par generationer sedan, men en socioetnisk distinktion har kvarblivit och exempelvis giftermål emellan grupperingarna höre inte till vanligheterna. De tvenne gruppernas arabiska språk skiljer sig relativt mycket åt og de parlerar som oftast på turkiska vid möten om ej beduinen kan de andras språk, även i områden där båda grupperna bor tillsammans så äro det beduinerna som språkligt fått ge vika. De olika beduinstammarnas varianter skiljer sig icke så mycket åt sinsemellan, fallet äro tvärtom för de bofastas tungomål, men här kan skillnaderna anföras som innan åsyftades på religiös tillhörighet.















~


Nessun commento: