Sercq ~ Sark ~ Sèr – Normandöarnas lilleputt - Censur af svensk og norsk media - ett axplock

Sercq / Sark, eller på sercquiais Sèr, är en av de mindre Normandöarna, d.v.s. Kanalöarna, men inte desto mindre intressant. Ön har med sina 600 invånare, kallade ‘kråkor’, coneille, på 5,5 kvkm en distinkt plats i europeiskt statsmannaskap varandes framtills helt nyligen en egen feodalstat även om den ur administrativ synvinkel hör till Guernseys bailiwick, eller fögderi.

  Sark består utav Stora og Lilla Sark hvilka äro förbunda genom ett nittio meter långt og nära tre meter brett näs, La Coupée, med hundra meters falldjup på bägge sidor. Inte förrän år 1900 sattes skyddsrälingar, före detta finge barnen gå på alla fyra över näset för att icke riskera att blåsa över kant. Ön Brechou brukas av hävd likväl inkluderas under Sarks domän men de nuvarande tenanterna utav ön, tu tvillingbröder utav london-skottsk härkomst, som byggt sig ett slott på Brechou, hävdar självständighet samt struntar att följa lagarna från Sèr, samtidigt som de själva äro mycket aktiva i Sarks politik, när man hade sitt första icke-feodala val år 2008.

  Sark hade tills nyligen en tydlig feodal styrning där majoriteten i Sarks parlament, Chefs Plaids / Cheurs Pliaids, utgjordes utav 40 arrendebönder, hvilka således icke varo folkvalda såsom allena ytterligare 12 parlamentsledamoter varo, dessutom så styrdes ön utav en Seigneur, eller Dame. Denne blev dessutom ärad utav ett statsbesök från drottning Elisabeth under 1980-talet. För att icke skapa ett missförstånd om seigneurens maktinnehavande så skall påtalas att han enbart är en bland jämlikar när parlamentet mötes i skolbyggnaden. Den senaste härskaren i dynastin är Michael Beumont som 1974 förärades titlen ‘seigneur’ efter att på franska havandes lovat den brittiska monarken tro et ära, detta göres genom att han måste knäböja inför henne, sträcka ut händerna tills hon fattat dem samt sedan lova Je demeure Votre homme lige à vous porter Foi et Hommage contre tous i likhet med sina 21 företrädare. Seigneurskapet kan avsäljas om önskas, med drottningens tillåtelse. Man hade även en egen ‘militär’ som var i bruk ända framtills 1880. Idag havandes man ett eget fotbollslag som går under det alternativa namnet The Bad Lions. På Sark behöver man i övrigt ej diskutera monarkins vara eller icke vara ur ekonomiska synvinklar, ty härskaren uppbor allena en höna i skatt för varje skorsten som finns på ön, plus att han erhöll en trettondel av värdet av alla transaktioner i fast egendom som sker i riket hvilket kanske inte ändå sker så ofta med tanke på hvilken maktposition og ära ägandet innebar - han får ehuruväl betala 1,79 pund till Buckingham Palace i arrende per annum på Mikaeldagen, en summa som ej drabbats av inflation sedan 1565.

  Ur ekologisk synvinkel så är det nämnvärt att poängtera att både bilar samt motorcyklar äro ok som ej tolereras inom statens gränser - detta har förra härskaren förtalt, en lag som bibehållits in i nutid. Traktorer äro dock tillåtna, på senare år har traktorer utav storleken större förpestat luft og öra för öborna. Även mindre ‘modern’ lagstiftning existerar, eller gjort så framtills nyligen, framtill år 2003 fanns exempelvis ett förbud mot skilsmässor såvida icke en av parterna varit borta från ön i minst ett år, detta havandes nu luckrats upp, en lag från 1611 som änn är i bruk tillåter även maken att slå makan så länge inget blod utgjuts. Le seigneur är även den enda på ön som har legal rätt att hålla sig med duvor samt äga tikar på ön. Inkomstskatt existerar ej på ön men däremot utvinnes förmögenhetsskatt utefter så kallad synlig förmögenhet, hvilken uppmäts med hjälp utav en skattmästare som varje år gör en rundgång i hemmen kontrollerandes folks ägodelar og sedemera uppskattar hvilket skatteupptag som skall göras, något godtyckligt.

  Sarks fåtaliga innevånare hava internationell räckvidd genom att de vuxna medborgarna sammanlagt har runt 15 000 styrelseuppdrag, varvid några för en lite mer internationellt kontroversiell affärspolicy då de sålt vapen till hutumiliser i borgarkrigen i Kongo og Rwanda havandes därigenom medverkat i några utav nutidens värsta folkmord. 1990 höll det även på att bli ett krig på själva ön då den franska atomfysikern André Gardes ensamt invaderade ön med ett halvautomatiskt vapen där han deklarerade att han skulle göra en coup d’état tagandes över ön, en frivillig konstapel arresterade invadören när denna satt på en bänk bytandes magasin för eldvapnet, förberedandes sin co d’êtat.

  Sark är förövrigt ej medlem i Europeiska Unionen men unionen har påtalat för Sark att deras feodala system står i barsk strid mot de mänskliga rättigheterna, varvid parlamentet på ön har beslutat att hålla en folkomröstning år 2011 om införandet av demokrati. Första icke-feodala valet hölls anno 2008 där en stor del utav de röstande röstade för politiker som inte vill ändra det feodala systemet, endast fem av tjugoåtta platser besattes utav antifeodalister.

Serkyee

Språket på Sark är som på de andra Normandöarna en normandisk variant utav franskan tillhörandes således den indoeuropeisk-italisk-romansk-galloromansk-nordgalloromansk-normandiska grenen benämnandes sercquiais, eller serkyee / sarkese, men talas numer dessvärre allena utav den äldre generationen, hvilket blir ett tiotal individer, men flera dussin förstår språket – i övrigt talas engelska. Språket var tidigare även geospråkligt uppdelat på öarna, varvid Lilla Sarks befolkning hade en egen variant, utvecklad med anledning utav den tidigare isolationen. Sercquiais är närmast besläktat med språket på Jersey då det varo folk från den önationen som koloniserade Sèr under 1500-talet, man har förvisso numer ett stort engelskt lexikaliainlån men fonologiskt så är det i mångt og mycket kvar i 1500-talsvarianten, emedans Jerseys språk ändrats utifrån det åt annat håll, det gör serkyee extra intressant utifrån arkaitetsynvinkel.

  Ön har ehuruväl redan före 1500-talet haft en befolkning, hvilket de få fornminnena förtäljer; 1976 hittades ett av de äldsta byggnadsverken i Europa med sextusenåriga anor vid greenen på femte hålet på Royal Guernsey Golf Club. Även neanderthalare bör ha funnits på ön då man funnit tänder av sådan art. Den galliska stammen venetierna tros ha varit öns antika bosättare innan området annekterades till Romarriket runt 56 f.kr. Ön kristnades redan under 500-talet varhän ett kloster uppsattes utav bretonska Saint Mannélyi / Magloire som uppges vara en kusin till Saint Samson de Dol / Sant Samzun, klostret hyste 62 munkar samt en skola för unga adelsmän från Contentin. Relikerna från Sant Samzun skall ha bevarats in situ framtills nordiska vikingar gjort området osäkert under mitten av åttahundratalet varhän munkarna, medtagandes relikerna, satte segel mot Jersey. Man tror att Seigneuriet idag ligger på samma plats som klostret en gång stod.

  Östatens historia emellan åren 550 till 1550 är ehuru något vag, men ön låg antagligen under något bretonsktalande rike efter den romerska tiden för att sedan runt år 933 havandes kommit under det normandiska huset, ön haver även varit befolkningsmässigt övergiven flertalet gånger under historien framtills 1500-talet. Under 1200-talet hade även den adlige legosoldaten, piraten, laglöse, magikern og munken Eustache en bas här. 1563 så erfick ehuru Hélier de Carteret, som var seigneur i dömet St Ouen, på Jersey, tillåtelse på eget förslag att tillsammans med fyrtio landsmän kolonisera ön samt skapa ett regelrätt styre där, verkandes för utrotning utav piratverksamheten, styret bestod givetvis utav dessa nya landägare og gjorde så framtills feodalismen frågasatts nu under 2000-talet, sercquiäiskan är härledes härledd direkt från den variant av jèrriäiskan som talades i St. Ouen under slutet utav 1500-talet och har på Sark fortsatt sprakas kontinuerligt, hvilket även är hörbart för lingvister, som ovan nämndes så har det kommit att bli en stelnad fonologisk form utav sant oueniska.

  Invandrarspråket engelska kom in ganska sent på Sark, år 1787 skrev till exempel en missionär att engelskan var ett okänt språk på ön og så kunne mycket väl varit fallet då ön endast sällan besöktes utav engelsmän. 1835 ändrades ehuru dessa förhållanden när man importerade arbetskraft från England för gruvnäringen på Lilla Sark og under 1850-talet fingandes ön mer engelskt tillskott genom att rika engelsmän byggde sommarresidens på ön. Serkyee kvarblev ehuruväl i position framtills det andra stora Europakriget under nittonhundratalet, varefter turismen växt till sig hvilket haft mycket skadlig effekt på språkanvändningen i denna ändå ganska lilla men isolerade kommunitet.

  Sarks lagstiftande församling bedriver förhandlingarna på engelska men ibland kräver en tingsledamot att det skall ske på formell franska, hvilket då osså sker, den officiella bulletinen från administrationen skrives på franska og egendomsavtal likså. Genom Anthony Liddicoats försorg finnes sercquiais grammatik nedskriven samt publicerad 1994 og sedan år 2001 finnes ävenledes Liddicoats Lexicon of Sark Norman French, skriftspråket är dock icke kodifierat utan fritt. Det finnes ehuru ingen egen litteratur att tala om, även om redan prins Louis Lucien Bonaparte skrev ned, samt publicerade 1863, Parabol du smeaux från Matteusevangeliumet på sercquiais, i övrigt så vitt man vete åtfinnes faktiskt bara ett alster på språket som tidigare publicerats i Bullétîn d’Quart d’An d’l’Assembliée d’Jèrriais (Vol. 30, 1960):

Man buonhomme est bein malade

Man mari est bein malade
Et j’n’sais qu’est’ce qu’i’ a

J’m’en fus-t-en Guer-ne-si
Du Lundi à Mercredi

Mais quan j’ervins i’tait mort
Et encore ensev’li

J’appis mes p’tites ciselettes
Point à point j’l’décousais

Mais quan j’appraichis p’tite gorgette
J’craignais qu’i’ n’me mordisse

J’l’appis par l’gros orté
J’l’env’yis avau l’côti

J’priyis tous les corbins
D’v’ni prieu auprès d’li

~

= Censur af svensk og norsk media + Europas tungomål