Keuninkriek Belsj, som det heter på ett av Belgiens tungor, får en del belgare att
kräkas i dess varande. Som alla vet, så är Belgien språkligt uppdelat på främst
tvänne större grupperingar samt några mindre, där speciellt tyskan brukas
nämnas.
Den språkliga
uppdelningen kan man beskylla frankerna för.
Århundradet
f.kr. erövrade romarna hela Beneluxområdet varefter områdena söder om Rhen fick
namnet Belgica efter de galliska folkslag som bodde där - i vanlig
ordning så homogeniserades samt assimilerades gallerna som härmed fingo överta
romarnas språg og kultur.
Alles war Fried und Freud.
Under
400-talet kom ehuru frankerna og lade beslag på området, de bosatte sig tätast
i norra delen där deras språk i sinom tid tog över och utvecklades till flamländska,
emedan folket i söder fortsatte att parlera latin, hvilket i sin tur
utvecklades till den vallonska som talas där naturligt, men som med
tiden ersatts av det parisiska språket av franska; kulturen kom att i denna
södra del att bli en romansk sådan.
All politik i
landet är i nutid inflammerad utav språklig-etnisk konfrontation och man kan
sätta klara bindestreck emellan termen språkpolitik och Belgien, landet kan
antagligen enbart behålla sin enhet genom en federation, hvilket de även själva
har insett samt genomfört - man brukar säga att den belgiska monarken är den
enda sanna belgaren.
Belgien
varandets delat sedan 400-talet, det kanske är på tiden att belgister inser
verkligheten.
~
Nessun commento:
Posta un commento