Inom
romerskans hägn inom de laziska italoromanska tungomålen ligger även de sabinska
språken hvilka vissa menar på är egna språk men som åtminstone bör
sammankopplas med laziskan för sin närhet till dessa språk, i sin övergångning
även till marchesiskan.
Sabinskan kan
vidare uppdelas i aquilano i norra Aquila samt i hela Rieti, det är även
denna språkform som blivit den hegemoniska formen utav de sabinska språken
utgjörandes dess standardform, samt i sublacense / carseolano som talas
i Roms provins, samt tagliacozzaniskan som blir hybridiserat gentemot de
söderliggande språkområdena.
Det som
kanske mest är utmärglande för sabinskan är att det fonetiskt är mer arkaiskt
samt bibehållit det senlatinska vokaliska systemet överlag, samt likväl är den
enda språkform som bibehållit de tvenne senlatina affixen –o og –u.
Exempelvis i ett ord som cabaju / cavaju, från latinets caballus,
scrio från latinets scribo.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento