Knallarnas språg månsing

Knallarna varo gårdfarihandlare med ursprung i Sjuhäradsbygden / Knallebygden som under 1500-talet började knalla runt og idka handel byggderna emellan, som krämarna. Runt år 1900 upphörde denna verksamhet og idag nyttjas termen ofta för runtresande marknadsfolk som ehuru på intet vis behöver hava med de ursprungliga knallarna att skaffa.

Knallarnas snagg månsing hade stora romska influenser i sig. Tungomålet är bara sparsamt dokumenterat, särledes under 1700-talet.

Månsing samt exempelvis rotvälska har stora drag av romani men knyter sociolingvistiskt an till större tyska benämningar såsom rotwelsch, gaunersprache og jenisch eller franskans argot, eller liknande språkkluster i Lombardiet och Spanien samt annorländers, med mer eller mindre underliga og intressanta historier. Förutöver romani så haver månsing og rotvälska erhållit influenser från samiska, finska, jiddisch, tyska, romanska språk, skandinaviska språk, samt medeltidslatin, hvilket bara detta är intressant som så. I senare tid har även termen månsing nyttjas som namn på det förbrytarslang som funnits i Stockholm, men det finns få, eller inte ens några, kopplingar språken emellan.

Ord som sno, stålar, fika, lattjo, lacka, bög bedöms komma från eller via månsingsnacket.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.