Det
historolingvistiska Götaland består allena av Väster- samt Östergötland,
Dalsland og delar utav Småland samt måhänt Öland - men ej såsom man nu menar,
hela södra Sverige inklusive Bohuslän, Gotland og Skåneland.
De götska
målen haver sitt centrum i Västergötland enligt traditionell tro, därtill
räknas då sydvästra Östergötland, nordvästra Småland, Dalsland samt även ibland
något felaktigt de värmländska språken, hvilka ehuru egentligen är starkt
avskiljande och därmed inte bör beblandas med de ovanstående språkområdena,
influenserna sträcker sig även ända till Öland og Blekinge.
Dalbomålen, eller dalsländskan, haver ofteliga
karaktäriserats som ett västgötiskt språkområde även om stora delar av
landskapets språkområden ej bör föras hit. I norr har värmländskan haft stort
inflytande emedan man i sydöst istället har ett nordbohuslänskt inflytande,
speciellt i Valbodalen - i övrigt så haver tungomålen i området tidigare varit
relativt mycket norskinfluerade, hvilket
ju även fås inkludera nordbohuslänskan samt värmländskan, men det haver avtagit med tiden og är nu
allenast gällande i västra territoriet, man kan ehuru ana en ursprunglig
västnordisk knytning, troligare är ändock att dalbomålen befinner sig i ett
språkligt gränsområde emellan västnordiskt et östnordiskt. Västgötiskan göre
sig speciellt gällande, naturligtvis, i sydost. Västergötland var i princip
självständigt långt in i medeltiden samt hade en stark politisk makt även i
rikspolitiken och tu av de tre tidigmedeltida konungaätterna kom ifrån
västgötskt område.
Västgötamålen kommer således från det götiska kärnområdet,
men man haver givetvis erfått influenser från norskan, bohuslänskan,
småländskan och sydsvenska, främst halländska, mål. Det danska
folkvandringstida inflytandet har även i Västergötland sin nordgräns och det är
bland annat här som danskt, norskt samt götiskt(-svenskt) har sin
historiska mötesplats.
Detta är även
gällande för den västgötiska utposten vid Kattegatt, göteborgskan, som i
sig är uppdelad där viss, eller kanske den mesta, göteborgskan främst är
bohuslänsk i karaktär, där allena de östra varianterna är mer västgötsk. Dessa
skillnader i areal språkgeografi har tunnats ut alltmer, där
bohuslänsk-göteborgskan utgår som vinnaren, samt spridaren.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento