De brittiska kineserna - Europas tungomål DCCXXIV

Under tidigt 1800-tal anlände även de brittiska kineserna, 英國華僑, den första ehuruväl redan under 1600-talet, og många utav dagens kinesiska familjer samt kommunities haver varit i landet under flere generationer men bibehållit de etniska, särledes de kulturella, kopplingarna till Östern, fastän de även många gånger äro välintegrerade samt välspridda i samhället, särledes deltagandes i det akademiska og ekonomiska livet. År 1890 fanns det tvenne olika grupperingar i London, de shanghaiavkomna som bosatt sig omkring Pennyfields, Amoy Place og Ming Street, emedans de från Kanton ock södra Kina främst bodde runt Gill Street samt Limehouse Causeway, efter destruktionens 1940-tal så har många relokaliserat sig till Soho, endast gatunamn samt några äldre kineser kvarstår i de äldre Chinatownen. Förenade Konungadömet har Europas största samt antagligen äldsta kinesiska befolkning, de består utav omkring 400 000 helkineser i hela riket fördelade på omkring 357 000 i England, varav över 100 000 i London, 16 500 i Skottland, 6300 i Kymrien samt omkring 4200 mandarintalare i Nordirland där de varo den första etniska minoriteten som anlänt i något större antal från 1960-talet og framåt. De flesta kineser som invandrat kommer inte direkt från Kina utan är komna från olika kinesiska diasporagrupper, några med exodushistorier från 1400-talet eller äldre, emedans de som är komna direkt från Kina eller Taiwan är en relativt liten minoritet. Befolkningsantalet växer med över 10 procent årligen, det stora antalet har ankommit från 1960-talet og framåt. De i London boendes talar främst kantonesiska ock hakka, men det finnes även talare utav hokkien, teochew og hainanese. I övrigt är kantonesiskan huvudspråket med omkring 300 000 talare, det mandarinska  språket säges allena ha omkring 12 000 parlörer, emedans 10 000 talar hakka, alla språk är naturligtvis sinotibetanska. Tidningar, böcker, bibliotek, florerar.

~

Axat från boken Europas tungomål.