Samiskans
äldsta skrifter skrevs under 1600-talet, äldst är en sydsamisk sång- og mässbok
plus en ABC-bok som skrevs av Nicolaus Andreæ och gavs ut jeran 1619, men redan
1597 skreve den engelska sjömannen Stephen Borroughs ner en ordlista om 95
samiska ord på Kolahalvön og utgör numer således den äldsta källan av denna
stil, på det snart helt utdöda tersamiska språket som än idag knappeligen
finnes dokumenterat. En ABC-bok på lulesamiska anlände år 1638.
Under ungefär
ett århundrade framåt så nyttjades en variös mängd skriftsystem, men från
mitten utav 1700-talet så standardiserades normen i det så kallade sydlapska
bokspråket som byggde på det numera snart utdöda umesamiska språket, dagens
sydsamiska avskiljer ändå bara relativt lite från 1600-talsskrifterna. Lite
småskrifter publicerades på denna språkform fram till 1755 då hela Nya
Testamentet översattes till språket. Den sydlappska skriftliga språkformen
dominerade ett tag i Sverige även om exempelvis Læstadius skrifter som skrevs
på en nordligare språkform, kallad kåtalapskan eller då det nordlapska
bokspråket. I Norge så baserades även skriftspråken på nordsamiska, 1728
kom en katekes ut og 1748 en grammatik över porsangersamiskan, några år
senare alstrades även en ordbok. 1840 kom en nordsamisk översättning av Nya
Testamentet. Nordsamiskan utvecklas nu väldigt snabbt i takt med dess ökande
användning och nya ord skapas för att man skall kunna nyttja språket i
alldaglig kommunikation, man byter även ibland ut gamla lånord till nya
skapelser, før exempel så havde man tidigare inlånat från svenskans ‘konst’
ordet koansta, hvilket nu utbytts till dáidda, ‘konst’, hvilket
är en bildning genom dáidu, ‘vetande hur’.
Skriftspråken
i Sverige samt Norge skiljer sig även åt gällande huru man använde alfabetet,
där man inom svenskt område koncentrerat sig på att följa svenskans
skriftsystem emedans man i Norge vill ha ett tecken per sona. Kolasamiska
skrivs givetvis med kyrilliska alfabetet, hvilket ehuru ej varde självklart
under 1930-talet då ett latinskt alfabet nyttjades, det har skett en diskussion
i postsovjetisk tid huru en skall återta det latinska bruket men så har ännu ej
skett.
Man har för
tillfället i bruk sex olika skriftsystem som följer språkgränserna, inte de
artificiella statsgränserna, men påtalas bör givetvis att de olika
standardiserade skriftspråken inte alltid är lika accepterade hos nyttjarna.
Brukliga skriftsystem äro syd-, lule-, nord-, enare-, skolt- å kildinsamiska.
Det största
språket, nordsamiskan, har privilegiumet att hamna i en nyhetstidning då Ávvir
utges tre gånger i veckan i Sápmi, samt vara undervisningsspråket samt det
administrativa språket på den samiska högskolan i Kautokeino.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento