lunedì 30 gennaio 2017

Svenska akademiens ordlista - en samling rekommendationer - Postmodernisme premillénaire LXXVIII



För att dra ned det på svensk nivå så har förändringens tidevarv skett på språkområdet, vi liggom dogh tidsmässigt efter Lyotards tankar men även Lyotards hemland, Frankrike, ligger ännu mer efter då franskan är ridikulöst standardiserat även om det blivit lite bättre angående minoritetsspråken då de avdagandes bretonska ock baskiska havandes kommit upp på tapeten för behov om erkännande som lokala språk og ej allena som patois som det innan sågos även om språken ligger i helt andra språkgrupperingar, i baskiskans fall så är ju det ett historiskt samt ancestralt isolat därvidliggandes helt avskilt från andra nutida tungomål. Den franska språktoleransen sträcker sig ehuru ej till exempelvis de occitanska språken, liguriskan, og korsiskan som alla mer anses, dock ej utav den franska staten, hemma­hörandes bland de norditalienska språken, korsiskan dock mer till toscanskan, d.v.s. samma itali­enska variant som blivit standarditalienska och som en andra toscansk variant så har korsiskan numera även upplyfts till skolspråk, - alssasiskan har haft en särställning till följd utav de senaste krigen. Om vi återgåom till Sverige så är gutniskan ett helt eget språk med en egen utveckling ifrån fornnordiskan - ingen officiell erkännelse, den genuina skånskan är egentligen en östdansk variant og därmed väsenskild ifrån mälarsvenskan även om en massiv försvenskning skett, för att inte tala om alla mål i Dalarna, Härjedalen, og så vidare. I den nya Svenska akademiens ordlista (1998: SAOL12) göres tacknämeligast vissa fundamentala og intressanta iaktagelser, även om den fullständiga titeln, som kan ses i litteraturförteckningen, på skriften har totalistiska, paternalistiska, anspelningar, det framgås før exempel att man i viss mån gått ifrån den förutvarande patrialkaiska språknormeringen,1 det påtalas även att man icke ägnat variationerna, d.v.s. det som ofta bekallas ‘dialekter’, “den uppmärksamhet som vore befogad” men detta skall antagligen, i mån av tid samt resurser, göras en ändring på i senare utgåvor,2 og slutligen i Alléns förord så menar man att SAOL12 enbart utgöres utav “en samling rekommendationer” - något alla föräldrar borde upplysa sina skolbarn om så att de har något slagkraftigt att komma med gentemot nitiska svenskalärare og andra språkokunniga besserwissrar som tror sig veta hur det förhåller sig, när de egentligen enbart representerar ett språkhistoriskt ignorant, förlegat centraliserat tänke­sätt, enligt, Lyotards tes, Alléns rekommendationsförklaring samt Akademien normeringsfrån­gående. I den svenska grammatiken som nyligen författats färdigt så haver man även en beskrivande antoning, så som det sig bör, men den kortfattade version som de flesta istället tar till sig är normerande, pöblen skall tuktas. Som ses så använder dock denna skribent även det centraliserade systemet även om vissa fåsamma språkliga avvikelser finnes, dessa äro ehuruväl väldigt fåtaliga om man tager det i relation till hur många icke-avvikelser texten består utav, men å andra sidan så har skrivören genom den offentliga skolan blivit indoktrinerad av ett visst system hvilket gör att det standardiserade språket i många avseenden är det naturliga – totalismen har fått genomslag men allt är ju föränderligt, när man lever i förändringarnas sinnevärld. Som ytterligare kuriosa så kan ju upplysas att även SAOL ej behar den ‘allsmäktige’ statusen i behåll og ‘fel’ har smugit sig in i denna publikation av ord, se på förklaringen till ordet ‘ekosabotage’3 og ni kommom märka att det icke är den reguljära betydelsen som angivs utan en annan - som i och för sig låter bättre rent språkligt.4 Ett mer fatalt fel återfunnes under termen ‘hettitiska’5 då det står “det officiella språket i Indien”, men verkligheten täljer annat, ty något språk med namnet hettitiska havandes aldrig talats i Indien utan ett sådant talades ju i Anatolien men försvann någon gång efter 1200 f.kr. og är således icke något indiskt språk och absolut inte officiellt sådant, under termen ‘hettit’ så får de ehuru det riktigare skrivandes ‘forntida folk’, fast forntiden är en beteckning som ofteligen nyttjas synonymt med förhistorisk, därvid ingåendes i den skriftlösa tiden innan skriften uppfanns eller anammades inom nämnda kultur, gällande hettiterna har man sedan början av 1900-talet funnit runt 27 000 kilskriftstavlor, så även där fick man det inkorrekt.








Fotnoter
1) SAOL12:XII-XIII.
2) Ibid:XIV.
3) Ibid:163.
4) För förklaring kring fadäsen se, Areskog, “Akademien utsatt för sabotage”, i SvD, 7 dec 1998:1.
5) SAOL12:315.



Nessun commento:

Posta un commento