Relativistisk individualistisk antiauktoritism - Postmodernisme premillénaire LXIX

Genom detta textsammandrag kan man lätt se att den lyotardska postmodernismen stenhårt går emot auktoriteter vare sig de äro av traditionell art eller nya, man går emot alla totaliserande tendenser förespråkandes rent utav pluralism og individualism genom detta. Pluralism kommer ju därhän när totalism förnekas till förmån för skillnaderna, d.v.s. olikheterna, individualism kommer ju därifrån genom att man går emot överindividuella auktoriteter som den enskilda måste underkasta sig, d.v.s. i nietzscheanska ordalag den som är “i stånd att avge löften”, “som är herre över den fria viljan”¹ - eller som Beck framför: “Bieffekternas bieffekt är individernas befrielse från institutionernas rollbur”,² men dessa motmodernister kan enligt Beck aldrig hålla sina löften.³ Neuman gör alltså en rättelig påpekelse då han nämner att “[p]ostmodernism is antielitist”⁴ Delanty tilläggandes bland annat att “postmodernism is an anti-foundationalism approach involving cultural relativism and plurality”,⁵ taoismen är en tidig form av ett relativistiskt tänkande, man hade även bland annat en passivitetsfilosofi som gick ut på wuwei ‘handling genom ickehandling’ hvilket skapade ett laissez-faire-förhållande fördömmandes statlig intervenering samt moraliska korsfarare.⁶ Giddens framhåller dogh något som vi börom lägga lite extra tyngd i då han sammanfogar pluralism med auktoriteter, d.v.s. “[i]n conditions of high modernity, in many areas of social life - including the domain of the self - there are no determinant authorities. There exist plenty of claimants to authority - far more than was true of pre-modern cultures. Tradition was itself a prime source of authority ... Diffuse though it may have been, tradition was in an important sense a single authority”, men Giddens tillägger även ett faktum som faktiskt i sig själv kan tagas som ett antigiddeanskt argument angående hans premoderna syn, han skriver nämeligen vidare: “Altough in the larger pre-modern cultures there may quite often have been clashes between rival traditions”,⁷ ett tema vi kommom återkomma till. På öppna religiösa / livsåskådnings / livssätts / livsstilars, med mera, marknader åtfinnes många förgjorda auk­toriteter men det åfinnes ingen ock får ej heller finnas tvångstillhörande sådana - man haver også möjlighet att inte följa någon utav dessa förgjorda ting ock kan istället skapa sig sin egen, eller i kanske de flesta fallen modifiera en befintlig i egen favör, og så vidare.

 

Fotnoter

1) Nietzsche, 1965:63.

2) Beck, Att uppfinna det politiska, 1996:61.

3) Ibid:100.

4) Neuman, 1994:73.

5) Delanty, 1997:101.

6) Fairbank, China, 1994:54.

7) Giddens, 1997:194.

~

= Postmodernisme premillénaire