‘Protestantismens anda’ eller renässansen brukas
anges som individualismen eller självsynens ursprung, eller kanske uppsprung,
detta skall enligt denna teori ha fått fördjupat intresse under upplysningen,
en nyvändning i synen på denna inskränkta og felaktiga historia är förhoppningsvis
på gång, bland annat anspelar en intressant skrift på att denna syn går å de
minsta tillbaka till 1100-1200-talen och kanske längre, i Europa.1
En gravskrift från 1100-talet får anspela som illustration “Petrus hic iacet
Abailardus. Huic soli patuit scibile, quidquid erat” - d.v.s. “Här vilar Perre
Abélard. Endast han själv skulle kunna säga vem han var” - d.v.s. om han i
giddeniansk termenologi hade funnit sin självidentitet även om han levde i en,
enligt Giddens, premodern kultur. För något av en revidering kring synen på
medeltiden så kan man konsultera Nordbergs bok Den dynamiska medeltiden (1997), vi skrev innan att ett
erkännande av individen innebär att man avstår att auktorisera över denna, man
låter individen själv bestämma, hvilket exempelvis förekommer i Ramon Llulls (1232/33-1315/16) tankar, till exempel
när han låter en förespråkare vardera för judendom, kristendom et islam
förespråka sina religioner samt svara på spörsmål från Hedningen, när denna
senare skall avklara sin dom, hvilken av dem han kan tro på, så avlägsnar sig
de tre utan att höra domen då de anser att det är upp till individen själv att
avgöra utan att påtryckas från externheter, ett av ledmotiven för den aktuella
skriften är även tolerans samt respekt för annorlunda troende.2
Elias menar bland annat att denna sorts syn icke utvecklades förrän under
1300-1400-talen i Europa3 - detta är alltså ändå före
protestantismens anda men i anklang med renässansen. Lyotard har gjort en
intressant kommentar under 1940-talet, även om det ej är direkt applicabelt
här: “We are entering into (a) middle age”4 - här sammanförs alltså
post1945 med premodernism, enligt 1600-talstesen,
og med hjälp utav Nordberg så kan även modernism samt premodernism sammanföras,
ty “eftersom vi redan på 1200-talet finner »moderna« tankegångar”;5
Elias med övriga kanske främst tittade på Europa för sina inskränkta
teoriseringar og konklusioner men för att vidga det lite, Europa är ju ej hela världen även om många
ideligen verkar förutsätta detta, så kunne man även titta på exempelvis
Indien og vi märkom då snabbt att Giddens resonemang ej alls är gällande här.
Överlag så skall man kunna säga att finns fenomenen namngett i språket så måste
ju ävenleda fenomenen og synen havandets funnits i den dåtida verkligheten og
om ej i verkligheten så åtminstone i medvetandet - eljes hade ju ej
termenologin behövts, eller skapats initialt, för att beskriva någonting.
Inuiterna hade inget ord för varken Australien eller lejon förut, men nu havo
de givetvis detta då deras omfattningsvärld breddats att inkludera dessa ting,
i svenskan fanns ingen term för en dator innan datorn kom i vårt medvetande, og
så vidare. Men återigen, bara för att fenomenen ej varit namnsatta tidigare
betyder det likväl ej att de ej varit in existens, lejonen fanns fastän
inuiterna inte kunde omnämna dem, de fanns bara inte i deras medvetande og
sinne. Hursomhaver, i sanskriten finnom vi flertalet termer som anspelar på att
den premoderna världen var mer post- og senmodernistisk samt modern än vad Giddens
et al vill erkänna, eller förstå, i sitt medvetande samt sinne. Som exempel kan
nämnas de som finns i, Monier-Williams, A Sanskrit-English dictionary,
under uppslag }p[;TM;n (ātmán) samt derivatan Ātma og de härledningar som gives
där,6 det första betyder bland annat “the individual soul, self,
abstract individual ... character ... the person or whole body considered as
one and opposed to the separate members of the body ... the understanding,
intellect, mind ... the highest personal principle of life”, under Ātma åtfinnes till exempel
härledningarna “-kāma
... loving one’s self ... -kārya
... one’s own business, private affairs ... -gati ... one’s own way ... -grāhin ... taking for one’s self,
selfish ... -ja ... self-originated ... originating from intellect ... -jña
... knowing one’s self ... -jñāna
... self-knowledge ... -tantra ... the basis of self .... depending only
on one’s self, independent ... -tçipta
... self-satisfied ... -pūjā ... self-praise ... -maya
... issued out from one’s own self ... -vikraya ... sale of one’s self,
i. e. of one’s liberty [man måste äga
sin egen frihet för att kunna sälja den - självägarskapstanken är icke ny,
under medeltiden kunde man ju även ‘sälja sig till satan’] ... -vçittânta ... one’s own story,
autobiography [intressant ur
berättelsesynvinklen] ... -han ... one who kills his soul, i. e.
does not care about the welfare of his soul ... suicide ...” - samt många,
många, flera ord har også med den personliga framstegstron att beskaffa hvilket
kan vara viktigt att påpeka med speciell referens till senare diskussion. Det
senaste ordexemplet togs med med anledning utav den välkända Durkheim, Självmordet:s
tes,7 det finns även många ord i den anförda referensen kring
självmord, jag räknar det till 10 säkra
samt 3 osäkra olika ord under enbart det senaste uppslaget, men som ses
så ses ej positivt på det, og man ser icke heller det ur kollektivitstiska
termer utan rent individualistiska, något enstaka ord kan kopplas till sakrala
förhållanden men det framkommer icke i de sammanhangen om det är positivt eller
negativt betonat. Angående de övriga orden så seom vi klart att
självsidentiteten måste varit fullt samt väl utvecklade under den indiskantika
tiden. Denna fornindoariska härskade från omkring 1600-600 f.kr. blivandes
standardiserad i modernistisk ton cirka 400 f.kr. och har icke ändrats sedan
dess, d.v.s. under den premoderna tiden enligt teoretikerna, detsamma gäller ju
den hellasiska språkstandardiseringen og till exempel den kinesiska
skriftspråksstandardiseringen som toges vid under 300-talet f.kr.8
Man kunne äfven framföra att detta givetvis även höre hemma i hellenernas antik
og som sådant så höre det alltså även hemma i en eurocentristisk världsbild
likaså, Ascherson skriver: “När grekerna myntade ordet autopsi betydde det
självsyn. Det är ett ord som betecknar individualism och självständigt
tänkande”9 - att de giddeanska, med flera, propåerna kring detta
fenomen inte stämmer borde alla vara överens om, og det finnes givetvis långt
många fler exempel på detta, exempelvis den kinesiska rörelse under de första
århundradena av den häri använda tideräkningen fram till lite mer en halva
milleniets framåtgåning där man hade en ‘ungdomlig’ syn på sakenas tillstånd
förespråkandes frihet og enkelt leverne, antitraditionalism, de var heller ej
politiskt intresserade, men var spontanitetsbejakande behavandes likväl kärlek
till naturen.10 Att giddeaner og andra delikars inskränkhet äro
långtgående i sin förblindning utav varandet runtomkring är ej att förvånas
kring, redan Hesekiel framförde varje individs potentialitet, öppenhet,
arvssyndsfrihet, personlig ansvar, samt framstegsbefrining, det står var og en
att läsa, i Biblen.11
Fotnoter
1) Gurevitj, Den svårfångade individen, 1997.
2) Se t.ex. Nordberg, Eldsjälen från Mallorca och andra medeltida
skribenter, 1998:107, i en annan skrift har han dock en fördomsfull syn på
islam, s. 116.
3) Elias refererad i, Layder, 1995:115.
4) Lyotard, “Nés en 1925”, i Le Temps Modernes, 1948, här
översatt samt eftertryckt i idem, 1993:86.
5) Nordberg, 1998:116.
6) Monier-Williams, 1995:135-136.
7) Se, Durkheim, 1993.
8) Gernet, 1997:106, 32.
9) Ascherson, Svarta havet, 1997:73.
10) Gernet, 1997:206.
11) Albrektson och Ringgren, En bok om Gamla testamentet,
1999:66-67.
Nessun commento:
Posta un commento