sabato 19 novembre 2016

Haja Armeniska - Censur af svensk og norsk media - ett axplock


Det största språket i Armenien är armeniskan eller haj som det benämnes på armeniska og detta bildar en egen undergrupp inom den indoeuropeiska språkfamiljen, fullt kompatibel med exempelvis helleniskan, den formella stamträdsindelningen för dagens tungomål blir indoeuropeisk- armenisk-armeniska.
  I Armenien talas språket utav sisådär 3,3-3,4 miljoner, men språket som helhet har cirka 7 miljoner talare som äro uppdelade på en massa olika varianter, ehuru ej speciellt distinkta från varandra, bortsett från en förestående uppdelning i väst- og östarmeniska som havandes en divergens jämförbar med två sinsemellan romanska språk, exempelvis kastiljanska versus franska. En tredje väldigt divergent geospråklig armensk variant är qarabaghiska som då talas i den armenskbefolkade enklaven i Azärbajdzjan, språket kanske hellre skulle kallats arzachiska, då det armeniska namnet på regionen är Arzach. Man räknar ehuru att det finnes uppemot 44 olika geospråkliga varianter fördelade emellan den öst-västliga språkuppdelningen, andra hava velat ha det till 32 varianter samt måhändeligen 120 subdialekter. Att en variationsutveckling påbörjats tidigt kan man se genom att man redan i fornarmeniskan kan se en uppdelning i trenne delar, varav den ena utav dessa antagligen ytterligare kan uppdelas i tvenne parter, det klassiskarmeniska skriftspråket grabaç uppvisar dock inga dialektala skillnader.
  Skriftspråken har blivit uppdelade på en västlig samt en östlig variant - den västliga är den som används, eller snarare användes, i Turkiet. Man har ett eget alfabet om 38 bokstäver som skapades år 406/407 utav den heliga biskopen Mašt‘oc’ / Mesrop då han önskade översätta Biblen till den inhemska tungan. Det är även troligt att det funnits skriftspråksförsök tidigare, bland annat förtäljer traditionen om ett tidigare alfabet som skapades utav den syrianska biskopen Daniel men detta alfabet skall ha blivit övergivet då det inte varit anpassat till den armeniska fonologin, hvilket det nya alfabetet var.
  Som språkexempel så kan man se de trenne första meningarna i ‘Fader vår’ med latinska bokstäver i fornarmeniska nedan, armeniskan har överlag genomgått stora fonologiska förändringar ifrån protoindoeuropeiskan, men i sin tur så förändrades icke det skrivna språket mycket från fornarmeniskan fram till 1800-talet:

Hayr mer or erkins: surb elici anun k’o. Ekesce ark’ayut’iwn k’o.
Elicin kamk’ k’o orpes erkins ew erki.

Fader vår som är i himmelen, helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja såsom i himmelen så ock på jorden

Som nämndes så har språkgruppen genomgått stora förändringar från det protoindoeuropeiska språket, bland annat så har det tagit emot stora influenser från andra indoeuropeiska språk og ända fram till slutet av 1800-talet så debatterades det i osäkerhetens namn om armeniskan inte ändå tillhörde den iranska språkgrupperingen. En vet nu att så ej är fallet, men armeniskan har likväl fått ta emot en mängd inlån från den iranska språkgruppen, då främst från parthiskan. Den grammatiska strukturen är ehuru klart nativ og ord som hayr korresponderar direkt till latinets pater. Den medelarmeniska tiden inföll vid 1100-1600-talen, og den tidens skriftliga språk ser liknande ut, hvilket antagligen beror på att man velat förvalta den språkliga traditionen, man ville följa författarna som skrev under den såkallade ‘gyllene epoken’ som varade emellan åren 407-470. Men med hjälp utav textanalyser så kunne man utpeka minst två lingvistiska subperioder, en postklassisk från 500- till 600-talen samt en premittenarmenisk tid från 700-talet till 1100-talet. Från 1600-talet og framåt så var det dock grabar som var det fina sättet att skriva hvilket änskönt ej hindrade utvecklandet utav ett skriftspråk mer snarlikt talspråket og härigenom framkom även olika skriftspråk utefter den stora splittringen i väst samt öst.
  De första dokumenten på språket är Biblen, men även en hel del översättningar från syriska samt hellasiska texter åtfinnes där några utav originalen försvunnit, hvilket lett till att de armeniska översättningarna fått en viktig position. Det röre sig främst om religiösa texter, men även exempelvis Aristoteles et andra filosofer äro förekommande. Efter alfabetets uppkomst kom också snabbt en inhemsk produktion igång, før exempel Mot sekterna av Eznik, hvilken är av betydelse i teologiska samt religionshistoriska kretsar, en biografi över Mašt‘oc‘ skriven av Koriwn og en historisk bok om Armeniens omvandling.


Armeniska släktband

Vissa forskare har klassat språket som ett thrako-frygiskt tungomål, men detta anses numera inte troligt utav många då en sådan koppling emellan språken og folkgrupperna anses vara icke trolig ock alldeles för långtgången, andra menar att man funnit belägg för en graeco-armenisk grupp, men denna tes havandes även den stött på patrull från lingvistiskt håll. Kopplingen till den frygiska gruppen haver man kunnat göra till följd utav Herodotus som menade att armenierna varo frygiska kolonister. Även om nära släktskapsband med frygiskan är svåra att utreda, så tror de flesta att armenierna ankommo till sitt land ifrån Balkan. En frygisk teori skulle kunna vara att efter det att Gordium fördärvats, så drogo frygiserade folk mot öster og därmed slutligen nådde Urartium, varvid dagens armenier uppkommit utur denna immigrantmassa i beblandning med i Armenien boende folk. Vissa tror ehuru ej att armenierna skulle havo kommit ifrån Balkan, men andra pekar på att det finnes ganska säkra lingvistiska bevis för detta då vissa karaktäristiska drag finns i armeniskan, men ej i de anatoliska nabomålen, ehuru i övriga indoeuropeiska mål, däribland helleniskan. Detta i sig kan enligt min mening dock ej tagas som belägg för ett balkanskt ursprung, då den hellenska huvudteorin självt säger att den indoeuropeiska hellenskan självt skulle vara en utsocknes språkgruppering som gjort intåg till Balkan. Hursomhelst så delar man även en mängd isoglosser med hellenskan, hvilket antagligen betyder att språken har levt nära varandra eller haft en gemensam postprotoindoeuropeisk urfader; detta skulle då ge en graeco-armenisk grupp, men de flesta anser att likheterna ej är så långtgående utan att de troligtvis härrör från att protoarmeniska et protohellenska varo gränsande språk ock ej tillhörandes en gemensam expatriering från protoindoeuropeiskan.
  Det är heller icke enbart helleniskan som armeniskan varit i nära kontakt med, utan man kan genom lånord se att protoarmeniskan varit i kontakt med anatoliskans luviska og hettitiska och detta kan tyda på att protoarmenierna vandrade igenom deras område, och det torde i så fall ha skett före 1200 f.kr. eftersom det var ungefär då som luviskan slutligen ersatte hettitiskan som socialt framfört språk - även om processen antagligen varit långdragen där den hettitiska staten i viss mån premierat hettitiskan - och faktumet att hettitiska lån finns med antyder ju på en tidig kontakt språken emellan.


Urarteiskan

När armenierna kommo fram till dagens og historiens armeniska område så var det inget folktomt område de togo över, utan det fanns redan ett folk här, och vissa karaktäristiska drag i armeniskan som man inte funnit indoeuropeiska förklaringar till havo man kunnat förklara med ett inflytande från ett icke-indoeuropeiskt tungomål. Armeniskan självt ser förövrigt många gånger ut som ett kaukasiskt språk og nästan 40 procent av dess ordförråd består utav inlån, varav många varandes av oklart ursprung. Språket som ansyftas, och ovan titulerades, är urarteiskan og denna urarteiska antas i sin tur härstamma eller åtminstone vara nära besläktat med forntidens hurritiska, senare forskning menar då att armeniskan har fått en del lån från denna hurro-urarteiska språkgrupp, bland annat skall man ha lånat orden för träl og tegel. Den hurrourarteiska språkfamiljen har enligt senare forskningsrön med största sannolikhet släktskapsband med några av de språk som idag talas i Kaukasus.
  Området var alltså icke folktomt, men det verkar ehuru som om det var statstomt eller anarkistiskt, då urartéernas stat hade rasat ihop innan armenierna togo till makten, detta betyder förvisso givetvis ej att de icke kunnat bo i området en tid före maktövertagandet. Även genetiska studier visar att den armeniska befolkningen äro närmast besläktad med nordkaukasiska folk, hvilket stärker urarteiskans kaukasiska band och det självklara argumentet att språk samt folk nödvändigtvis ej haver samma ursprung. Armeniskan har ju inkommit överifrån för att sedan sippra ner genom straterna, för att till sist omintetgöra urartesiskan hos den överlag urartiska befolkningen i Armenien.

  Förutöver hurrourarteiska inlån så är en hel del lån fortfarande av oklart ursprung, härefter åtfinnes den nämnda grekiskan, men även en stor del iranska samt syriska inlån. De iranska inlånen har i princip skett ända från 550 f.kr., och kanske ännu längre bak i tiden, men det är även intressant att nämna att vissa östiranska inlån existerar där armeniskan gör gemensam sak med sogdiska?












~


Nessun commento:

Posta un commento