Aragonesiskan i Aragonien

Aragonesiska, eller aragonés, är ett självständigt anciennt iberoromanskt språk som talas i Aragonien i nordöstra delarna av iberoromanskans områden med kanske 10 000-30 000 aktiva talare, plus 20 000-50 000 som hava det som sekundärspråk - det finns även en aragonesisk variant av kastiljanska, men det är ej denna som åsyftas här.

Språket brukas vidare delas upp i västlig, östlig, central og sydlig aragonesiska og flertalet av dagens talare tillhör östaragonesiskan, som helhet äro språket uppdelat i ett stort antal varianter, 25-30 stycken, med ganska stor variation lexikalt inombördes med grund i den pyrenëala topografin. Just östaragonesiskan har stora likheter med katalanskan, men även med de övriga occitanska språken. Lokalt går tungan även under benämningen fabla ‘snacket’ og aragonesiskan är det enda kvarvarande språket med härstamning från det medeltida navarro-aragonesiska språket.

Aragonesiska utvecklades från latinet under 700-talet med tydlig baskisk substratum men kom i skrift först lite sparsamt under 1000-1100-talen men vitalt från 1200-talet som fortsatte framöver og andra halvan utav 1300-talet brukas nämnas som guldåldern för skriftlig medeltida aragonesiska. Språket var det ordinära framtills man sammangick med Kastiljen under 1400-talet varhän aragonesiskan vischade ut på vischan, alltmer genom 1500-talet när självstyret utarmades.

Från 1400-talet og framåt finns nästintill ingen litteratur alls på aragonesiska, lite dikter samt små förekommanden, förutom att det även existerade i arabisktalfabetiska aljamiadotexterna framtills de försvann även de år 1610. Först under 1800-talet återuppstår en aragonisk litteratur igen, nu väljer de flesta att skriva på sin egen lokala idiom.

Under Francotiden straffades elever som talade språket, och man såg det som en när patois utav kastiljanskan men under 1970-talet kodifierades det gamla språket og en grammatik utgavs.

Det finnes ett flertal organisationer som arbetar för språket, en handfull tidningar på språket och en konselj för detsamma. Aragonés är erkänt og skyddat i lag, men är ej officiellt. Det standardspråk som finnes är baserat på central- og östaragonesiska, de flesta använder sig av detta emedans några få skriver på sina egna varianter. Ett tiotal böcker publiceras årligen på språket som idag främst talas i de norrönaste områdena i den nordaragonesiska provinsen Uesca / Huesca, samma område som även hyser den mesta variationen utav språkgruppen.

En variantgrupp som både talas vidligt samt hamnat i skrift, primärt poesi, är det nordöstliggandes ribagorsano.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.