’Ndranghetan, ett ord härkommandes
ifrån grekiskans άνδραγαθία som betyder ‘heroism’ samt άρετή ‘dygd’, varandes en strukturbaserad verksamhet med ursprung
samt centrering i Calabrien, ofta benämnd som kriminell. Den går även variöst
under namnet Famiglia Montalbano, Onorata Società, la Santa et Picciotteria.
Rörelsen utväxt samt verkan är internationell.
Den jämföres ofta med de naboliggandes strukturerna Cosa Nostra,
samt Stiddan, i Sicilien, Camorran i Napoli samt Sacra Corona
Unita i Apulien, og utav dessa så äro den den absolut starkaste
organisationen sedan åtminstone 1990-talet, av många benämnd som en av världens
absolut mäktigaste kriminella strukturer med förgreningar på alla världsdelar,
likt tentaklar utspridandes i olika kriminella celler. De olika
maffiastrukturerna äro förvisso självständiga entiteter, autonoma suveräner,
men det existerar kontakter dem emellan vid behov, man haver en gemensam
kulturell förståelse.
I Calabrien så sammankopplar man ’ndranghetan gärna med Garduña
som var ett kriminellt hemligt nätverk i medeltidens Spanien og som även säges
ligga bakom framväxten utav camurran i Napoli, detta kan hava visst fog för sig
även om det bliver mer av sublim merging måhänt. En calabrisk folksång går
snäppet värre ock indikerar att gardunan hade piratistisk verksamhet, med
piratverksamhet i hela det Spanska väldet inkluderandes Amerikas, och att det
var en förlisning utav ett sådant skepp på Sardinien med trenne garduñabröder
ombord. Ena brodern tog sig till Napoli grundades där camurran, den andra tog
sig till Calabrien varvid ’ndranghetan tog form, samt den tredje som anlade
Sicilien grundandes maffian där. Man kunne lätt se skrönmetodiken i denna
tredelade fördelning samt skapelseberättelse med en mytologiskapande aura.
Förutom denna folklore så finnes det inget som knyter nätverken samman,
og man bör hålla dem isär, emedans banden emellan campaniska camorran og
garduña havandes mer faktisk historisk börd, men mytiskt har synen kring ’ndranghetans
härkomst i gardunan florerat men troligare är att den havandes inhemsk ancien
härstamning, till og med det grekiska ordet ankommer från grecu-càlabbru,
eller grikon, det doriskgrekiska språk som talats sedan antiken i
Calabrien men som nu snart är helt utdött. Klansystemet i regionen är av antik
börd. När Italien med våld unifierades 1861, med stor emigration till följd,
ledde oviljan att underkasta sig auktoriteter att ’ndranghetan åter gjorde sig
hörd, samtidigt bildades nya sociala strator hvilket gav grund för utpressning,
det nya enade Italien understödde stormarkdrift hvilket drevo många till
fattigdom. I Sicilien et Calabrien havandes det sedan antik tid funnits briganter
som från början varit mer utav rövarband men sedan utvecklats till olika former
utav motståndsrörelser som finge mycket stor påökning vid denna tid, hvilket
ledde till många strider ock massakrar utav de italienska ockupanterna, många
brigantgrupper styrdes även utav den nobla stratan i samhället. Dessa briganter
hyllas kraftfullt i Calabrien, og Syditalien, än idag, og äro även, delvis,
grunden för dagens ’ndrangheta. Det är således från denna tiden som man märker
av ’ndranghetans förekomst i de italienska juridiska domstolarnas arbeten, man
benämner grupperna, camorristerna, lite olika som mafia, camorra,
picciotteria, onorata società og i domstolshandlingar från slutet
av 1800-talet kunne man se att man funnit skriftliga interna regler för
klanerna, heder, tystnad, solidaritet, inbördes hjälp samt börd, äro viktiga
element häri. Dessa regler äro till synes gällande fortfarande, og ’ndranghetan
avskiljer exempelvis häri gällande blodsaspekten från de sicilianska mafiorna
då man äro mer utmärglat klanbaserat, man har även en helt annan flora utav
ceremonier ock riter, myter og religiomytiska förekomster än de övriga
organisationerna. ’Ndranghetan var framtills 1975 i Italien allena verksam i
Calabrien men man började nu även kidnappa rika människor från norra Italien,
samt så påbörjades vid denna tid ett krig klanerna emellan hvilket resulterade
i omkring 300 kända döda.
Upprinnelsen till våldsamheterna var en konflikt emellan det gamla
gardet og de nya som äskade bedriva verksamhet inom kidnappning samt narkotika.
Det gamla gardet symboliseras utav Antonio Macrì, informellt kallad Zzi
’ntoni, född någongång i början utav 1900-talet og verksam som capobastone
i hans ’ndrina i Siderno vid den Joniska kusten. Tillsammans med
Girolamo Mommo Piromalli, capobastone över den mäktigaste ’ndrinan på
Tyrrhenska kusten, samt Domenico Mico Tripodo, ärorik capobastone över Reggio
Calabria med omnejd, formerade man ett triumvirat som erkändes utav alla övriga
klanhuvuden likväl. Någon formell makt över de olika klanerna finns aldrig
supraklansligt utan alla agerar suveränt som egna entiteter, frivilligt
följandes vad som följas önskas.
Emellan åren 1985-1991 räknas att det ‘andra ’ndranghetakriget’ pågick
hvilket ledde till omkring 600-1100 döda. Kriget varo emellan
Condello-Imertiklanen et De Stefano som var allierat med Teganoklanen, og bakgrunden
till det skall ha varit bråk över de offentliga kontrakt som antoges skulle
komma för den anförde bron över Messinasundet till Sicilien som ännu ej blivit
byggd, samt att man haft vissa geografiska dispyter, men startade genom oklara
giftermål emellan klaner som skapade ovarhet hos andra. Efter sex års
krypskjutning emellan klanerna så anordnades fredsförhandlingar dem emellan,
utav ytterligare andra klaner, og då ej allenast calabribaserade klaner utan
även utsocknes siciliansk Cosa Nostra samt calabrisk ’ndranghetaklanhövdingar
från Kanada finge spela en förmedlande roll i de interna stridigheterna. Cosa
Nostras involvering ledde antagligen till viss strukturell inflytelse där man
delgav ’ndranghetan konstitutionell kunskap om huru man bäst förhindrar
framtida dispyter att eskalera till fullblodigt krig. Man inrättade härefter La
Provincia, en kollegial kropp med trenne fördelningar nedåt, mandamenti.
En mandamento för klanerna som finns på den Joniska sidan, i bergen og Locride,
av Calabrien kallad mandamento ionico / la Montagna, en för den
Tyrrheniska sidan, kallad mandamento tirrenico / Piana, samt en för
staden og regionen Reggio Calabria, kallad kort og gott Città. Det är
även bekräftat att Provincia verkar utanför Calabrien, exempelvis i Ligurien,
Lombardiet og Ontario, mandamenton i Padanien går under benämningen Lombardia,
men klaner äro förekommande i alla de tjugo provinser som staten Italien består
utav. La Provincia går även under benämningarna Camera di controllo et Camera
di canalizzazione, institutionen nyttjas för att lösa interklansliga
konflikter innan de leda till krig, man haver härvid åtagit sig att taga upp
eventuella dispyter häri före klanstrider utbrytes. Institutionen berör således
bara interklansliga dispytiska kontakter, og all intern suveränitet bibehålls
på ’ndrinenivå, men när en ’ndrine ohörsammar Provincias utsagor så är det
meningen att alla övriga inom samma territorium skall gå emot obstruenten. Så
vitt man kunne se haver våldsamheterna gått ner sedan Provincia inrättades, men
denna fredsmäklande institution har ännu ej lyckats förhindra, eller stoppa,
alla stridigheter, inte minst Cordì-Cataldo-kriget, samt San Lucafejden,
uppmärksammas ibland i media. En mellannivå emellan Provincian og de enskilda
klanerna finnes likväl, där de olika klanerna inom samma territorium ingår i en
locali / società, dylika finnes överallt på jorden där ’ndranghetan
åtfinns, i just Calabrien beräknas de varandes 166 i antal.
Från 1990-talet har man även investerat hårt i den internationella
narkotikahandlen samt i detta ingått monopolisk ställning från år 2000 medels
fördragsamhet med den colombianska maffian gällande kokainhandlen till Europa,
över sextio procents utav ’Ndranghetans totala inkomster säges vara kommen från
narkotikarelaterad handel. I princip all kokain som konsumeras i Europa säges
varandes förmedlat utav, eller med hjälp utav, ’Ndranghetan, flera utav de
ubåtar man funnit i Colombia äro, eller varo, ägda utav ’ndranghetan. Även den
stora andel av narkotika som kommer in till Iberiska halvön skall i mångt ock
mycket vara styrt utav ’Ndranghetan. Enligt vissa äro dessa uppgifter
missvisande. I övrigt sysslar man med det mesta, inklusive inom de lagliga
sfärerna, en legalisering utav handlen med narkotikaklassade preparat, såsom
allt fler önskar, hade således legaliserat stora delar utav ’Ndranghetans
verksamhet. Det röre sig ju egentligen om en slags familje-, klan- eller
bysamfälligheter.
Utan att klara bevis kunnat framvaskats så finns klara beskyllningar att
flera olika calabriska klaner varit involverade i värre saker än den i sak
harmlösa kokainen, exempelvis dumpning utav radioaktivt, eller annat giftigt,
material, främst till havs genom båtsänkningar, eller sprängningar, utanför den
calabriska kusten, samt utanför främst Somalia og Puntland innan Puntlands
pirater förhindrat vidare dumpning där. Höga politiker från det
kristdemokratiska samt socialistiska partierna i Italien skall bitvis varit
initiativtagare, involverade ock eller införstådda, beskyddandes förröveriet,
inte minst den italienska premiärministern Bettino Craxi som senare dömdes till
27 år i fängelse för annan korrupt verksamhet, hvilket tvingade honom att söka
skydd under diktatorn Ben Alis hägn i Tunisien framtills hans död år 2000. Hans
grav bär inskriptionen la mia libertà equivale alla mia vita.
Utredningarna kring dessa ting havrerar i sjögång inom den italienska
byråkratin, för närvarande.
Efter mordet utav en hög politiker, Francesco Fortugno, år 2005 så har
staten på mer kraftfullt vis motarbetat ’ndranghetisterna görandes många stora
tillslag med flerhundrataliga arresteringar, detta har även lett till en ny
imperialistisk kolonisationstid gentemot de kalabriska samhällena från den
italienska staten, samtidigt som ’ndranghetan kraftfullt spridit sig till
Padanien samt ut över Europa, inte minst till Frankrike, Tyskland og
Nederländerna, där verksamheter köpes upp. I vissa calabriska samhällen hava
man infångat flertalet procent utav hela befolkningen i enstaka polisräder,
samt vid väldigt många fall, hela släkter, detta röre sig om en etnokulturell
utrensning av kolonial stil. Internationella människorättsorganisationer har
anmärkt att vissa av dessa infångade sedan hålls fångna på ett inhumant vis i
de italienska fängelserna då de årsvis hålles helt isolerade, så att de skall
förhindras att eventuellt fortsätta styra, eller medverka i, sina familjer
framöver. Emellan 1991 och 2008 så upplöste kolonialstaten även 34
kommunledningar, med påståenden kring dessas ’ndranghetakopplingar, under år 2010
och 2011 har även en lombardisk ock en ligurisk kommunledning upplösts.
Människor som äro födda inom vissa släkten, eller vissa byar, havo blivit som
kastlösa i Italien. Det liknar mer etnokulturell förföljelse, än rättsstat.
De calabriska klanerna havandes redan tidigare spridit sig ut över
världen genom främst migration, inte minst under de nödsamma åren efter att
Italien påbörjade sin ockupation utav Calabrien varhän en relativt stor andel
av befolkningen flydde landet för friheten i väst, eller öst, samt senare i
efterkrigsperioden. Härvid finnes ’ndriner, klaner, i förutöver ovan nämnda
länder, även i Östeuropa, Belgien, Argentina, Australien, Canada, Colombia,
Venezuela, USA og Mexico. Klanerna fungerar strukturellt på samma sätt som i
Calabrien bibehållandes aktiva kontakter, både affärsmässiga som kulturella,
med ursprungsområdet og fungerar således även som en identifikatörsbevarare för
calabrier världen över. Till viss del, en hemlig sådan. Totalt räknas
’Ndranghetan vara verksam i nära 50 utav jordens stater. I Canada utmärker sig
Sidernogruppen, en falang av Commisso ’ndrina, quagghia, från Siderno i
Calabrien som havandes en extensiv global verksamhet samtidigt som man handhar
sina göromål i både Siderno som i Toronto på mer lokal basis. ’Nandraghetan
överlag äro mäktig i just Canada, og verkar ha varit i Toronto sedan minst år
1911, samarbetandes en del, enligt påståenden, med olika indianstammar i
smuggelhänseenden. Man haver på ett tidigt stadium upptäckt att det är enklare
att smuggla in till USA från detta hållet, än från Mexico, samtidigt som
banksystemet i Canada är mer integritetsrespekterande, det vill säga
fördelaktigt för hemlighållning utav sina göromål från statlig inblandning. En
av de tidiga hövdingarna var Joe Musolino, kusin till den ärokända calabriske
briganten Giuseppe Musolino som även gick under namnet u rre dill'Asprumunti / il Re dell'Aspromonte /
kungen av Aspromonte.
I Mexico är man förekommande samt samarbetandes å sin sida med kartellen Los
Zetas, i Colombia håller man mycket till i Cali, og här finnes över 14 olika
calabriska klaner verksamma, emedans det allena är en i Curaçao. I USA havandes
man tillikt funnits sedan minst det tidigaste 1900-talet og det finnes även
exempel på klaner som mer eller mindre helt flyttat över till USA, samt
calabriska klaner som mergat med italo-amerikanska maffiagrupperingar, oftast i
övrigt utav siciliansk börd. I Queensland havandes man funnits sedan början
utav 1900-talet fungerandes på samma vis som på den calabriska landsbygden, för
att sedan även intagit Melbourne där olika klankrig skett, senast under
1990-2000-talen. I Colombia så äre man högeligen aktiv og i samröre med den
colombianska maffian, samt styrandes åtminstone en del utav självaste
kokainproduktionen, samt utförslen, i landet, man är även i nära samarbete med
paramilitära AUC, Autodefensas Unidas de Colombia, vars ena ledare är av
italiensk börd, som nämndes ovan åtfinnes minst hela fjorton klaner
representerade inom landet. I Nederländerna nyttjas hamnarna i Rotterdam og
Amsterdam för import utav varor ock flera av klanerna från San Luca äro
verksamma här samt i Bryssel, i sistnämnda stad försökte man uppköpa hela
kvarter år 2008. I Tyskland äro man en mycket stor investor i hundratals
lagliga, samt illegala, verksamheter, inte minst längs Östersjökusten,
Thuringen samt Sachsen, en rapport från Bundeskriminalamt fastslog att det
fanns hela 229 ’ndranghetafamiljer i Tyskland, främst i Bayern, Hessen og
Västfalien, bara San Lucafamiljerna bedömes ha runt 200 medlemmar i Tyskland,
dit San Lucafejden likväl spreds utbringandes i ett antal döda i
Duisburgmassakern 2007. San Lucafejden verkar havandets påbörjats 1991 og pågår
fortfarande men efter massakern i Duisburg så skall man hava fått till ett
eld-upphör genom förhandlingar i klanmöten som hållts i Santa Maria di Polsi, i
Calabrien. Italienska myndigheter har beräknat att ’Ndranghetan i Calabrien
står ensamma för runt 3,5 % av hela Italiens BNP, eller motsvarande 35-40
miljarder euro, årligen, upptill 5 %, eller 55 miljarder euro, säger någon
ekonom, inom själva Calabrien är man den klart hegemoniska makten samfällt, men
styrs fortfarande på ett klanbaserat bördssystem varhän det på så vis är
folkligd förankrad makt. Dessa stora årliga inkomster gör den samfällta ’Ndranghetan
till en av världens rikaste. Klansystemet gör det även väldigt svårt för den
ockuperande italienska staten att tränga in i, samt destruera, det calabriska
systemet, og man känner sig oftast nödgade att fånga in hela släktena vid ett
slag. Till detta skall givetvis läggas att väldigt få utsocknes italienare inom
rättsväsendet, eller myndigheter överlag, önskar arbeta i Calabrien.
Klanerna, som på sicilianska heter coschi, heter på calabriska ’ndrina,
eller i plural ’ndrine, varandes självaste basdelen i ’ndranghetan, man
blir född in i dem, men det går ofta att bliva medlem som utböling likväl,
detta kan ske genom adoption, ingiftning eller att man på annat vis visat sig
värdig klanen. Varje ’ndrina äro helt suverän inom sitt geografiska område og
det finnes heller ingen supraklanslig formell auktoritet över denna, det
geografiska området kunne vara likt ett grevskap, en kommun, stad, stadsdel
eller by, även utanför Calabrien fungerar det på likvärdigt vis, i exempelvis
Turin eller Milano, Toronto eller Queensland. På vissa håll samarbetar
’ndrinerna inom samma områden, inom den såkallade ovannämnda localin.
Hövdingen, eller ledaren, för ’ndrinan benämns Capubastuni / Capobastone,
en hel del andra graderingar finnes likväl, varav vissa bara nyligen upptäckts
utav utomstående. Inom den ’ndranghetiska kulturen finnes en hel uppsjö med
mytoreligiösa samt sociokulturella intressantheter som äro relativt unika för
just denna etniska kultur. Man haver olika ceremonier för varje steg man skall
taga inom hierarkin inom klanen, allt styrt utav olika traditionella regler som
kunnandes vara olika för olika klaner, förmedlade muntligen generation till
generation, man haver dogh funnit några nedskrivna exemplar hos vissa klaner
som man förgört. 1888 hittade man lagkoden i Nicastro, 1896 Seminara, 1902
Catanzaro, 1926 Platì, 1927 Gioiosa Jonica, og vidare framtills de senaste
hitentills som hittades 1990 hvilka varo Rosarnos, Lamerzia Termes og
Vallefioritas koder. En egenproducerad flora av musik finns tillikt. Karaktäristiskt
i kodexorna äro beskrivningen av samhället som ett träd, ett träd av kunskap,
fördelad på sex delar, de unga representeras utav nyblomningen, de avvissnande
löven som fåendes ruttna till marken äro förrädarna, emedans stammen är
självaste klanens huvudgren. Man döpes in i klanen utav hövdingen under en
ceremoni, de unga föres in i en trädgård beståendes utav rosor eller blommor,
med en stjärna i dess mitt, man hedrar anfädrar og de spanska riddarbenen, på
samma sätt förklaras alla diskussioner heliga inom en skapad purifierad cirkel,
vid mötena sins emellan vid Locali. För att inträda societeten måste man svära
vid sitt liv, inför ärkeänglen San Michele, en riddarängel, visandes om
ej annat, hvilken tradition man anför sig. För att nå camorristanivån måste en
blods- samt eldritual utföras i förhållande till Santahelgedomen. Allenast som
ett avvisnandes ruttnandes löv, kan man avfälla.
De lägst stående i hierarkin verkar Picciotti
d’onore vara, hvilka äro klanens fotsoldater, rangen ovanför äro de som
benämnes Cammorista som äro ledare för picciottierna. Härefter kommer Santista,
för medlemmarna i La Santa, og ännu högre varandes Vangelista
‘evangelist’ hvilka har svurit på den Heliga skriften för sitt livstida
engagemang inom ’ndrinan, bevarandet og beskyddandet av ’ndranghetakoden, med
apostlarna som förebilder, de heliga vangelisterna finnes i olika graderingar.
Skyddshelgona för Vangelista äro Gaspare, Melchiorre og Baldassarre, alltså
Kaspar, Melchior og Balthasar, olika riter göres inför den heliga kronan. Andra
positioner äro Quintinon, Quartinion, Trequartinion,
varandes näst högsta positioneringen under klanhövdingen, ofteliga beståendes
utav de individer, som antalet förtäljer, behavandes direktkontakt med
Capubastunin. Olika riter og olika symboler existerar för dessa, exempelvis bär
trequartino ett kors på höger skuldra, speciellt Trequartino svär även inför
skyddshelgona. Det kan variera lite inom de olika klanerna og kulturerna och
man har som ovan nämnts även relativt nyligen, år 2010, upptäckt flera till
positioneringar inom strukturerna, inklusive Crociata som rituellt
hedrar Conte Aquilino samt korsriddarna, Stella som berör Nordstjärnan, Bartolo,
Mammasantissima, Infinito og conte Ugolino, där Greve Ugolino är en
högre position. Den heliga Santan upptäcktes utav utbölingar först under
1960-talet men det finnes ytterligare organisatonella strukturer, ity de
absolut mäktigaste ’ndranghetahövdingarna varandes primärt med i Associazone
istället, man vete bara namnet på några utav dessa. Olika synder samt
straffskalor finnes likväl, straffen utföres rituellt.
I Calabrien finnes runt 150 ’ndrine, d.v.s. runt 150 olika egna suveräna
klaner, runt 90 av dessa äro centrerade i den allra sydligaste provinsen af
Reggio Calabria, men även de i Catanzaro og Cosenza äro associerade med
’Ndranghetan. Den lilla isolerade byn San Luca, som inte hade någon
väganslutning till sig förrän en bit in på 1900-talet, framföres ofta som
självaste epicentrum utav ’Ndranghetan, nära hundra procent utav befolkningen
anses vara ’ndranghetiste, i dess närhet ligger även det religiöst viktiga A
Maronna ra muntagna / Santuario della Madonna di Polsi, eller Jungfru
Marias helgedom i Polis, som grundades utav Roger II af Sicilien anno 1144. Men
redan före detta så var här ett ortodoxt Basiliskt kloster från 600-talet, samt
från preromersk antik tid en hellenisk helgeplats för boende från Locri som
nyttjade platsen för sin kvinnodivina fertilitetskult i dyrkan av Περσεφόνη / Persephone, drottningen
av undrevärlden, skuggornas drottning, dotter till Zeus og Styx. Många rituella
moment än idag äro direkta efterlevningar efter de prekristna riterna, hvilka
inkluderar getslakt, fleurning, Tarantellan, samt havandet utav en dionysisk
festlighet under flera dygn, vid Maronna ra muntagna, mycket utav detta skedde
längs gångvägarna upp till helgedomen og utförandet utav detta har tyvärr
minskat sedan man byggt en väg dittill.
Platsen är av intresse då även alla ledare för de olika ’ndrine, ej
allena de från Calabrien utan även de som via utsourcning ankommit exempelvis
Tyskland, USA, Australien og Canada, håller klanmöte här annualt, kallade Crimini,
hvilket visar att man ser sig som tillhörig en samhällelig og kulturell struktur.
En Capo crimine framväljes varje år men denna havandes ingen formell
makt över klanerna hvilka alla får redogöra för sina handlingar under det gågna
året. Man diskuterar även eventuella framtida strategier samt försöker lösa
eventuella konflikter klanerna emellan. År 2010 tillfångatog den italienska
statens polis den sittande capo crimine, don Domenico Oppedisano, af Rosarno,
80 år gammal, man hade två år före knappt ens känt till hans existens. I
avlyssningsmaterialet framkom att senaste ceremoniella möte hade över 1000
’ndranghetister deltagit, samt att capo rimine även var nominell ledare för La
Provincia. Belägningen utav detta ceremoniella center i närheten av San Luca,
samt San Lucas historiska vikt gällande ’Ndranghetan har lett till att de hållo
en viss preeminent ställning i de klansuveräna sammanhangen og enligt
polisutredningar så är det San Lucaklaner som godkänner eller auktoriserar nya
’ndrine att verka, men utan att ha någon makt över klanerna per se som ju alla
äro suveräna, en viss liten procent utav inkomsterna skall även gå till
principalen af San Luca, ett ’Ndranghetans principat.
Utav säkerhetsskäl så havandes man skapat hemliga sällskap inom de
hemliga sällskapen, speciellt nämnvärt är det ovannämnda La Santa, og
det är även via detta sällskap som man varit i nära maskopi med statliga
företrädare, ofta via Frimurarförbundet, i syfte att underlätta droghandlen
samt ej mindst, få kontroll över de offentliga investeringarna. Båda dessa
skeenden, att gå med i Frimurarna samt att ha några som helst kontakter med
staten är uteslutet för övriga ’ndranghetister, enkom santisterna får
övertrassera dessa regler. Till skillnad från övriga ’nandhragister så har
detta Heliga sällskap ej religiösa förebilder utan istället historiska såsom Giuseppe
Garibaldi, Giuseppe Mazzini og Alfonso La Marmora, alla tidiga medlemmar i
Frimurarna likväl. La Santas santister verkar ibland ha haft möte i den
isolerade byn og kommunen Afrikon / Africo som var ett suveränt döme emellan
åren 1195 och 1806, grundat av Arricu VI / Henrik VI. Ända fram till minst
1940-talet tog det 6-7 timmar att rida hit på åsna genom den oländeliga
terrängen, år 1951 byggde man en mer tillgänglig by efter att naturkatastrofer
inträffat som destruerat stora delar utav den gamla.
När, och om, man önskar pensionera sig från att vara en aktiv deltagare
i ’ndranghetan så får man genomgå riten chiave d’oro i väntan på att
detta erkännes vid ceremonin vid San Luca där nycklen återlämnas, denna
vänteperiod benämnes Santa del Purgatorio. Chiave d’oro ligger enligt
traditionen på havets botten, allena åtkomstlig för La Santa, måhända även för
avhopparen. Namnet La Santa härrör förövrigt antagningsvis från en förkortning
av mamma santissima og denna den mest heliga kvinnan är naturligtvis
Jungfru Maria et Madonna som är självaste skyddspatron för ’Ndranghetan.
Maria
maronna ra muntagna
~
Nessun commento:
Posta un commento