Svulst

~

oavsett om man får cancer av mobiler eller ej

så är mobilen en egen form av svulst













~

+ I livet, Fångad i tiden, Mobilidiotin

Andra om: teknik, mobil, telefon, teknifiering, konsumtion, samhälle, hysteri

Apati

~
när hoppet har avlämnat mig
känner ingen vilja till någonting
till endera ting

orkar inte skriva
orkar inte läsa
orkar inte leva
orkar ingenting

när hjärtat brast itu
livets värden mig försvann
livets glädje tvinade bort

jag önskar jag vore känslokall

~






+ Bitterljuvligt liv, De orörda, Jag gör så

Aft, SvD
Andra om: apati, känslor, hopplös, mörker, känslokall

~~~Tre år sen~~~

- Din sälta.

~

I värmen – Erotica L

~
när värmen blötar din hud
är jag där o smakar

smakar ditt inres frukter
sötman gör mig så gott

~






= Erotica

SvD, SvD, Exp, DN, DN
Andra om: värme, hetta, passion, erotik, sex, romantik, nektar, frukt


~~~Tre år sen~~~

- Homo sapiens biblica femina - Min musa Maria.

~

The last Empress

~


~





+ Matriarkatet, Vietnamese Imperial Family

SvD, DN
Other swedish blogs about: Kina, kejsarinna, monarki, Manchuriet, daur, Wan Rong, Xiao Ke Min


~~~Tre år sedan~~~

- Bedjan.

~

Självinsikt

~

Kvinnor måste försöka lära sig att uppskatta sig utefter den perfektion deras skapelse är, og män bör i detta sammanhanget till fullo understödja kvinnan att utleva sin perfekta varelse på alla sätt och vis som hon behagar.

Då det kan va svårt att ändra sin självinsikt så är det av yttersta vikt att killar betraktar samt respekterar kvinnor på det bästa möjliga vis, utan undantag.

Detta innebär även - under alla omständigheter - att kvinnan måste få komma främst, hennes behov samt önskningar varandes mer värda, för hon är mer värd.

När - ock om - kvinnor betraktar sig själva som gudinnor, samt blir behandlade som gudinnor så har första målet nåtts.

~

+ Kvinnan, Naturligt slipad till perfektion, Naturens samhet, Kvinnan är, Girls on top of Evolution

SvD, Aft, Aft, Aft, VR, Exp

Andra om: kön, genus, kvinnor, kvinnan, gudinnor, självsyn, självrespekt, självförtroende, förhållande, samhälle, självinsikt

Nobel adlighet – Genealogica CLXXXVI

~
själv är jag
af högadlig uradlig klass

min bördsrang är kejserlig prins

jag är gjord av stånd
men det handlar så ej om blod
om titlar eller adlighet

det handlar heller ej om etnicitet, nationalitet,
ras, eller, religion

det handlar om huru du är
huru du gör, såväl huru du tänker

jag anser att oadliga patrask bör uppmuntras
att vara ädla og nobla,

icke minst vad avser män mot kvinnor

det får så ej finnas några glastak
man måste kunna vandra fritt
man måste kunna bli adlig

ock,

den adliga måste kunnas
sablas kort

~











+ Malo mori quam foedari, Det blåblodiga sinnet, Pourquoi le Roi
++ S.A.S. Dux et Princeps S.D.M. Lando, Spa ýn spörj na ma famija, Titlar genom tiderna
+++ Rojalismen i den indoeuropeiska kulturen, Tinget, Den divina Drottningen

et Till försvar för monarkin i Sverige

Andra om: adel, ädel, nobel, adlighet, noblesse, ridderlighet, gentil, gentlemannaskap, kejserlig, patricier, anoblir, nobla, adla, avadla, beteende, börd, rang, klass, stånd, glastak, öppenhet, adelskap

~~~Tre år sedan~~~

- Levensbeoefte.

~

Unità d’italia: cosa c’è da festeggiare?

~














+ Veneto referendum, Veneti: xe in movimento, Venetianska ~ Vèneto ~ Venexiàn

Tags: Venedig, Venetia, Veneto, Venezia, Italien, stat, politik, diktatur, emigration, utvandring, fascism, Berlusconi

Engelskans inflytande

~

man pratar ofta om engelskans inflytande på svenskan men i själva verket är de flesta inlånade stammarna bildade på latin

precis som det varit de senaste tusen åren

~






+ Europas tungomål, Latin.

SvD
Andra om: engelska, svenska, latin, ord, språklån

Kollektivschismen

~
era räliga blickar känns
sticks, som nålar i min essens

jag vet vad ni anser,
om mig, men jag är ej som er

ty jag är icke en träl,
en slav under kollektivet

~











+ Überjantekollektivistisk våldtäkt, Avund, Heid apart, Ordo ab Chao, Om Namah Shivay

Andra om: kollektivism, individualism, beteende, relationer, samhälle, konformitet, äckel

Örnen i indoeuropeisk mytologi – Europas tungomål LV

~

‘Örn’ som nämndes tidigare heter på hettitiska samt det arkaiska anatoliska tungomålet palaiska haraš, gotiska ara, detta fågeldjur har även den en speciell position i indoeuropeisk mytologi, som i många andra mytologier. Den sitter alltid på toppen av det kosmiska träet. I hettitisk tradition så är örnen ofta budbärare emellan gudar og människor samt sammanföres ständeligen med havet, budbärarskapet är snarlikt rigvedisk tradition och havs(/vatten)kopplingen är genomgående i de indoeuropeiska traditionerna. Man bör även nämna att den auguriska tradition som vi vanligtvis känner till från romersk och hellensk kultur även är rådande i den hettitiska diton.

~






Hackat, axat, moddat, teckenaltat, från boken Europas tungomål; Innehållsförteckning.

Andra om: indoeuropéer, augur, örn, ara, fågel, symbol, religion, djur, natur, divin, budbärare

~~~Tre år sen~~~

- Feudo di Lando.

~

Löneförhöjning

~

jag avsäger mig alla möjligheter till löneförhöjning i de närmaste tio åren till fördel för att hela potten utav löneförhöjningar skall tillfalla kvinnor istället

jag uppmanar alla andra män att göra detsamma

~









+ Löneförtryck, Ekonomisk lönefördelning - Förhindra lönediskriminering, Kvinnor vill ha mer

Andra om: lön, kön, genus, inkomst, lönehöjning, kvinnolön, samhälle

Pizzica Salento

~


~









+ I Tarantati, Taranta power

Andra om: pizzica, Apulien, Puglia, Salento, Salentu, dans, tarantella, tarantism

~~~Tre år sen~~~

- Rosiga känslor

~

Besmältning – Erotica IL

~
kattan ki

awan katta
ser katta
kattan sara

natkan kattanta ishuwai


~~~


ligg ner

hela vägen ner
från topp till tå
upp från nere

rinner ner


~











= Erotica

Andra om: hettitiska, strand, ligga, sex, erotik, kropp, smälta, vätska, våt

Nysvenskar

~
helt nyanlända invandrare är sköna typer,
hoppfulla, glada, motiverade

det försvinner efterhand

~






+ den mentala förstockningen, Ekonomiska flyktingar från Burlöv, Enfaldsbarometern, Tvingad till Sverige, Asylum Ultima Thule, På expedition i svenska landet, Otrevliga svenskar

SvD, SvD, Gp; Censurerat utav DN
Andra om: Sverige, svenskar, invandrare, nysvenskar, myndighetskontakt, sverigebilden, pessimism, hopp

~~~Tre år sen~~~

- Angående slöjförbudsdebatten.

~

Panthera leo - Lejonet i den indoeuropeiska traditionen – Europas tungomål LIV

~

Lejonet är ju djurrikets konung i vår nutida fabliska tankevärld, likväl som det så är fallet i de flesta av de områden där djuret lever, eller havandes levt. Det är här märkvärt att påpeka att de olika indoeuropéeiska folken bebott områden som bebotts av de asiatiska lejonen och inte av de afrikanska, hvilka hava en annan social samhörighet. Det asiatiska lejonet som enbart idag åtfinnes i indiska Girskogen i runt 300 exemplar levde under Aristoteles tid ända till Athens områden havandes en annan social struktur än det afrikanska, hvilket vi ju ärom vanare vid. Tidgare än så fanns Panthera leo persica, eller Panthera leo tartarica / Panthera leo europaea, ända bort till Italien där de dogo ut runt år 20 f.kr., galliska lejon kan havo funnits några deccenier till, och den grekisk-makedonska populationen bedömes hava dött ut under första seklet efter Kristus, runt år 100 i Armenien och så sent som under 900-talet i Kaukasus och södra Ryssland og Ukraina, men ännu senare i Anatolien där de funnits framtills slutet av 1800-talet, idag finnes de således bara kvar i en ytterst liten – men växande – spillra i Gujarat. Att lejon tidigare funnits inom detta vidsträckta område gör det förklarigt varför lejon uppkommer i mången mytologi og symbolik kulturerna runt. Socialiteten hos det asiatiska lejonet efterliknar ehuru mer tigerns där hannarna lever ensamma och alltså icke äro ledare för någon flock som hos de afrikanska - så lejonhanen bör ej till följd utav flockledaregenskaperna, som hos de afrikanska, hava setts som kungar över sina flockar, utan här rör det sig om frilevande härskardjur.

Ordet för lejon skreves med sumerogram på hettitiska, men på hellasiska finnes exempelvis tve olika stammar, léōn, hvilket inlånades till latinets leōn, samt en poetisk form lîs, hvilket antagningsvis härrör från en annan rot än föregående ord och är kanske till og med ett inlån från semitiskhebreiskans laīš, i mykensk hellasiska åtfinnes rewotejo som kommer utav samma rot som léōn, indiskans sanskrit haver erfått ordet från ytterligare en annan rot, simha- ‘lejon’ tillika armeniskans inj ‘leopard’, fornhögtyskans lewo anses ofta vara ett lånord från latinet, men vissa indoeuropenister föreslår på fonologiska grunder att det böre vara ursprungligt i germanskan och lejon fanns likväl inom altegermanska områden; den hettitiska läsningen av URMAH är walwa- och åtfinnes även genom luviskans walwa-, hvilket är en bruten reduplikation konfirmerandes den germansk-hellasiska termen som givo protoindoeuropeiskans *leu-.

Rekonstruktionen leu är ehuruväl ej den bästa då den haver sin grund i hellasiska og anatoliska samt qvasiellt germanska og plausibelt slaviska samt albanska, men även kanske tokhariska som havandes i A lu ‘best, djur’, genitiv singularis lw-es, emedans exempelvis indoiranska hava en helt annan term. Just denna specifika term verkar alltså finns enbart i tre subgrupperingar, men de kulturella konnotationerna angående djurarten är långt mer spridda. I hettitisk tradition så är lejonet klart rojal, bland annat så framföres i en ritual att man skall göra örnögon samt lejontänder för kungen og redan i några av de äldsta texterna åtfinnes epitetet lejonkung för den mänskliga, men divina, kungen. I konsten hos hettiter samt luvier är lejonet ett basalt motiv som åtfinnes på flertalet ställen, nämnvärt så haver man en Lejonport i kapitalstaden Boğazköy, och symboliserar den kungliga makten, hvilket ytterligare tydliggöres i epitetet. Precis samma tradition reflekteras i mykensk tradition där lejoninnor finnes på båda sidor av tronen i Pylos och man haver lejon över portarna, det är även notervärt att i Indien där man ju haver gott om tigrar, så är det främst lejonet som klassificieras som kung, även leoparden haver erfått en sådan status i indisk tradition emedans tigern ej ens nämns i Rigvedan, men däremot senare i Atharvaveda, och börjar först senare inträda i den rojala sfären. Lejonets rytande jämförs även med åskgudens þorsljud och lejonet poträtteras som det högsta djuret. Sakraliteten hos lejonen såges som vi nämnde i mykensk tid, men bevarades in i homerisk tid och i den klassiska traditionen så slogs exempelvis Herkules emot ett lejon emedan han bar ett lejonskinn för att anspela på liknelsen med skinnbärandet som nämndes ovan; lejonportstraditionen fortgår även den. Hos Centralasiens iranier så bevingade man lejonen i konsten, artefakter av denna typ har hittats från södra Ural till dagens Uighurien. I en iransk prästinnegrav som hittats på stäpperna har även ett guldbleck i form av ett kattdjur hittats, antagligen en snöleopard som representerar solgudomen. I östgermanska områden så finnes sköldar med vildsvin samt lejon, eller lejon og lejoninna, avbildade ända från 300-talet (hvilket ju är tidigt utifrån dessa folks synvinkel), lejon som symbol för krigssköldar åtfinnes vidare från de isländska sagorna och på flaggorna från de anglosaxiska kungarna - lejonen var även ett sakralt djur hos de germanska stammarna, liknande, men senare, fenomen åtfinnes även hos kelter samt slaver. I vissa områden där djuret ej finnes haver den dock ersatts med lodjuret, exempelvis i östslaviska områden har lodjuret tagit över leopard/lejonets plats i kungliga begravningar, men hos till exempel irerna i Táin åtfinns flertalet icke-irländska djur såsom lejon, orm, drake och kanske björn eller kyckling. Det europeiska lejonet har funnits i södra delarna av Europa, även intecknandes södra Germania og östgermanska samt slaviska områden, symboliken i djuret har funnits i minnet hos de folk som flyttat ännu längre norrut, eller så har man genom vidare kontakter och berättelser hållit vetskapen om djuren i liv, ända till isländska sagor och iriska berättelser, det är ytterligt tragiskt att detta djur, nästerligen tillsammans med tigern, numera är förbehållet österlandet Indien.

~











Axat, moddat, teckenaltererat, från den kulturmedvetna boken Europas tungomål.

Andra om: Europas tungomål, indoeuropéer, kultur, ord, etymologi, kattdjur, lejon, panthera leo, asiatiska lejon, girskogen, Gujarat, Indien, Asien, Kaukasus, germansk kultur, panthera leo europaea, kunglig, helig, heraldik, int

Meningen med livet

~
om det finns någon mening med livet
så är den att dö

~






+ Livet, Intill evigheten, Alla vägars väg, Tidens slick

Aft, DN, SvD, SvD
Andra om: livet, döden, mening, dö, filosofi

Revolution

~
UL duqqari
Kakantes asandu!



~~~



Vikt är icke av vikt
Häng dem!


~






+ Christian den gode, Där är en svenskjävel, Vargträ

Aft, DN, DN, DN
Andra om: hettitiska, revolution, reaktionär, vikt, häng, reaktion, välhängd
Censurerad av SvD.

~~~Tre år sen~~~

- 'n Retoerkaartjie.

~

La Republica de Senàrica – Världens minsta stat – Genealogica CLXXXV

~

Senarica är en liten by i Abruzzien, i centrala Italien, havandes en befolkning på färre än 300 personer, förr måhända runt 500. Dess litenhet hindrade ej byn från att ha varit en egen självständig internationellt erkänd republik under över fyra sekler. Idag ingår det i Parco del Gran Sasso, og är omgivet utav valnötsskog, i ett av Europas största naturskyddade områden, vissa av träden nåendes ancietet af 1400-talet, hvilket är mycket i denna kultiverade region.

Området var i antiken befolkat utav picenerna og pretuzierna men under 700-talet komme det att ingå i det langobardiska dömet Spoleto og Benevento. Senàrica, og närliggande byn Poggio Umbricchio, blevo självständiga runt år 1343 när den napolitansk-jerusalemska drottningen Giovanna I af Angiò gav dem detta då invånarna visat sig ståndmässiga gentemot fiendetrupperna från Milan, under anförsel av Ambrogio Visconti og greve Lando.

Då senaricaborna, og dess baroner, var kraftigt inspirerade utav det dogala Venedig så läto man det egna riket taga efter dess etatistiska system, inklusive havandet utav en egen vald doge som statsöverhufvud, ibland vald årligen. Staten finge därför epitetet Serenissima Sorella, og gick i allians med Venedig som åtog sig att beskydda riket. Vid krigstillstånd skulle de dogh vara beredda att tillstå med två soldater, i övrig tid räckte det med tjugo annuala dukat.

Så sent som år 1616 så erkände Carlo V, re di Napoli, de 10 langobardiska senarichesiska capifamiglie, samt dessas ättlingar, rätten till sina egendomar og självständiga stat. Det var så att man här enligt kutym följde den langobardiska arvsrätten hvilken innebar att det ej funnes någon bördsrätt, utan ättlingarna, inklusive kvinnorna, delade lika, samt blev alla baronella.

Självständigheten tog slut under sista åren utav 1700-talet efter att det annekterades av det Neapolitanska kungadömet utav Sicilien år 1797.

Statens vapen, som fanns på en guldig gonfalon samt på sigillet, var av svart sköld med ett silverlejon, som symbol för staten, samt inspirerad från San Marco, hållandes en orm i samma färg. I katedralen bär lejonet dessutom en krona, i kyrkan som är dedikerad till Sant Proto fanns även ett monogram av San Bernardino.

Även det lokala idiomet bär klara fraseologiska spår av det venetianska språket.

~

+ Lando langobardi, Terra Sancti Benedicti, Lo Stato dei Principe Landi
++ Brokmerland, Sercq ~ Sark ~ Sèr - Normandöarnas lilleput

SvD, SvD, SvD, SvD, Exp

Andra om: Senarica, Abruzzien, Abruzzo, Parco del Gran Sasso, Italien, langobarder, longobarder, lombarder, microstat, micronation, stater, Lando, Johanna I av Neapel, Giovanna I, doge, venetism, Venedig, arvsrätt, annektering, int

Pre-Flodd Giants – Judeo-Christian beliefs

~


~





+ Jätten Snibbe med makan Kitte

Aft, SvD, Dag
Andra om:religion, alternativ arkeologi, kristen arkeologi, judisk arkeologi, judendom, kristendom, jättar, antediluvisk tid, prediluvisk tid, syndafloden, Israel, Palestina, Levanten, Libanon, Asien

~~~Tre år sedan~~~

- Människan är en unik varelse på jorden.

~

Leoparden i indoeuropeisk kultur – Europas tungomål LIII

~
[lejon og leopard]

Dessa tvenne nämnda kattdjur äro även de av speciellt mytologiskt intresse. I exempelvis den arkaiska fertilitetsritualen KUB XXIX 1 så åtfinnes djuren rangordnade såsom lejon, leopard samt björn og de äro annorstädes krediterade med kunskapen om dans, ‘och de dansade i leopardstil’, dansen genomfördes som ovan skrevos av människor i leopardskinn. Det är også möjligt att både lejonet samt leoparden faktiskt representerar en feminin sida emedan björnen är den maskulina, åtminstone om man går efter den refererade fertilitetstexten ovan som kan anspela på det enligt vissa tolkningar; detta kan ehuru vara ett ur indoeuropeisk synvinkel unikt anatoliskt fenomen och ett inflytande från någon mindreasiatisk ritual. Det hettititiska ordet för leopard, paršana, består av suffixet -ana-, som även synes i vargordet, samt roten parš, hvilken korresponderar till persiskans pārs – fārs ‘panter’, hvilket är källan till mongoliskans p‘ars, bars ‘snöleopard, tiger’ samt fornturkiskans bārs ‘tiger’, även en symbol i den tjogjēriga djurcyklen, bars jïl, ‘tigerns år’. Förutom i alla de iranska språken, inklusive de extra arkaiska pamirspråken, så åtfinnes ordet par example i sanskritens pŗdāku- ‘panter, tiger’ samt hellasiskans párdalis, pórdalis, párdos ‘panter, leopard’. Pantern/leoparden i hellasisk, homerisk, tradition äro snarlik den hettitiska, bland annat så finnes en passage i Odysséen om Proteus som intar olika djurformationer, först ett lejon, sen en drake, en leopard, ett stort vildsvin och sedan en flod och ett högt trä, samma träd åtfinnes förövrigt i både germansk såsom hettitisk tanketradition, Odysséeberättelsen ovan haver dessutom en snarlik liknelse i en armenisk kungaberättelse. Leopardmyter är givetvis inget ovanligt, de åtfunnos även exempelvis i tidiga preanatoliska Mindre Asien, i Egypten och ett ord för leopard hava även kunnat rekonstrueras för protosemitiska, *nimr-, det är liknelsen i de nämnda indoeuropeiska berättelserna/kulterna som gör att de kunno sammanfogas - att leoparden ehuru ej åtfinnes i alla indoeuropeiska kulturer ter sig normalt utifrån ekologiska aspekter, d.v.s. de har antagligen tappat elementen, men i en ytterst arkaisk rysk fras kan kanske djuret åtfinnas. Hos det iranska folket Saka sammanförde man även bevingade leoparder med solguden, hvilket syns i de artefakter som hittats i gravar, snarlika den kinesiska varianten, främst hos den så kallade sakaiska adelsmannen som går under beteckningen ‘guldmannen’, med anledning av ornamenten, inklusive en spetsig huvudprydnad, men som vissa på grund utav vissa artefakter istället menat vara en kvinnlig krigsprästinna.

~

Axat o moddat från boken Europas tungomål.

I Turkiet finnes kanske ännu underarten anatoliska leopard, samt säkerligen den kaukasiska leoparden, i högeliga behov utav aktivt skydd, og hjälp. I övriga Europa är leoparden utrotad sedan länge.

Andra om: Europas tungomål, ord, etymologi, djur, leopard, panter, tiger, indoeuropeisk kultur, anatolisk, hettitiska, iranska, Saka, int, SvD

~~~Tre år sen~~~

- Khazarerna og Karaimerna.

~

Gudarnas djur og vargen hos indoeuropéerna – Europas tungomål LII

~

‘Gudarnas djur’, eller šiunaš huitar, hos de äldre hettiterna var samlingsnamnet på vissa djur som vi ovan sågom, eller rättare sagt de vilda djuren som var gudarnas djur, emedan de domesticerande sammanfördes med människovärlden. Bland de vilda djuren inkluderades bland annat leoparden, paršanaš = UG.TUR., vargen, ulippanaš = UR.BAR.RA, lejonet, UR.MAH, björnen, hartaggaš = AZ, vildsvinet, ŠAH.GIŠ.GI, samt vildfåret, ŠEG(9).BAR. Första gången sådana här, eller liknande, djur uppträder är redan i den äldsta förekomna indoeuropeiska texten som är från kung Anittaš. Dessa gudarnas djur avbildades i figurationer gjorda av dyrbara metaller. Som vi sågom tidigare så åtfinnes dessa ‘gudarnas djur’ även till exempel i baltiska samt slaviska traditioner, exempelvis i lettiska folksånger så säger man för ‘vilda djur’ dieva vērši ‘guds djur’. Sammankopplingen emellan människa och domesticerade djur visavi de vilda djuren, d.v.s. guds djur, kan kanske även eklärera hvarför det allena verkar vara människor samt djur inom människans hägn som kan utsättas för rituella offergärningar inom flera indoeuropeiska traditioner. Möjligheten, som även är karaktäristisk inom flera olika indoeuropeiska traditioner, finnes för människor att genom rituell metamorfism omvandla sig till ‘guds djur’ och således nåkas gudarna; det är kanske härifrån den germanska varulvsmyten härrör. Som nämndes åtfinnes detta även i den hettitiska kulturen och det finnes exempelvis mystiska vargfolk och man kunne som människa även bliva varg, ävenledes existerar det olika danser som människor genomför iklädda de olika skinnen för varg, björn eller leopard.

Angående varg så finnes en legalistisk anknytning genom den hettitiska juridiska termen hurkil. Begreppet existerar främst inom lagens ram, men kan hava med hjulet, som ovan genomgicks, att beskaffa, det verkar som om hurkil är det värsta brottet som kan begås havandes även en religiös antoning samt anspelar såtillvida kanske på ‘moraliskt vederkastligt’, det är dock icke alltid som dödsstraff föreligger. Man tror att fenomenet denoterar grava sexuella förbrytelser såsom bestialitet samt incest, ordet betyder antagligen ‘hängande ting’ samt hör ihop med fornnordiskans vargr og virgill, varav det första således betyder ‘varg’ men även ‘illmän, rövare; fredlös man’ emedans det andra har betydelsen ‘rep till att hänga upp folk i’. Man kan även föra ihop hurki- med fenomenet vargtré som refererar till en ‘rituell stolpe’ i nordgermanskan, direkt kriminella antydningar åtfinnes exempelvis i fornengelskans waritrēo ‘vargkriminellt träd’ samt fornsaxiskans waragtreo ‘kriminellt träd’. Det etymologiskt riktigare nordiska ordet för ‘varg’ är ju ulv, d.v.s. fornnordiskans ūlfr, hvilket likväl finnes i hettitiskans ulip[pa]na-, albanskan har ulk. Ytterligare ord som fanns i fornnordiskan var vitnir ‘varelse’ som i eddisk poesi refererar till ulven Fenrir, ordet hrōðvitnir som bland annat betyder ‘varg’, dessa sista ord är samma som hettitiskans huedar ‘vilt djur, vildliv, varelser, bestar’, men även hettitiskans wetna- åtfinnes - det ursprungliga protoindoeuropeiska ordet för djuret betydde ‘djur som drar isär (sitt offer)’. I den hettitiska lagbokens paragraf 37 står även det intressanta zik-wa UR.BAR.RA-aš kištat ‘och du blir en varg’. Vargen haver uppenbarligen en viktig position i hettitisk, ock indoeuropeisk, mytologi. En av de tidigaste hettitiska kungarna, Hattušiliš I, uppmanar sina krigare att förena sig ‘som en varggrupp’, att klä sig i vargskin ger bärarna magiska krafter og även germanska krigare berättas ha vargskinn på sig. §37 som ovan nämndes har en liknelse i sanskritens vŗko hí sáh ‘han är en varg’ och refererar även den till en juridisk status. Platon nämner att en person kan bliva en varg, lúkōi genésthai, i kombination med en speciell form av rituellt dödande och i en fornisländsk berättelse skall en mördare bli kallad en varg, skal svá víða vargr heita. Namn med ordet ulf i sig äro heller intet ovanligt och kanske hade just dessa vargshár, namnen är även ofta ihopsatta med orden för ‘björn’, i hettitiska ritualer så dansar vargfolket till och med ihop med just björnfolket. Björnar hava såleda även de en plats i mytologin hos hettiter samt indoeuropéer, dock ej lika stor, åtminstone inte hos hettiterna, men sättes exempelvis i Anittaštexten i samma rangordning som lejonet likt leoparden.

~

Ovan är axat, moddat, klippt, samt teckenaltererat, från min bok Europas tungomål.

Ovan fick mig likväl att betänka alla mina gamla släktingar som inte hette Lando, utan just Landulfi / Landulphi, men den första i Capua benämndes även så som en vir bellicosissimus, emedans Pandulf IV likväl benämndes vargen af Abruzzi, en man av ‘atti malvagi e subdoli’.

I övrigt tycker jag hurkil är en bra beteckning för ‘sexualmoraliskt vedervärdigt beteende’.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Aft
Andra om: Europas tungomål, indoeuropéer, kultur, juridik, sex, sexmoral, varg, ulf, djur, natur, heliga djur, gudarnas djur, hettitiska, etymologi, ord, namn, varulv, int

~~~Tre år sen~~~

- Hästakuken.

~

Utblommad manslem

~

den oformliga manslemmen

Amorphophallus titanum
med smegma og allt

har blommat ut i full vigör
vill du sukta dess sutör

av denna kvast som kommo från Sumatra
nu ståndeligen infinnandes i Bergianska botaniska

spridit sig världen runt
att beskåda åretrunt

blommandes lite varstans

så ta din chans
för lite substans

i livets dekadens

~






+ Geranium robertianum - akademiskt förtal

Aft
Andra om: botanik, blomma, växter, natur, Sumatra, Indonesien, Jätteknölkalla, Amorphophallus titanum, fallos, odör, lukt, flensost, utblomma

Guds utvalda folk - Vad nazisvinen vill utrota

~


















~

+ Vad nazisterna vill utrota, Vad nazisterna vill utrota - Guds utvalda folk,  שרון עזריה - בראשית

Andra om: judar, judinnor, modeller, skönhet, vackerhet, människor; Censurerat utav SvD

Caterina Cornèr, regina de Sipro e Armenia – Genealogica CLXXXIV

~

~





+ Veneto-Trebizond Regina Caterina Cornaro di Cipro, Konungadömet Kilikien
++ Gens Cornelius
+++ Tiziano, Tiziano II

DN
Áuter blogs svedexe: Caterina Cornaro, Caterina Cornèr, Cornaro, Cornèr, Venedig, Armenien, Lilla Armenien, Cypern, drottning, 1400-talet, Tizian, Titian, Tiziano Vecellio, konst, tavla, Uffizierna

~~~Tre år sen~~~

- Jesus, Satans son.

~

Le Diva

~

En kvinna som är besatt av sin egen förhärling, sin egen divinitet och använder sin fulla maktutövning på män och annat. Och har rätt till det

En gudinnelig förebild för alla kvinnor

som bör dyrkas av alla män

~

+ Bortskämda tjejer, Det är bara så det är, Snygga tjejer får allt, Kvinnans status, En gudinnas makt, Åtråns makt, Praktisk feminism

Taggar: gudinna, diva, kvinna, bitch, kön, åtrå, divinitet, upphöjning, tillfredsställelse

Från barn till vuxen – Gobiodon erythrospilus

~

Den lilla fisken Gobiodon erythrospilus lever vid korallrev utanför Australiens kust och har en färdighet som få.

Denna fisk blir inte fullvuxen förrän den har funnit en vuxen partner. Först då väljer den också vilket kön den ska ha. Är partnern en hane, blir fisken en hona och vice versa.

~


skräddarsydd könsanpassning.nu
skräddare syr, kostym träs på

kjol tas av, vi är alla bar

~





+ Pôt-étre, I genusens (o)inskränkta värld, Stevelina säger, NaziStaat Schweden

cit: “Kön efter partner”, i Eko nr. 2, 2005 s. 16

DN, Trollhare
Andra om: genus, kön, könsbyte, transsexualism, fisk, Gobiodon erythrospilus, könsval, Australien

Gens Cornelius – Genealogica CLXXXIII

~

it was the etruscan priest Cornelius that sacrified the holy cow, holifying the Temple of Diana, upon the Aventine Hill, to mark the foundation of the Latin League, in the 7th c B.C., as it is said of the prophet, that:

That man’s city was destined to become the greatest in all of Italy and its mistress.

Cornelius had of course stolen the cow from a sabian farmer, but once the cow had been sacrified of the hand of Cornelius, Rome became the city of all eternity.

It still is,

and we are still around.







salve sacre,
S.A.I. Rex Sacorum et Pontifex Maximus S.D.M. Lando

sacra Landus,
gens Cornelia









~

+ Tu est Divina
+ Diana, Lasa, Diana, Lando-Cornèr, Vår villa i Pompeji

Blomstermånaden

~
bladen tittar ut
blommorna fröjdsamt utslår

helgar Jupiter

~











+ Månaden sex, Blomstermånaden, Maj, Jupiter

Andra om: maj, väder, blomstermånad, Jupiter, romersk mytologi, Rom, utblomning, erotik, sex, romantik, vår, natur, erotiku, senryu, haiku

Livsburen – Genealogica CRII

~
börden
uppburen

tungburen
i sin bur

~






+ Födelse, Mitt liv, S.A.S. Dux et Princeps, Salomons sigill

Aft
Andra om: livet, börd, bur, familj, barndom

Norskan i Norge, landmål, nynorsk, bokmål, riksmål, dansknorska, samnorska, högnorska, et al – en kort genomgång

~

Norge haver över 73 000 öar samt 160 000 sjöar, fullt med fjordar og bergsområden med tillhörandes dalar i ett ganska litet, perifiert, avlångt samt glest befolkat land - allt detta är idylliska förhållanden för en splittringens språkutveckling, änskönt landet endast har runt 4,4 miljoner invånare.

Språksituationen i Norge är lite komplex ock denna komplexivitet haver uppkommit genom landets danska historia - där kolonialspråket övertagits i stor grad. Man brukar tala om tvenne olika norska språk, men det är egentligen enbart det ena som är historiskt hemmahörande i Norge emedan det andra målet ‘enbart’ är norskifierad danska - båda målen är dock, och bör så ock förbli, likställda inför lagen. Båda språken är nationella.

Det i Norge hemmahörande språket är det indoeuropeisk-germansk-nordgermansk-västnordiska språket norska som har fornnorskan som förfader og som även kallas landmål eller nynorsk eftersom det utifrån statlig synvinkel blev nytt efter den danska epoken, en halv miljon kan uppskattas tala denna språkform. Det kreoliserade samt importerade tungomålet är det -nordgermansk-östnordisk-dansk-norska språket bokmål, som også kallas riksmål eller dansknorska - det är alltså i grund og botten ett östnordiskt språk med hävd i danskan, men med stora influenser av den västnordiska norskan och därmed kan man kalla det ett hybridspråk - detta tungomål talas främst i städerna, samt är hegemont.

Nynorskan skapades som skriftspråk under mitten av adertonhundratalet utifrån talad norska och från fornnorska förebilder - förutöver denna skriftliga form så finns givetvis flertalet olika norska språk som håller sig på talad nivå og som härrör från Norge. Bokmålet som alltså har sin grund i östnordiskan är såtillvida lättjämförligare med östnordiskans danska samt svenska ifråga om uttal, syntax, ordböjning og ordförråd. Men man haver exempelvis bevarat fler diftonger i norskan om man jämför med svealändsksvenskan, nynorskan skiljer sig osså en del då den har flere omljud. Det bör även påtalas att de olika skrifttraditionerna har jämkats samman på vissa områden, bland annat så hade äldre bokmål endast två grammatiska genus men nu har man i anslutning med nynorskan infört ett tregenussystem - vissa har menat att språken så småningom ska jämkas samman till ett samnorskt mål, detta har dock icke ännu skett.

Norsk språkhistoria

Den äldsta germanskspråkiga historien i Norden hänfaller inom den tidslingvistiska epok som går under benämningen urnordiska men vi havom från vikingatiden funnit belägg för att en utveckling mot egna mål tagits vid och man kan även uppdela de olika nordiska språken i subindelningar såsom vi redan har sett, överlag så brukas språkförändringar ske stegvis ända från initial expansionsfas. Den autenciska norskan hör såtillvida till den västnordiska språkgrenen tillsammans med de språk som denna givit upphov till, d.v.s. isländska og färingska. Uppdelningen emellan väst- og östnordiska är baserat på några tidiga fonologiska skillnader språken emellan, i övrigt har den egentligen inte särledes mycket fog för sig, förutom bekvämligheten i att uppdela. Hursomhaver, alte motsättningar emellan väst- och östnordiskt språk är exempelvis danskans samt svenskans bo, ko gentemot norskans bu ock ku, västnordiskans ei, øy, au gentemot östnordiskans ē, ø - östnordiskan har såtillvida monoftongerats. Här bör givetvis även uppmärksammas att detta angående svenskan i högre grad angår mälarsvenskan än till exempel gutniskan, där de fortfarande finnes autoktont, så ock i den till danskan mer närstående skånskan, exempelvis så säges i Skåneland gärna jau istället för standardsvenskans ja - så att östnordiskan har monoftongerats är egentligen en sanning med stor modifikation, ty det är standardspråket och de varianter den bygger på som har monoftongerats, sydsvenskans diftongisering brukas ehuru benämnas sekundär, emedans gutniskan är allt primär. Norskan som ju höre till de västnordiska språken som bildat grund för de önordiska språken av färingska samt isländska, norskan i sig själv står faktiskt långt mycket närmare danskan samt svenskan än sina offspring i Atlanten, med främsta anledning utav gemensamma utvecklingar som skett på fastlandet genom tidens gång og det råder ett geospråkligt kontinuum utan klara avgränsningar, öst og väst är en inexistent uppdelning.

De äldsta norska skriftbevisen är givetvis runinskrifterna, men sedan även norska skaldedikter i de isländska handskrifterna. Efter kristendomens införande så har även ett norskt skriftspråk framalstrats under 1100-talet samt från tiden 1150-1200 så finnes juridiska, religiösa og historiska skrifter bevarade. Hvilket språk som varit det främsta i utvecklingen har skiftat genom tiderna, under 1100- och 1200-talen så var det Vestlandet og Trøndelag som var de mäktigaste delarna av landet, den kända staden Nidaros / Trondheim fick bilda ärkebiskopsdöme emedans kungen höll sig till både Nidaros og Bergen. Så det språk som fick hegemoni var ett arkaiskt västnorskt og trøndigskt mål med ett rikt böjningssystem.

Efter detta så fick områdena kring Oslofjorden större inflytande, bland annat så flyttade konungen ner dit omkring år 1300. Det var även vid denna tid som man avmärker att isländskan samt norskan avskiljts från varandra i likstämmighet. Under samma epok så bleve det en fri östnorsk skriftform som skapades, denna stod närmare det talade språket i området som under samma epok gick igenom stora förändringar. Den tidigare epokens skriftspråk ansågs mer og mer förlegat et föråldrat. Huvudpunkten i språket drogs alltså åt öster hvilket hjälpte svenskan på traven när unionen med Sverige kom till år 1319, hvilket finge som bieffekt att ett svenskt inflytande kunde inkomma, bland annat medels klosterverksamheten. Under samma epok kom även Nordens språk under saxiskt inflytande, dymedels Hansan og saxisk inflyttning. 1380 ingicks union med Danmark, hvilket fick som följd att politrukerna flyttade till Köpenhamn og en ny epok i norsk språkhistoria kan skönjas - det dansknorska språkets uppkomst samt herravälde som skulle pågå ända fram till 1814 och som dagens riksmål är ett resultat utav. Skriftspråket var danska, talspråket bland de danska ämbetsmännen var danska, talspråket bleve främst i städerna ett kreolspråk bestående av danska samt norska eller danska med norskt klang, och främst på landsbygden bibehölls de genuina norska språken i talad form. Men man vet att norskan fortlevde, för trots att alla officiella skrifter, biblar, psalmböcker med mera skrevos på danska så finnes det böcker skrivna av norrmän, på danska om det norska språket, ibland även om distinkta geospråkliga varianter, diktning skrevos även stundom på målen.

Sedan, 1814, när Norge gick i union med Sverige så skedde först inga större förändringar, utan den danska språkepoken kan sägas ha fortgått. Man fortsatte skriva på danska och om man råkade lägga in något norskt ord eller stavning på ett ord så ansågs detta vara felstavning, ungefär som det ibland anses med till exempel australismer i engelsk text fast skriven i Australien, eller om man i exempelvis Sverige lägger in vissa gutniska, skånska, eller jämtska ord i skriftspråket, så tyder ju detta enligt skralsinta på obildning og dålig svenska - det är dock fördömandet og förtryckandet som är de ointellektuella partena i målet, skriftspråk är en artificalia samt en sekundärkonstruktion som sådan så måste den tillåtas att vara flexibel, då olika individer kan finna intresse i, och har givetvis rätt att, konstruera konstruktionen på olika vis, människan är per se intellektuell om den tillåts så vara.

Under 1830-talet påbörjades dock en språkreflexiv epok och man menade att det var någonting fel i den norska språkpolicyn, en debatt igångkom vardär menades att man måste förnaturliga språket, d.v.s man skulle förnorska språket. Henrik Wegerland ansåg att man skulle förnorska skriftspråket og slängde in genuina norska ord samt begrepp samt följde norska språklinjer utan hänsyn till den danska, P. A. Munch menade istället att man skulle välja ut en, utav alla, varianter som skulle få utöva hegemoni över alla andra och på det sättet skapa ett norskt skriftspråk. Två nya norska förespråkare trädde fram ur gömmorna under mitten av seklet, Knud Knudsen och Ivar Aasen. Knudsen önskade ett skriftspråk som skulle bygga på de bildades talspråk, han ansåg att detta talspråk var någorlunda likt i hela landet. Hans program omfattade både ordförråd, ordböjningen som rättskrivning. De fleste reformprogrammen som senare har gjorts är byggda på Knudsens arbete og fortsättningar på detta, man har förvandlat danskan till dansknorska samt senare till bokmål – bland annat Ibsen följer denna tradition i sitt skrivande.

Aasen hade ehuru andra utgångspunkter, han menade att man skulo utarbeta en grammatik samt ordbok utifrån ett insamlade av ord og grammatiska finesser från de viktigaste områdena i Norge, nästan alla delar fick så småningom vara med, och med detta som grund skulle man skapa ett riksspråk som var helt byggt på olika norska varianter, men med absolut ingen hänsyn tagen till det danska skriftspråket, ett nynorskt språk. Emellan 1848 og 1873 utgav han flera viktiga verk som ännu är viktiga för studiet utav nynorskan. Han skrev även, bortsett från vetenskapliga verk, skönlitteratur - andra följde snart efter. I formandet av sitt regelverk så nyttjade han ett konservativt system där nymodernigheterna motarbetades, när de olika varianterna skiljde sig åt så försökte han få fram gemensamma nämnare, ofta med hjälp av medeltidsnorskan, sedan följandes dessa - ett mer toleransaktigt förfarande hade varit att tolerera alla utvecklingslinjer og låtit de fortbegå. Men genom Aasens förfarande så framgår även att ingen variant får gå före någon annan, förutom att alla varianter han uppbyggde skriftkonstruktionen på gick före de han inte använde i underbyggandet, och om konflikt rådde emellan varianterna så gick han bakåt till en gemensam nämnare i historien, d.v.s. ingen variant, förutom den skrivna, fick hegemoni og därmed så kunde språket tilltala många fler än en potentiell utvald språkgruppering.

Det hvar ehuru ej alltid som han följde de historiska tillgångarna för även historien kan bli en last, exempelvis ordet ‘vit’ som han hade att välja emellan hvit samt kvit, det historiskt korrekta får anses vara hv-uttalet og många uttalade även det så, förutöver förarna av kvitvarianten, som hvit, hvid, vit eller vid. Att ha ett ‘d’ istället för ‘t’ är typiskt danskt og kan även höras i Sydsverige så det alternativet var väl uteslutet från början, hvilked gav de tu första, varav det allra första är det historiskt riktiga, han valde ehuru kvit - ty hvit, eller ännu värre hvid, låter alltför likt både svenskan, före 1906 så var ju den officiella svenska stavningen ‘hvit’, samt danskan, varav ingendera ville efterhärmas. Han hade en pragmatisk syn, överlag så var det historien som skulle få genomslag i bildandet av det norska sprauged, men när danskan kom för nära så var man tvungen att låta nationalismen gå före för att inte förringa sina ambitioner, att skapa ett eget norskt språk var viktigare än att skapa ett norskt språk som byggde på genuina norska varianter med förankring i den norska språkhistorien.

Det behöver väl kanske inte påtalas att de olika språken i många fall fick gehör hos olika grupperingar i samhället, bönder blev förespråkare av landsmålet emedan stadsbefolkning och då främst ämbetsmannafolket bättre gillade bokmålet - detta hindrade ehuru ej utvecklingen mot acceptans emellan de båda, 1885 blevo båda likställda i lag, folkspråket bleve likställt högmålet. Detta innebar bland annat att varje kommun själv fick välja vilken variant man ville använda sig av, varje skoldistrikt fick välja undervisningsspråk - ehuru ej helt fritt tyvärr. Frihetens tidevarv motarbetades dock då flera av riksmålarna ansåg sin språkställning hotad menandes att språket höll på att genomgå en vulgarisering, det de kanske inte insåg var det ironiska att deras eget riksmål, eller dansknorska språk, självt är en vulgarisering av danska likt franskan är en vulgarisering av latinet, vulgärlatinet dessutom - saken är den att vulgarismer ej äro något fel, utan det kan istället kallas utveckling, språkutveckling - nynorskan var enligt denna syn en språkutveckling utav genuin norska. Likt danskan har utvecklats till dansknorskan så har norskan rätt att utveckla sig till skriftspråk, alla språk har rätt att skrivas och föras vidare om bärarna av språket så tycker, en rättighet som tillkommer talare av alla språkformer därmed även dansknorsktalarna - detta är inte vulgarism utan naturalism, inte obildning utan bildning, inte pöblens herravälde, utan individens befrielse.

Man skall ehuru ej förblinda sig utan man måste tillika inse att Aasen og hans förespråkare skapade ett nytt högspråk, fast ett som hade bredare bas. Riksmålets befarelser var dock obefogade, under tiden fram till andra världskrigets slut så vard landsmålsrörelsen väldigt framgångsrik og flertalet kommuner samt skolområden valde detta som primärt språk, 1944 hade 34 % av grundskoleeleverna nynorska som undervisningspråk, men till dags dato så haver siffran halverats. Undervisningen är ehuruväl obligatorisk numera på båda språken och sedan 1935 så måste skriftliga tentamina avläggas för att få examina. Det behövs törhända inte påtalas att det är i Vestlandet som nynorskan är populärast, emedans det förhåller sig tvärtom i Østlandet og då främst i Osloområdet.

Men ändringar har osså gjorts i det dansknorska språket, från den wergeländska förnorskningen av danskan fram till språkutvecklingen under 1800-talet så begovs främst förnorskningar inom ordförrådet, emedans man lämnat grammatik samt stavning ifred. Men under 1900-talet så haver man styrt utvecklingen åt norskt håll, man har rättstavelsereformerat trenne gånger, 1907, 1917, 1938, men man har inte avformerat, enbart reformerat, med dessa utvecklingstendenser hvilka gjort att den skrivna danskan i Danmark och den skrivna dansknorskan har gått ifrån varandra alltmer - man har gått åt landsmålets håll og därmed ‘vulgariserat’ språket. Landsmålet har ehuruväl även det förändrats, 1901 så ändrades imperfektformen från -ade till -a og flertalet mer eller mindre ovanliga ord fick ge vika för ord med större befolkningsunderlag - kollektivet, eller pöblen, fick hegemonin över individen. Varför ej låta den fria utvecklingen råda? Ord kan samexistera, eller konkurrera, under fredlig manéer utan fatal avknoppning, ödet vare dem ödeligt. Flertalet riktlinjer haver haft ambitionen att likrikta språken. Med 1938 års likriktningslinjer tyckte Riksmålsförbundet att man hade gått för långt i reglerandet och förnorskningen av riksmålet, som förövrigt kallas bokmålet efter 1929, og skapade därmed en egen ordlista, denna norm kallo de riksmål - vissa tidningar samt författare följer denna. Det finns alltså trenne normer, varav tu äro officiella: riksmål, bokmål og nynorska. Det bör även tilläggas att i norskan, d.v.s. i både nynorsk samt i bokmål, så har man inga uttalsnormer utan resonemanget rör sig hela tiden kring skriftformen, skolan får ej normera över barnen hur de skall eller icke skall uttala orden - det finns inget rätt eller fel när det gäller uttalet, detta insåg Stortinget redan 1878.

Av de talade varianterna så är det enbart en som aldrig gjort sig gällande i skriftsammanhang i någon nämnvärd grad, samt som brukligt äro så är det den variant som haver en mer geografisk periferisk ställning, d.v.s. nordnorskan. Förutom nordnorskan kan man även i sammanhanget nämna den såkallade kebabnorskan som är likvärdig rinkebysvenskan, men då från Oslo. Ibland så skulle man kunna säga att språkfrågan i Norge ej handlar om vad man skall tala utan om vad man skall skriva, varken skriftspråket nynorska eller bokmål är ett Sprache utan ett Schreibe. Norskan är annars rikt på variationer splittrade i fjordar, dalar, berg, samt regioner, dessa tungor är värda sina fagra fjordar. Den muntliga norska som läres ut till utlänningar är standardöstnorska som kan sägas vara en regional variant i sydöstra Norge, ehuru ej likvärdig med oslomålet. Utifrån macroindelningar brukas norskan uppdelas i de redan nämnda öst-, väst-, samt nordnorska, og trøndersk, geografiskt fördelat:

Ambitionen haver under hela 1900-talet varit att sammanföra åtminstone de tvenne officiellt reglerade formerna bokmål og nynorska till ett samnorskt språk, men detta har ej alltid tagits med positiv andakt hos språkbrukarna og man haver istället varit behöftiga att återinföra vissa fria stavningar, eller alternativsystem, i exempelvis bokmålet. Att det råder en friare atmosfär i Norge än i Sverige angående språkfrågor kan vem som helst som befinner sig i en boklåda se, olika författare skriver på olika sätt, vissa på bokmål, vissa på nynorska, vissa är strikta i formen emedan återigen andra är mer lösligare og naturligare - allt efter eget tycke; men samtidigt finnes denna preussianskt befängda inbillskhet kring detaljerad styrning. Samnorskpolitiken bleve dock hatad hvilket färgade av sig på attityderna till nynorskan och år 2000 slopades den helt varvid nynorskan även accepteras mer. Även den största tidningarna börjar ge efter efter bland annat underskriftskampanjer och Verdens Gang publicerade år 2005 för första gången på femtio år en nyhetsartikel på nynorska, överlag så står bokmålet för 92 % av alla publikationer i Noreg, emedans nynorsk står för 8 %. I opposition till samnorskpolicyn framväxte även en høgnorskrörelse som framförde mer konservativt nynorskt tal, särledes från bergsregionerna i centrala auk västra Norge.

Svensk perifier utveckling

Svenskan haver även den gjort stort intåg i norskan, speciellt i Østlandet där många slangord härstammar från Sveriges Vestland, att språk i närbelägna områden påverkar och får influenser ifrån varandra det andra är inget ovanligt och inget nytt - det finns inga nationalstater i världen som kan stoppa en sådan naturlig utveckling emellan naboerna. Norskan får även in en hel del från svenska tidningar och TV/radio, ett standardspråk till två andra.

~

Om norskan, de olika norska tungorna, samt om alla övriga språk som talas i Norge står att finna i min bok Europas tungomål, som i Norge finns via norska CDON.

+ Zigenare, romer, tattare, fant, split et skøyere i Norge


~~~Tre år sedan~~~

- Bensinpriset och köttätandet.

~

Hästen i den indoeuropiska kulturen – Europas tungomål LI

~

Hästen intar en stark position i det indoeuropeiska tänkandet, att häst samt åsna särbehandlas hos hettiterna synes klart och tydeligt i den bevarade lagboken. I Asvamedha-ritualen i den sanskrita traditionen så är efter hästoffrets genomförande dronningen symboliskt gift med det offrade djuret, drottningen lägger sig sedan ned jämte kadavret och täckes av en filt. Herodotos rapporterar angående skytierna att en av ledarnas konkubiner ströpes samtidigt som en häst offrades, och i hittade kurganbegravningsplatser hava man funnit en kvinna begravd tillsammans med en häst, detsamma haver arkeologiskt hittats efter en germansk stam, hvilket även finnes historiskt berättat av Ibn Fadlan. En keltisk kröningsrit liknandes den indiska åtfinnes i den iriska traditionen där den blivande kungen skall ha bestialisk sex med en märr, för att visa att även han är en best, hvilken sedan skall dräpas, styckas samt kokas i vatten. Före man under 1900-talet såg liknelserna med den indiska riten så trodde de flesta att det var ett antiiriskt kristet påhitt som skrevs ned under senare delen av 1100-talet, det är fortfarande oklart huruvida författaren verkligen sett riten eller om han bara hörde den berättas av den iriska allmogen. I den indiska traditionen om födelsen av de gudomliga tvillingarna, som vi nedan nämnom, så gestaltar sig solgudomen som en hingst. Detta tyder på en ursprunglig kultur där hästen spelar en mycket stor roll i samhällslivet, detta gör den på de centralasiatiska och västasiatiska stäpperna varvar även platsen för hästens domesticering, havandes sedermera spelat en stor roll för alla folk som där bebott ock så nu även göre.

Ordet tämja är förresten även av intresse, ordet finnes till exempel i vediskans damitá ‘en som pacificerar, tämjer’, ossetiskan domyn ‘tämja’, hellasiskans dámnēmi ‘tämja, tvinga’, latinets domō ‘tämja’, og så vidare, samt ordsrelaterat till detta hettitiskans damaš- ‘krossa, våldta’, speciellt kvinnor, homerisk hellasiska dámnēmi ‘gifta sig, våldta’, admés ‘otämjd, ogift tjej’ - att ordet både betyder tämja såsom våldta kan tyda på en symbolisk koppling emellan tämjningen utav djur och en kopulationsritual, en ritual som fanns hos hettiterna emellan kung og drottning med beskådare. Ordet ‘kopulera’ hette förövrigt på hettitiska arki-, ett ord som i de flesta andra indoeuropeiska ord kommit att betyda ‘testikel’. Det sumeriska ideogrammet för ‘häst’ är ANŠU.KUR.RA, hvilket ordagrant blir ‘bergslandsåsna’ hvilket klart indikerar att djuret inte kom därifrån, måhänt man åsyftade Kaukasus eller Armenien, inom den indoeurpeiska språkgruppen så är ehuru ordet välbelagt med sanskritens asva, avestiskans aspa, tokhariskans B yakwe, venetiska ekvon, latinets equos, galliska epo, fornsaxiska ehu, fornlitauiska ešva, mykeniska iqo, og så vidare, emedans det i de anatoliska språken finnes belagt genom hieroglyfluviskans ašu-, aššu-, samt lykiskans esb-. Man haver tidigare tvivlat på ‘aššu’ och menat att det även kunnat vara ett lånord från mitanniariskan og därmed icke ett ärvord, men man har ofta nu givit företräde för arvshypotesen.

~

Axat, hackat, moddat, teckenaltererat, från boken Europas tungomål.

Andra om: indoeuropéer, kultur, häst, djur, hästoffer, ritual, hästsex, djursex, arisk, keltisk, germansk, stäppkultur, tämja, våldta, sex, etymologi, int, SvD, SvD, DN