~
Jupiter spelar för blommorna som tittar fram
vårens ljuvaste dofter sprids, luften bär tonerna
fåglarnas ungar lämnar bona, tar sina vingliga luftsteg
jag svävar med dem
~
Maj heter även Blomstermånaden, om detta har jag skrivit här. Svävning försegås även i dessa.
Andra varelser om: maj, blommor, blomstermånad, Jupiter, fåglar, sväva, vind, dofter, natur
2 commenti:
Aaah:) Så vackert skrivet:) Vilken underbar stämning! Bra skapat!!! Bravo:) Tack för läsningen: )
Stark känsla av att sista raden vill berätta något extra viktigt.
Om jagets känsla av närhet till det svävande, berättades bland annat om i "Avskrivning av mig" (dock ej publicerad på denna bloggen, tror jag), där en nära kontakt med den egna själen angavs som en förklaring till denna känsla av att kunna sväva.
"För den som känner änglars andedräkt
får ständig lust till egna vingeslag
ty det är tungt för bundet sinnelag
att bära spår utav gudomlig fläkt",
skrev jag då. Mitt perspektiv har vidgats en del sedan dess - berikats. Ser man skapandet som kommandes inifrån minst lika mycket som om det skulle vara en extern kraft, bär man inte endast spår av det divina, utan har det i sig själv på ett annat sätt. Då är måhända längtan efter luftsteg ännu starkare.
Även i Genealogica har man sett svävandekänslan. Efter att ha berättat om hur olika Lando genom tiderna härskat på diverse platser, mynnar det hela ut i att jaget svävar - på vingar, faktiskt, om jag minns rätt - "över Alltet / som är mitt". Buddhistinfluenserna är starka i denna flygande utvidgning av det historiskt förankrade.
Här är vårens natur alltså diktscenen, som med fåglarnas första luftsteg förstärker den alltid närvarande känslan.
Posta un commento