~
Venetiska / venetianska / vèneto / venexiàn talas i Venetien som ju ligger i nordöstra delen utav Italien ingåendes i det galloromanska bältet utav språk som är väldigt avskiljda lingvistiskt samt historiskt från de italoromanska språken som via toskanskan bildar grund för italienskan. I de galloromanska språken ingår även exempelvis, piemontiska, lombardiska, occitanska, franska, arpitan, samt en del till. Namnet galloromanska härstammar från att de alla är vulgärlatinska språk som haft sin utveckling på galliska substratspråk, alltså kontinentalkeltiska tungomål.
Vissa menar även att vissa fonologiska drag kan ha sin härkomst från gallokeltiska språk som talats i området men det finns skral bevisförning för detta, även om det bör ses som ett tänkbart scenario.
Venetianska har ungefär 2-4 miljoner talare, det finns även uppemot 500 000 talare utav taliska i Brasilien hvilket till stora delar är bibehållen venetianska som även spridit sig utanför den etnohistoriska ursprungsgruppen. Venetianska har även tidigare spridit sig till den grekiska övärlden, samt till Turkiet, men finns inte nu längre knappt kvar där, likväl är så gällande i Istrien som av hävd talat venetianskgrundat tungomål.
Språket är väldigt olikt standarditalienskan och används vidliga, den 28 mars 2007 blev venetianska officiellt språk i regionen genom ett nästan enhälligt beslut, detta efter att språket blivit förtryckt av politiska instanser i 140 år, sedan Venedig intvingades i den italienska staten. Den italienska staten erkänner inte venetianska som ett språk, detta fastän det inte ens ingår i samma romanska undergren som ‘italienskan’.
Språket är uppdelat på en mängd varianter men dessa är i sig inte så avskiljandes ifrån varandra så att parlörerna har några större problem i förståelsen sins emellan, det språk som ehuru talas ute i själva Venedig går som oftast under beteckningen venexiàn och en annan variant som är extra nämnvärd är triestinskan / triestìn som talas i Trieste samt har stora friulanska influenser, samt slovenska og grekiska, i sig hvilket gör det extra distinkt. Vissa av de venetiska varianterna är även ladinskvenetiska hybridspråk, ladino är ett rätoromanskt språk.
Den äldsta bevarelsen på något som liknar venezianska och som kommit att kallas det äldsta dokumentet med fornitalienska är Indovineło Veronexe / Indovinello veronese från slutet av 700-talet eller början av 800-talet och denna har klara venetianska och veronesiska kännetecken - där flertalet av de karaktäristiska dragen faktiskt fortfarande är i bruk.
Den skriftliga guldåldern för språket började annars vid 1200-talet och nådde till och med status av lingua franca under 1500-talet, hög position höll språket sig i framtills slutet av 1700-talet och destruktionen utav den venetianska staten hvilket bäddade vägen för toskanskans övertagning i kolonial stil, symboliskt ändfört via Italiens annektering av Venedig år 1866.
Man hade förvisso en folkomröstning huruvida Veneto skulle ingå i det redan sedan fem år skapade Italien eller ej, men denna kan man ta med en nypa sovjetiskt salt, pur 0,01% röstade emot.
Venetianska har ehuru fortsatts att nyttjats i skrift men i mer poetisk och mindre stil, sedan dess, då toskanskans standarditalienska varit grunden för skolverksamheten och de politiska administrationerna sedan Italiens skapande, och särledes sedan Mussolini intvingat italienskan i samhällets alla vrår i sin nationalkulturella enhetlighetsdröm, ungefär samma som de flesta svenskister framför. Hursom, från och med 2007 så har språket återigen blivit officiellt i Venedig, även om detta må bara ha symboliska konsekvenser så ack så viktigt för ett så historiskt viktigt språk som den ärovördiga venetianska tungan.
Just Veneto är för övrigt antagligen den region i dagens Italien som har starkast federalistisk eller självständighetsspörjande opinion, vissa venetistiska, emellan 30-40 % röstar ständligen på endera av de partier som förespråkar större, eller hel, frihet från Italien.
Att erkänna ett folks språk är annars en bra väg att gå, för att få respekt.
~
Om venetianskan bör man se vidare min bok Europas tungomål.
+ Rixultato stòrico, Łe donne Venete, Veneto referendum.
++ Venedigs judar, Ghettaiolansk Ghettoprisning, Tevinà.
Venetiska / venetianska / vèneto / venexiàn talas i Venetien som ju ligger i nordöstra delen utav Italien ingåendes i det galloromanska bältet utav språk som är väldigt avskiljda lingvistiskt samt historiskt från de italoromanska språken som via toskanskan bildar grund för italienskan. I de galloromanska språken ingår även exempelvis, piemontiska, lombardiska, occitanska, franska, arpitan, samt en del till. Namnet galloromanska härstammar från att de alla är vulgärlatinska språk som haft sin utveckling på galliska substratspråk, alltså kontinentalkeltiska tungomål.
Vissa menar även att vissa fonologiska drag kan ha sin härkomst från gallokeltiska språk som talats i området men det finns skral bevisförning för detta, även om det bör ses som ett tänkbart scenario.
Venetianska har ungefär 2-4 miljoner talare, det finns även uppemot 500 000 talare utav taliska i Brasilien hvilket till stora delar är bibehållen venetianska som även spridit sig utanför den etnohistoriska ursprungsgruppen. Venetianska har även tidigare spridit sig till den grekiska övärlden, samt till Turkiet, men finns inte nu längre knappt kvar där, likväl är så gällande i Istrien som av hävd talat venetianskgrundat tungomål.
Språket är väldigt olikt standarditalienskan och används vidliga, den 28 mars 2007 blev venetianska officiellt språk i regionen genom ett nästan enhälligt beslut, detta efter att språket blivit förtryckt av politiska instanser i 140 år, sedan Venedig intvingades i den italienska staten. Den italienska staten erkänner inte venetianska som ett språk, detta fastän det inte ens ingår i samma romanska undergren som ‘italienskan’.
Språket är uppdelat på en mängd varianter men dessa är i sig inte så avskiljandes ifrån varandra så att parlörerna har några större problem i förståelsen sins emellan, det språk som ehuru talas ute i själva Venedig går som oftast under beteckningen venexiàn och en annan variant som är extra nämnvärd är triestinskan / triestìn som talas i Trieste samt har stora friulanska influenser, samt slovenska og grekiska, i sig hvilket gör det extra distinkt. Vissa av de venetiska varianterna är även ladinskvenetiska hybridspråk, ladino är ett rätoromanskt språk.
Den äldsta bevarelsen på något som liknar venezianska och som kommit att kallas det äldsta dokumentet med fornitalienska är Indovineło Veronexe / Indovinello veronese från slutet av 700-talet eller början av 800-talet och denna har klara venetianska och veronesiska kännetecken - där flertalet av de karaktäristiska dragen faktiskt fortfarande är i bruk.
Den skriftliga guldåldern för språket började annars vid 1200-talet och nådde till och med status av lingua franca under 1500-talet, hög position höll språket sig i framtills slutet av 1700-talet och destruktionen utav den venetianska staten hvilket bäddade vägen för toskanskans övertagning i kolonial stil, symboliskt ändfört via Italiens annektering av Venedig år 1866.
Man hade förvisso en folkomröstning huruvida Veneto skulle ingå i det redan sedan fem år skapade Italien eller ej, men denna kan man ta med en nypa sovjetiskt salt, pur 0,01% röstade emot.
Venetianska har ehuru fortsatts att nyttjats i skrift men i mer poetisk och mindre stil, sedan dess, då toskanskans standarditalienska varit grunden för skolverksamheten och de politiska administrationerna sedan Italiens skapande, och särledes sedan Mussolini intvingat italienskan i samhällets alla vrår i sin nationalkulturella enhetlighetsdröm, ungefär samma som de flesta svenskister framför. Hursom, från och med 2007 så har språket återigen blivit officiellt i Venedig, även om detta må bara ha symboliska konsekvenser så ack så viktigt för ett så historiskt viktigt språk som den ärovördiga venetianska tungan.
Just Veneto är för övrigt antagligen den region i dagens Italien som har starkast federalistisk eller självständighetsspörjande opinion, vissa venetistiska, emellan 30-40 % röstar ständligen på endera av de partier som förespråkar större, eller hel, frihet från Italien.
Att erkänna ett folks språk är annars en bra väg att gå, för att få respekt.
~
Om venetianskan bör man se vidare min bok Europas tungomål.
+ Rixultato stòrico, Łe donne Venete, Veneto referendum.
++ Venedigs judar, Ghettaiolansk Ghettoprisning, Tevinà.
1 commento:
Intressant läsning. Tack! Börjar speciellt att fundera på vad baristan på stamstället i Venedig egentligen menade när han utropade ett glatt "Ciao!" varje gång man steg in på stället ;o)
Posta un commento