Gudarnas djur og vargen hos indoeuropéerna – Europas tungomål LII

~

‘Gudarnas djur’, eller šiunaš huitar, hos de äldre hettiterna var samlingsnamnet på vissa djur som vi ovan sågom, eller rättare sagt de vilda djuren som var gudarnas djur, emedan de domesticerande sammanfördes med människovärlden. Bland de vilda djuren inkluderades bland annat leoparden, paršanaš = UG.TUR., vargen, ulippanaš = UR.BAR.RA, lejonet, UR.MAH, björnen, hartaggaš = AZ, vildsvinet, ŠAH.GIŠ.GI, samt vildfåret, ŠEG(9).BAR. Första gången sådana här, eller liknande, djur uppträder är redan i den äldsta förekomna indoeuropeiska texten som är från kung Anittaš. Dessa gudarnas djur avbildades i figurationer gjorda av dyrbara metaller. Som vi sågom tidigare så åtfinnes dessa ‘gudarnas djur’ även till exempel i baltiska samt slaviska traditioner, exempelvis i lettiska folksånger så säger man för ‘vilda djur’ dieva vērši ‘guds djur’. Sammankopplingen emellan människa och domesticerade djur visavi de vilda djuren, d.v.s. guds djur, kan kanske även eklärera hvarför det allena verkar vara människor samt djur inom människans hägn som kan utsättas för rituella offergärningar inom flera indoeuropeiska traditioner. Möjligheten, som även är karaktäristisk inom flera olika indoeuropeiska traditioner, finnes för människor att genom rituell metamorfism omvandla sig till ‘guds djur’ och således nåkas gudarna; det är kanske härifrån den germanska varulvsmyten härrör. Som nämndes åtfinnes detta även i den hettitiska kulturen och det finnes exempelvis mystiska vargfolk och man kunne som människa även bliva varg, ävenledes existerar det olika danser som människor genomför iklädda de olika skinnen för varg, björn eller leopard.

Angående varg så finnes en legalistisk anknytning genom den hettitiska juridiska termen hurkil. Begreppet existerar främst inom lagens ram, men kan hava med hjulet, som ovan genomgicks, att beskaffa, det verkar som om hurkil är det värsta brottet som kan begås havandes även en religiös antoning samt anspelar såtillvida kanske på ‘moraliskt vederkastligt’, det är dock icke alltid som dödsstraff föreligger. Man tror att fenomenet denoterar grava sexuella förbrytelser såsom bestialitet samt incest, ordet betyder antagligen ‘hängande ting’ samt hör ihop med fornnordiskans vargr og virgill, varav det första således betyder ‘varg’ men även ‘illmän, rövare; fredlös man’ emedans det andra har betydelsen ‘rep till att hänga upp folk i’. Man kan även föra ihop hurki- med fenomenet vargtré som refererar till en ‘rituell stolpe’ i nordgermanskan, direkt kriminella antydningar åtfinnes exempelvis i fornengelskans waritrēo ‘vargkriminellt träd’ samt fornsaxiskans waragtreo ‘kriminellt träd’. Det etymologiskt riktigare nordiska ordet för ‘varg’ är ju ulv, d.v.s. fornnordiskans ūlfr, hvilket likväl finnes i hettitiskans ulip[pa]na-, albanskan har ulk. Ytterligare ord som fanns i fornnordiskan var vitnir ‘varelse’ som i eddisk poesi refererar till ulven Fenrir, ordet hrōðvitnir som bland annat betyder ‘varg’, dessa sista ord är samma som hettitiskans huedar ‘vilt djur, vildliv, varelser, bestar’, men även hettitiskans wetna- åtfinnes - det ursprungliga protoindoeuropeiska ordet för djuret betydde ‘djur som drar isär (sitt offer)’. I den hettitiska lagbokens paragraf 37 står även det intressanta zik-wa UR.BAR.RA-aš kištat ‘och du blir en varg’. Vargen haver uppenbarligen en viktig position i hettitisk, ock indoeuropeisk, mytologi. En av de tidigaste hettitiska kungarna, Hattušiliš I, uppmanar sina krigare att förena sig ‘som en varggrupp’, att klä sig i vargskin ger bärarna magiska krafter og även germanska krigare berättas ha vargskinn på sig. §37 som ovan nämndes har en liknelse i sanskritens vŗko hí sáh ‘han är en varg’ och refererar även den till en juridisk status. Platon nämner att en person kan bliva en varg, lúkōi genésthai, i kombination med en speciell form av rituellt dödande och i en fornisländsk berättelse skall en mördare bli kallad en varg, skal svá víða vargr heita. Namn med ordet ulf i sig äro heller intet ovanligt och kanske hade just dessa vargshár, namnen är även ofta ihopsatta med orden för ‘björn’, i hettitiska ritualer så dansar vargfolket till och med ihop med just björnfolket. Björnar hava såleda även de en plats i mytologin hos hettiter samt indoeuropéer, dock ej lika stor, åtminstone inte hos hettiterna, men sättes exempelvis i Anittaštexten i samma rangordning som lejonet likt leoparden.

~

Ovan är axat, moddat, klippt, samt teckenaltererat, från min bok Europas tungomål.

Ovan fick mig likväl att betänka alla mina gamla släktingar som inte hette Lando, utan just Landulfi / Landulphi, men den första i Capua benämndes även så som en vir bellicosissimus, emedans Pandulf IV likväl benämndes vargen af Abruzzi, en man av ‘atti malvagi e subdoli’.

I övrigt tycker jag hurkil är en bra beteckning för ‘sexualmoraliskt vedervärdigt beteende’.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Aft
Andra om: Europas tungomål, indoeuropéer, kultur, juridik, sex, sexmoral, varg, ulf, djur, natur, heliga djur, gudarnas djur, hettitiska, etymologi, ord, namn, varulv, int

~~~Tre år sen~~~

- Hästakuken.

~