Talare utav det
indoeuropeiska hellasiska språket grekiska åtfinns numera främst i İstanbul,
eller Konstantinopel om de får be, men även i de gamla pontiska språkområdena
utav ett ännu oklart antal förare.
Denna fördelning
haver sin grund i att de avtal som skrevs emellan Hellas og Turkiet om massiv
ock kollektiv befolkningsutväxling ingav vissa rättigheter för de hellener som
bebodde just Istanbul samt där utgjörandes en köpmansminoritet - de
andra 1,5 miljonerna tvångsförflyttades ehuru samtidigt som Turkiet fick ta emot
tre gånger så många muslimer från Hellas. Många utav muslimerna från Grekland
var dessutom i allt utom religionen greker, således grekisktalandes, emedans en
del av dem som fick flytta från Turkiet kulturellt sett var turkar. I Turkiet
finns även muhammedanska grekisktalande.
Turkarna hann dock
massakrera emellan 500 000-1 000 000 greker innan avtalet om folkflyttning kom
i stånd. Skeendet benämns ofta som den ‘Stora katastrofen’ utav grekerna, η Μεγάλη Καταστροφή, men det var innan ordet
genocide uppfanns för dylika ändamål.
Turkiet har visat sig vara villigt att genomföra flera sådana här
folkmordskampanjer mot både hellaser, armenier samt assyrier, och sedan
underkuvning och kulturella folkmord, kulturocide, utav kurderna samt
många mindre folk därtill.
Just detta
folkmordet kallas således det grekiska folkmordet, men är en del utav
den allmäna totala utrensning man önskade göra utav de folk som ovan nämndes,
d.v.s. även det armeniska folkmordet såsom det assyriska folkmordet, kan
sammanfogas i en rörelse. Utresningarnas främsta anledning bär religiös
intolerant prägel, samtidigt som man stelbent alltid äskat att språket måste
vara enat – turkiskt – i hela landet Turkiet, och önskat utrota alla former
utav sådant som man paranoidiskt menat varit ett hot mot den nationalturkiska
staten, det är en renodlad nationalistisk ideströmning som ligger till grund
för tänkandet, samt handlingarna.
Grekerna i Turkiet
äro uppdelade på en mängd olika grekiska befolkningar, som i olika grad
utsattes för aktivt folkmord, de flesta övriga utslängdes i
folkbytningsprogrammen emedans vissa andra faktiskt ankommit Turkiet med
anledning utav att de varit muslimska, men grekiska. Detta är en aspekt man
inte får glömma, det rör sig således inte om en extensiv rasmässig utrotning à
la Deutschland, utan mer utav en fascistisk likriktning och borttagning utav
allt som inte passar in i den nationalistiska enhetsideologin.
En ideologi både militären
som politiken står för i Turkiet idag.
~
Läs mer om detta i Europas tungomål samt om ideologiska spörsmål i Postmodernisme premillénaire.
Nessun commento:
Posta un commento