Språket har varit ett
ypperligt hjälpmedel för den mänskliga utvecklingen; genom att vi namngivom
olika saker, ting, företeelser og begrepp så kunnom vi hantera dessa lättare
görandes att vi kunnom utveckla vårt tänkande kring dessa ting, fördjupa oss i
intellektualism, denna koppling verkar vara tidslös i vår förståelse ty redan
det äldsta nedskrivna språkets ord, sumeriskans, mulugal betyder just
‘människans namn’ likaså som ‘livsgivande egenskaper’, att giva namn åt något
är att bibringa liv i medvetandet, id est intellektuellt medvetandegöra
essensen. Denna utveckling haver fått en avsevärd hjälp framåt genom att vi
utvecklade skriften og man kunne antagningsvis nämna dessa tvänne händelser som
de absolut största og viktigaste för den mänskliga tillvaron samt den
utveckling som skett inom denna, d.v.s. när arten började tala mer utvecklat og
när talet kom i skrift. Skriften leder dessutom i sin tur till att språket blir
själva grunden för all vetenskap og det den medför i ökad utveckling utav den
mänskliga kulturen og dess levnadsbetingelser. Självklart så kunde man sprida
vetenskapsframgångar genom talet innan skriften uppfanns, eller i skriftlösa
kulturer, men det mänskliga minnet är begränsat hvilket gör att varje enskild
generation måste upptäcka samma sak igen för de saker som inte har spridits
vidare genom talet från de äldre, all kunskap bevaras inte på så sätt. Det blev
alltså en extrem rationalisering et effektivisering utav allt kunnande när
skriften påhittades, detta kunne vi antagningsvis tackom sumererna för.
~
Nessun commento:
Posta un commento