Idealtypiga fundamentalistiska fanatiker - Postmodernisme premillénaire XLII

Som ett biklang kan man idealtypiskt även nämna att ordet ‘fanatiska’ betyder “religiösa eller politiska riktningar som utan hänsyn till rationella argument ... driver sin sak”,¹ Detta skall icke på något sätt sammanblandas med fundamentalistiska muslimer alternativt kristna, då det i sig är en grovt felanvänd termenologi då fundamentalism bygger just på att man obönhörligt tror på fundamenten, d.v.s. på grunden, idealtypen, i det man tror på behavandes ingenting med krigisism att skaffa om ej det man tror på innehåller krigisism, detta gör varken kristendom eller islam enligt de flesta utav dessas nutida tolkningar även om man givetvis äro fri att tolka religionerna hur man vill. Den illa beryktade termen djihad som ju ungefäreligen betyder ‘heligt krig’ anspelar egentligen antagligen på en inomsjälslig kamp emellan det som uppfattas som det goda og onda hvilket med fördel kunne jämföras med Zarathustras filosofi, islamistiska fundamentalister använder gärna denna term ehuruväl på ett extremt teologiskt felaktivt vis antagligen i syfte att rättfärdiga sina handlingar. Den nutida benämningen fundamentalism används mest angående muslimska sådana men termens historik är kristen i sin grund og applicerades från början på strängt bibeltrogna, namnet erfick de genom den tidskrift The Fundamentals som utkom i USA 1910-1915.² Ganska träffande självinsikt havandes ehuru vissa fundamentalister haft, även om det ej finnes någon större anledning till att taga allvarligt på de snart kommande orden utifrån parlörens synvinkel så äro de ganska träffande, ty utanför Hallands kust härjade kapare under 1500-talet, så vid Herrens år av 1525 tillfrågades de varfor de “tagit en skuta från Halmstad med last av smör”, svaro de “att de var Guds vänner, och all världens fiender”.³

~

= Postmodernisme premillénaire

Fotnoter:

1) enligt “fanatism”, i Nationalencyklopedin, EU-FREDK, 1991:130.

2) se Ewald, 1996:149-150, om protestantiska fundamentalister finnes kort att läsa om i Berger, Invitation till sociologi, 1994:104-105.

3) Nilsson, Halmstads historia. Del I, 1968:308.