Hermeutiska guden Hermes - Postmodernisme premillénaire XXXVII

Här tänktes det först slutas kring Hermes-hermeneutikkopplingen, men man kan fråga sig varför detta om gudomen i säg är så intressant og det även utur samhällsvetenskaplig synvinkel? Vi kunnom taga fasta på denne lite så upptäcker man snart att Hermes är mycket mer intressant än vad hermeneutikkopplingen låter göra. Man skall også hava på det klara att hvilken sekundär ordetymologi man än utgår ifrån så hamnar man ändock här i primärstadiet då de andra enbart äro härledningar till just denna här genomgånga fenomenet, ordet samt guden. Calvert Watkins har skrivit en artikel på området¹ som är av stort intresse för den hermeneu­tiskt lagda. Vi kunnom direkt, som vi redan gjort, konkludera att detta är en komplex gudom: “If we were to attempt to characterize that function by a single word, we would be inclined to term him the patron god of the fundamental anthropological and sociological principle of reciprocity”. Det extra intressanta med Hermes är det vi redan sett, d.v.s. han både tar samt ger, han förmedlar fram og bak, hermeneutiken har en förmedlande roll, andra kopplingar står även att finna “he is called in a inscription ... sermonis dator; cf. his Greek epithet lógios, which surely figures the exchange inherent in the speech situation, in discourse, rather than being merely derivative from the herald's strong voice”. “It is remarkable that the characteristic actions of Hermes are all reversible, or go in two directions: he gives sleep-and take it away”, og så vidare. “He is the go-between, the mediator”. Hermes “may be looked upon as presiding over the circulation of wealth in malam partem; he is similarly dólios as well as lógios in the ex­change of words ... Hermes is also mastérios, the patron of tracking”, han är alltså ej enbart tvåsidig i den meningen att han både giver og tager utan han är “both the prince of thieves (philētéōn órkhamos) and the discover of theft (mastérios)” - att sitta på tvenne stolar skulle det benämnas idag - genom denna funktion så kan man koppla denna hellasiska gudom till vediskans Pūsan - man finner vid en närmare åskådning att denna koppling kan bliva systematisk, “just as Hermes, so Pūsan incarnates the notion of exchange and reciprocity” - detta är ingen slump då båda hade högt diversifierade områden, båda äro bland annat vägarnas gudom men även stråt­rövarnas, andra likheter äro att båð varandes dörrarnas gudar, “Just as the road symbolizes the notion of reciprocity, so do doors”, även de verktyg de användo äo liknande, den falliska symboliken likaså - i nästan alla områden så havo de samma funktioner. “Hermes is the mediator, the communication link between gods and men not only from up to down (ággelos athanátōn) but from down to up, in his function as sacrificer ... and announcer of the sacrifice. In the latter we have an exactly comparable function of Pūsan”. Ytterligare kopplingar: “In the Vedic passage just quoted [åtfinnes således i referensen för den intresserade], the verb used for ‘announcing’ is the participle prati-vedáyant-, an iterative-causative *uoid-eie- [* betyder rekonstruerat] to the root ueid-. This form has an exact cognate in Old Irish foídid ‘sends’ ... From this verb we have formed the agent noun foídem (achaic foídïam) ‘messenger’. It is worth noting that in the oldest Irish text we posses, the late sixth century eulogy of St. Columba, this noun occurs in the fol­lowing context ... ardon bath bá fíadat foídiam ‘he has died (on us vel sim.) who was the mes­senger of the Lord’. It is possible to interpret this in purely Christian terms, with the earlier revelatory function (fíadat foídam) of the saint later rendered as an intercessory function (intí nod faidmis co ar F.). But the etymological connections of foídiam and the fact that the Irish name of the Lord itself is clearly a pre-Christian divine name or epithet (from the same root, *ueid-ont- ‘seeing, knowing’, and cf. the dwarf Alviss in Norse mythology) would at least sug­gest the possibility that the representation of St. Columba as the ‘messenger of the Lord’ (fíadat foídiam) transposes a pre-Christian Celtic myhological figure entirely similair in function to Hermes”. En annan funktion som Hermes hade är “leading the bride to the groom” men mediatorställningen är ännu bättre återgiven i de vediska giftermålshymnerna, exempelvis 10.85, där man kan se att Pūsan både tager bruden ut ur födelsehemmet som in i giftesmålshemmet. Lévi-Strauss teoriserade att “perhaps the fundamental principle regulating human society is the circulation of women, according to the system of exchange and reciprocity”.² “Hermes and Pūsan ... preside over both the physiological and the economic wellbeing of society, by as­suring both the circulation of women and the circulation of wealth, through the notion of ex­change. Both divinities symbolize the relation of reciprocity, bidirectionality, by their associa­tion with the road; both are the mediators, who assure the communication in either direction between gods and men, heaven and earth, or the living and the dead. Finally Hermes assures likewise the circulation of speech, communication proper; this function is not associated with Pūsan, but perhaps only because in the Rigveda there a special goddess Vāc, the divinized ‘Speech’”. Vi havom nu tittat snabbt på innehållsmässiga likheter emellan dem men det förträffliga är att etymologiskt så kan man knyta Pūsan till den grekiska gudomen Pán, speciellt i den arkadiska formen Paōn - även detta går ehuru att knyta till Hermes då Hermes är Pans fader, ock: “In the archaic Arcadian figures of Pan transformed into Hermes = Pūsan, we have to deal with the reflexes of an Indo-European divinity reconstructible both in name and in function. A certain haziness in the form is in a divine name to be expected, because of the factor of tabudeformation”.

~

= Postmodernisme premillénaire 

Fotnoter:

1) Watkins, “Studies in Indo-European Legal Language, Institutions, and Mythology”, i Cardona et al (eds.), 1970:345-350; se även Puhvel, 1989:62-63.

2) Levi-Strauss, refererad i, Watkins, 1970.