lunedì 15 febbraio 2016

Hermes hermeutiska etymologi - Postmodernisme premillénaire XXXVI


Det förmedlingshermeneutiska tänkesättet är ehuruväl även det äldre än den hermeneutisk-vetenskapliga metoden som är förrådande i nutiden, detta kunne man bland annat se om man relativt strikt även allena tittar på ordet ‘hermeneutik’, om man går utanför detta så skulle man hitta långt mycket mer. Man vete dogh igge riktigt primäretymologin, d.v.s. dess senaste härstamning, inte dess första, kring detta hermeneutiska ord, vissa föreslår att det härstammar ifrån hermeneutiké andra menar hermeneutikos eller hermeneuein emedans några havandes en mer gudslig tro angående kopplingar till den grekiska guden Hermes.1 Hermes är ytterst intressant då det är ett extremt komplicerat gudaväsen og det åfinnes antagligen hela fem stycken med samma namn enligt Cicero, det var også Hermes som var förebilden till Mercurius. Hermes var antagligen Zeus et Maias son og tillika budbärare emellan gudariket samt människoriket, han var även bland annat herdarnas, resenärernas, köpmännens, stråtrövarnas, ficktjuvarnas gudom, med flera, men för att koppla honom till hermeneutiken så var han även talaren, budbärarens og drömmarnas gud - d.v.s. guden för alla tänkare, intellektuella ock forskare som försöker för­medla det de anser sig behöva förmedla genom ett av budskapens mänskliga medel - talet; skriften hade ej hellenerna bekantat sig med vid tidpunkten.2 Hermes budskap till människovärlden behövdes sedan tolkas utav tränade hermeneutiker i människoskepnad, bland annat stod orakelprästerna vid Delfitemplet för denna uppgift, kallandes sig hermeios.














~



Fotnoter:
1) Se, Gilje ø Grimen, Samhällsvetenskapernas förutsättningar, 1993:177 n. 1.
2) För introducerande läsning kring denna, eller dessa, intressanta figurer se exempelvis, Kaster, Mytologisk uppslagsbok, 1994:84; Ewald (red.), Religionslexikonet, 1996:186; samt Henriksson, Antikens historier I, 1996:242-243.


Nessun commento: