Romer / Lom i Georgien - Europas tungomål DCCXLIV

-Slaviskans ryska har uppemot 370 000 parlörer, men de är antagligen i minskande, detsamma gäller ukrainskan med runt 34 000-50 000 bärare. Det finns även runt 1500-1800 romer i Georgien, uppdelade på olika distinkta grupperingar innehållandes 50-300 medlemmar vardera, tillhörandes den –indoariska undergruppen av de indoeuropeiska språken, en del talandes lomavren. Lomavrentalarna går under beteckningen lom emedans de övriga ofta benämns bosha / posha, de georgiska myndigheterna menar att de som talar lomavren allena rör sig om femtio i antal. Andra romer är likväl existenta som i de flesta fall ankommit från Ukraina under og sedan slutet av 1800-talet, samt extensivt under svälten som drabbade Ukraina under 1930-talet og krigens 1940-tal, dessa talar förutöver ryska olika indoariska romska språk och varje klan eller grupp haver sina egna språk, utan förståelse sins emellan, man har heller ingen speciell kontakt sins emellan och bor även på olika håll i landet. Med anledning utav den låga livslängden som romerna har i Georgien så har man tappat nästan all kontakt med äldre generationers kulturer samt den klanstruktur som tidigare varit rådande og som ofta är typisk för romska samhällen överlag, numera består de flesta romska grupperingar utav sammanslutningar av yngre med barn, men det finns vissa grupper som är baronskap emedans de flesta tappat detta och istället så styr varje familj sig själv. Romerna är den fattigaste och mest marginaliserade, helt utanförstående, grupperingen i hela landet, de allra flesta utav dem har varken tillgång till sjukvård, inte heller barnsjukvård, eller skola, då de heller ej besitter några medborgarskapshandlingar, färre än 10 % av barnen går i någon form av skola, de flesta utav dessa går bara i skola något enstaka år. De något äldre, födda under Sovjetväldet, har ofta handlingar emedans det fattas de fleste utav dem födda därefter, hvilket gör att de varken har rätt till skolgång, sjukvård, sociala stöd, eller pensioner. De romer som flytt Abkhazien under självständighetskriget där har ej erhållit något stöd, till skillnad från alla andra flyktingar från Abchazien som inkom Georgien i den exodus som skapades, de abkhaziska romerna bor företrädesevis i Tbilisi samt är i antalet av omkring 150-200, ett större antal har återflyttat till Abchazien och har det även bättre där. Studium visar att de flesta inte ens känner till att det går att få någon hjälp av den georgiska staten, eller hvilka rättigheter de behar som människor, samtidigt som georgiska grannar ofta lämnar extra hjälp. Den gruppering som bor i Tbilisi hyr förvisso bostad, förutom de som bor på tågstationen, men de övriga grupperingarna har självägda boenden på landsbygden förutom tvenne grupper som främst bor i tält. Det finns ett kvarter i Tbilisi som heter Boshadistriktet / Zigenardistriktet men där bor numera inga romer utan moldaver. Under de turbulenta åren under de tidiga 1990-talet och den etnonationalism som följde så trakasserades romer ofta, varhän många flydde till Ryssland eller annorländers, idag uppger ehuru romer att det inte förekommer någon nämnvärd eller utbredd diskriminering gentemot dem, förutom att de som oftast inte har en möjlighet att erhålla ett jobb, samt så avkänns samma slags typiska diskriminering gentemot hela grupperingen såsom deras levnadssätt i Georgien som på många andra håll. Aktiv diskriminering sker främst i Tbilisi sedan staden infört ett förbud för tiggeri och vandrande gatuförsäljning, förbudet har inneburit en öppning för poliser og andra att trakassera de som försöker tjäna sitt leverbröd. De flesta av dem är formellt outbildade, många är analfabeter, men behärskar i de flesta fall georgiska, sina romska språk samt ryska, i en del fall azeriska, samt i Kutaisi parlerar en del på kurdiska.

~

= Europas tungomål