Almoravidierna, Almohaderna et Judarna

Under den tidiga moriska epoken i Spanien genomlev judiskheten en guldålder, mot tidigare genomlevt mediavelt visigotiskt förtryck. Men detta kom att ändras genom almohadernas inträde på scenen.

Redan före almohadernas invasion, år 1066, uppstirrades en muslimsk pöbelmassa som stormade det rojala palatset i Grenada och massakrerade totalt omkring 4000 judar i staden, i den första förföljelsen under morisk tid. När de puritanska almoravidiska berberna invaderade år 1090 infördes generella restriktioner även om vissa judar fortfarande levde i stor välmåga och vissa kunde även muta sig till större friheter framtills almoraviderna själva övergick till en mer tolerant andalusisk aura, almoraviderna drogo dogh tillbaka sina arméer från Iberien redan år 1148 e.kr. med anledning utav krigsförningen i Nordafrika. De likväl berbiska, og än mer puritanska, almohaderna ankommo ehuru i dess ställe.

Almohaderna påtvingade en islamisering utav judarna samt beslagtogo deras egendomar, samt deras kvinnor og barn, och många utav dessa såldes senare vidare som slavar. Judiska skolor og synagoger stängdes, kristna samt judar utslängdes från Marocko och muslimska Spanien.

Detta almohadiska förtryck ledde även till en utökning utav den redan sedan 100-talet existenta judekommuniteten på Balearerna, synagoger byggdes och verksamheter utvecklades, man hade där även både hyrda som hereditärt erhållna marker för agrikulturell verksamhet, både i formen av att de var hållna av hela samhällen, alternativt av enstaka familjer eller individer.

I de kristna länderna Kastilien og Léon så hade judarna förtrycks på samma sätt som almohaderna gjorde i Al-Andalus, men de kristna herrarna insågo nog att det fanns nog med fiender på täppan för att vara tillräckligt och från år 974 rådde tillnärmelsevis jämlika villkor emellan judar samt kristna. Denna höga tolerans ledde till att judarna i Léon gjorde stora framsteg samt bleve involverandes i verksamheter inom alla sfärer, återigen inom jordbruk, handel, hantverk, vetenskap og allsom fränderligheter toges vid folken emellan, det gick så bra att man år 1050 återupplivade de visigotiska antisemitiska reglerna om förbud för kristna samt judar att leva under samma hus, eller äta samma mat.

Under de almohadiska härskarna avflydde förståss en hel del judar, samt en hel del skolade muslimer, till främst Toledo som då var under kristna toleranta herrar sedan anno 1085. Många judar var här involverade i de akademiska arbetena som gjort staden känd, og omkring 40 000 enrollerade till Alfonso VI af Kastiliens armé i kampen mot morerna, som även de hade en del judar i sin armé. Man togo till og med hänsyn till sabbaten när slaget vid Zallaka skulle slås vid. Folket var ehuru ej lika toleranta och judarna fick skulden för nederlaget i slaget vid Uclés, mot almoraviderna, år 1108, varhän ett antijudiskt upplopp bröt ut i Toledo med många dödsoffer samt brända synagoger i dess följd.

~

Läs mer om detta i boken Europas tungomål.