Svanetiska i Svanetien - Europas tungomål DCCXXXVIII

Det finns således ytterligare ett tungomål som tillhör den kartveliska språkfamiljen kallat svanetiska / svaniska / svanuriska / lushnuska. Det är ett skriftlöst språk som talas av sisådär 35 000 personer, men den siffran har några år på nacken (1975) och antalet var redan då i avtagande eftersom språkanvändarna i ökande grad går över till georgiskan, språket ses som utrotningshotad samt haver heller ej något officiellt stöd. Svanetiska talas i Svanetien som ligger i nordvästra delen av Georgien som är Kaukasus högst bosatta samt belägna bergstrakter där befolkningen lever i traditionella samhällen, även vissa former av prekristna drag har bevarats, redan Strabo nämnde dem som soanes. Språket används i daglig kommunikation åtminstone inom familjen, men yngre människor har begränsad färdighet i språket då de primärt övergått till georgiskan. Det finns dock positiva tecken som tyder på att talarna vill fortsätta att vara en distinkt grupp, ethnonymen är lušnu nin eller mu-shaun, gentemot georgierna og förutsättningen för detta är givetvis ett bevarande samt uppryckande av språkfärdigheterna hos befolkningen. Tungomålet är uppdelat på ett fyrtal olika varianter samt måhänt ytterligare en där befolkningsunderlaget består av judar som kallar sig lakhamuler. Svanetiskan anses ha divergerat på ett tidigt stadium från de kartveliska språken och är till vissa delar arkaiskt, men har även upptagit influenser utifrån som skapat separata lingvistiska innovationer gentemot övrig kartveliska, og framställs ofta som det mest distinkta av dem alla, ej inbördes förståeliga sins emellan. Delar av Svanetien var väldigt självständigt – oavsett hegemonisk makt – framtills 1857 samt styrdes av den medeltida samt ärovördiga ätten Gelovani. Ett misslyckat svanetiskt antisovjetiskt uppror skedde 1921, nu är området mest offer för konstant utvandring.

~

= Europas tungomål