Enligt vissa
härstammar megrelerna just från det ovan nämnda Kolchi. Hursomhaver så utgjorde
man ett självständigt megreliskt furstendöme åren 1550-1803 då ryssarna
annekterade området, framtills 1857 var området fortledes ett relativt
självständigt principat under inhemskt styre. Ryssarna ansåg från och med
1930-talet att megrelerna ej var en egen etnisk grupp, utan de innammades med
den georgiska majoriteten, man fick många gånger hjälp med denna assimilation
utav de migreliska intellektuella som icke direkt avslutades i graven. Nutida
Georgien anser ehuruväl att de tillhör en separat folkgrupp, men sammanblandar
dem med lazerna samt deras lazuriska / chaniska / chanzaniska
/ chanuriska / tjaniska (se vidare Turkiet) språk som också hör till den zaniska
undergruppen i de karveliska tungomålen. Detta mål talas av omkring 2000
människor i Georgien, men skriver gör de på det georgiska språket. Lazuriskan
talas annars främst i Turkiet samt åtfinns bara i en by, Sarpi, i Georgien, men
haver tidigare varit ett långt större språk i landet, emedans dagens lazuriska
befolkning främst då bebor Turkiet, dit de verkar ha flyttat för ungefär tusen
år sedan. Vissa mer extrema georgier anser dessa språk vara ett med namnet zan,
hvilket för övrigt är svanernas benämning på megrelierna, emedans lingvister
delar upp dem i tvenne språk då de icke är förståeliga sinsemellan, och de ser
hellre en gruppindelning bestående utav georgiska og zaniska istället för av
svaniska samt zaniska. Migreliska fanns i skrift i tidningar emellan åren
1930-1938 och i nutid har vissa lexikon skrivits, samt poesiböcker på språket.
Den första presidenten av postsovjetiska Georgien, Zviad Gamsakhurdia, samt de
flesta georgiska flyktingar från Abchazien, är mingrelier.
~
Nessun commento:
Posta un commento