Raka, enkla och vackra står orden där, lysande av styrka och integritet. Välskrivna med, fonetiskt sköna; "kvar" och "själv" leker om varandra sin spegelvända lek.
Att öppna sin själ är, redan det, en stark handling. Jag ser den handlingen som så skön att, även om man skulle bli lämnad, står man blomstrande i sig själv.
Här förtäljs det ej bara om att öppna sin själ, utan om att faktiskt ge den. En rad existensiella frågor följer på en sådan handling. Man måste till och med fråga sig om det ens är möjligt att så göra. Vad innebär det för jaget? Det kan vara så att detta även har ett starkt samband med gudinnesynen och därmed hela livsfilosofin.
Att ge sin själ måste vara höjden av alla givande handlingar - men som sagt, är den möjlig?
4 commenti:
Den här dikten känns onekligen..så bräckligt orden klingar..så påtagligt övergivet..du har sannerligen alstrat känslan snyggt
kram från Bodil
vi blir alla överlämnade...mer eller mindre...
filologen
kraftfullt och bra känslosamt fångat.
Raka, enkla och vackra står orden där, lysande av styrka och integritet. Välskrivna med, fonetiskt sköna; "kvar" och "själv" leker om varandra sin spegelvända lek.
Att öppna sin själ är, redan det, en stark handling. Jag ser den handlingen som så skön att, även om man skulle bli lämnad, står man blomstrande i sig själv.
Här förtäljs det ej bara om att öppna sin själ, utan om att faktiskt ge den. En rad existensiella frågor följer på en sådan handling. Man måste till och med fråga sig om det ens är möjligt att så göra. Vad innebär det för jaget? Det kan vara så att detta även har ett starkt samband med gudinnesynen och därmed hela livsfilosofin.
Att ge sin själ måste vara höjden av alla givande handlingar - men som sagt, är den möjlig?
Posta un commento