Totalistisk könsgeneraliserande feminism - Postmodernisme premillénaire CVII

 

Den moderna feminismen är återigen en rörelse som framvuxit med totala lösningar på de problem man ser - man har funnit sanningen, man är en stor berättelse kring genuset og som sådan så måste man sätta fenomenet feminism som klar kontrahent till postmodernismen. Givetvis så är inte alla nutida som dåtida feminister av denna kalibern, som representerades ovan, men flera utav dagens rörelse behar sin grund i just denna samt andra lik­nande idétraditioner, ibland framförs exempelvis att alla män äro potentiella våld­täktsmän. Tilläggas till detta skall ju ävenleda då att även alla kvinnor äro likaså potentiella våldtäktskvinnor, det brukar dessutom främst vara kvinnor som äro barnamörderskor, eller mördare av barn - skall man då förbjuda kvinnor att hava barn eller att vistas med barn i ensamhet, förslag har ju lämnats i Sverige om att män inte skulle få vara ensamma med barn på daghem då pedofiliverksamhet kunde bedrivas och man kan ju fråga sig om detta igge også skulle gälla kvinnor då de mycket väl kan utöva pedofili eller dråp, skall de överhuvudtaget tillåtas tillbringa ensam tid med sina barn? Men verkligheten är ofta en annan än teorin og för exempel manliga barnaskötare får ofta stöd från sina kvinnliga medarbetare när helt andra individer men av samma kön uppdagas syssla med pedofilverksamhet, en manlig barnskötare sade i en tidningsintervju att föräldern till ett barn vägrade låta denne man byta blöjor på dess barn - just till föjd av hans kön, en helt annan man menar att han blir diskriminerad på grund utav sitt kön.1) De flesta människor som erkänner fundamentala mänskliga rättigheter förstår ju att även om alla människor äro potentiella2) mördare eller andra kriminella avarter så ligger det ju i rättighetstraditionen att alla människor skall behandlas som oskyldiga framtill det de havo befunnits skyldiga genom ovedersägelig bevisföring, detta med anledning utav att de flesta människor ändock icke ägnar sig åt sådana saker - om dessa förslag hade blivit legalistiska sanningar så hade man enligt antagna konventioner inte fått kalla sig demokratiska då det strider emot rättsstatsprin­cipen. Genom exemplet om manlig pedofili och kvinnlig barnadråp så vill jag klart och bestämt visa att man absolut icke kan döma individer efter det kön man tillhör eller befinner sig i, även om en total majoritet utav barnamördarna äro kvinnor, så äro det en minoritet utav kvinnorna som faktiskt mördar barn. Enkel logik för de flesta, således ej nödvändigtvis för alla.

Fotnoter:

1) Burström, “Varför vill ni inte ha män på dagis”, i Kommunalarbetaren, Nr. 13 10-23 aug 1998:24-25.

2) Potentiella i åtminstone den bemärkelsen att pessimistiska teoretiker anser att de äro potentiella, d.v.s. de människor, d.v.s. alla, som florerar i dessa teoretikers teorier äro ju enligt dessas teori potentiella våldsvärkare – jag för min del vill åtminstone i min egen teori teorisera kring att verkligheten befinner sig på ett helt annat och mycket mer positivare plan än i mörkrets famn – det är till synes enbart de som tycker att verkligheten befinner sig i mörkrets famn samt dessutom behaver en pessimistisk händelseutvecklingssyn som brukar anse att en stark formation behövs, det är dessa starkheter som historien har sett för många utav, i mångas ögon bleve det det sista som de fingo utläsa.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.