Kollektiviserande trakassering - Postmodernisme premillénaire CVIII

 

Men den postmodernistiskt influerade kritiken angående sådana här kollektivistiska samt berät­telseteorier behöver icke ta sådana extrema exempel, feminster överlag, både den akademiskt betonade så­som den politiska samt massmediala debatten, feminister eller icke, gör vissa fatala indelningar som i mångt och mycket behärskar debatten så fort som olika diskussioner med beröringpunk­ter åt det hållet dyker upp. Bland annat så framföres ofta antaganden såsom att individer av kvinnligt kön, eller individer tillhörande den qvinnliga genusen, äro mer inriktade på omsorg, sjukvård, miljö, barn, og så vidare, i grova ordalag så äro de mer mjuka, humana samt omsorgstänkande, mer altruistiska, emedans männen däremot skall vara mer inriktade på militären, åtminstone den gamla skaran, eko­nomin, makthungriga, karriärister, og så vidare, d.v.s. i grova ordalag mer inriktade på hårda områden och på maktcentrerade positioner, mer själviska, med mera - mer kvinnor i politiken eller hos företagstopparna ger således ett mjukare samt humanare samhälle, det är inte allt för sällan sådana idéer framförs, utan snarare underliggande väldigt frekvent. En undersökning som gjordes kring könstrakasserier vid Göte­borgs universitet hade som en punkt för mätning kring detta fenomen “stereotypa uttalanden om hur män och kvinnor är”1) - individer som undersätts sådana här könsspecifika termer og beteende bedömes utsättas för klara trakasserier - svenska folket trakasseras således av staten, dess myndigheter, samt dess ministriella representanter eftersom de ibland för sig med sådana här stereotypa defineringar. Alla beteendebegrepp ovan äro givetvis utbytbara, ty det är ej vad som speci­ficeras under olika gemenskapsmytiska grupperingar som är trakasserande, det är själva faktumet att man föro ihop individer i sådana grupperingar samt sedan klassificerar in olika beteenden på dem som är trakasserande. Man behöver ej ens framföra dessa, eller andra, beteendemönster sammankopplade med ett kön eller genus, många feminister förstår problematiken kring detta og menar bara basalt att all tänkbar fördelning skall vara jämlikt fördelat emellan könen, d.v.s 50/50, menandes att detta bringar någonslags imaginär jämlikhet. Återigen så är själva den kollektivistiska ingrupperingen av infödd karaktär, samt trakasserande för individen, särledes om man ej menar att det ej finnes några specifika könsliga egenskaper varhän inga särleda behov finnes ens för att indela på dylikt vis, till nackdel för individsynen. Hvarför dela in efter raser, om inga raser finns - det finns ingen jämlikhet i att uppnå matematisk fördelning utefter imaginära kollektivum samt i denna veva till fullo diskriminera, samt trakassera, personerna däri.

Fotnot:

1) “Andra trakasserier vanligare än tafs”, i Studentliv, nr. 1 1999:18.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.