Den kvinnliga rösträttens historia - Postmodernisme premillénaire CIII

 

Den kvinnliga rösträttens historia är intressant, det man speciellt kan ta fasta på är att förtrycket utav kvinnorna icke varit totalt förekommande i alla tider eller på alla platser. Teorin kring att kvinnor varit mindre lämpade för statslika ting eller till og med mindre begåvade än man­nen havandets ej varit allena förekommande hos alla - även om den måhända varit förekommande i generella, eller till og med grovt generella, termer. För Sveriges del så behöver man inte titta länge innan man ser att vi haft några drottningar og detta i sig är ju en förklaring att kvinnan også kan innehava Sveriges högsta ämbete og därmed likställd mannen i den frågan. I samband med att Ulrica Eleonora skulle blifva drottning sades: “Det qwinliga kiönet bör eij uteslutas från ett sådant wal [monarkval]; ty ett lycksaligt regemente består eij i mans styrka utan ifrån gode rådgifware, som hwarken willja el:r förstånd felas”,1) allting hänger på rådgivarna, de manliga, men det har igge någon betydelse för resonemanget att rådgivarna äro män då man ändock erkänner en likställdhet emellan könen i statens högsta styrelse, när en man är konung så gäller ju samma att det goda styret hänger på rådgivarnas kompetens. Det som är ytterligare intressant är att det svenska parti som numera kallar sig feministiskt icke gillade att man ändrade successionsordningen till en mer jämlik ordning när detta begovs - baktanken man hade var naturligtvis att monarkin skulle utgå om manlig arvinge fattades, en skev fördelning av realpolitiska prioriteringar enligt mig och förhållningssättet visar även arbetsmetoderna för partiet - något anakroniskt blev det här angående partiet men tidsskillnaden emellan successionsändringen samt de feministiska propåerna är dock icke så fruktansvärt stora - så det blir en intressant slutsats att några av 1700-talets politiker varo mer jämlika i sina tankar og sina handlingar än vad vissa 1900-tals politiker varo. Under 1700-talet så föregovs även andra intressanta händelser som icke endast föregicks på högsta statsnivå, män som betalade viss skatt hade som bekant rätt att rösta men det intressanta är att detta även gällde kvinnor i vissa delar utav landet, en väl förborgad undanskymdhet bland kvinnorösträttshistorikernas vinklade alster, magistraten i Kristianstad uttryckte “i borgerlig skatt stående änkor ... böra äga frihet votera” detta gällde dogh igge enbart änkor på andra håll utan även ogifta borgardöttrar, d.v.s. sådana som traditionellt varit under faderns domvärjo, änkor har ju förlorat sin domvärjo, maken, de varo under traditionellt - detta var igge gällande i en majoritet av valkretsarna men kvinnlig rösträtt har alltså förekommit på flertalet ställen i Sverige2) - bilden av historien blir en aningen mer komplicerad om man tager till sig den historiska verkligheten, eller åtminstone de fakta som finns kvar utav den.

Fotnoter:

1) Citatet är draget från “Det silfverschöldska projektet”, s. 5, som antingen är skrivet strax före eller strax efter Carl XII:s död.

2) Se Nilsson, “Borgarståndet”, i Sveriges Riksdag. Femte bandet, 1934:248-249.

~

Axat från boken Postmodernisme premillénaire.