Feminismen framställs ofta som en
relativt ny rörelse, även om den ibland försöker finna sina rötter i rösträttskampanjerna
i den nära dåtiden. Vi börjom här med självaste termen ‘feminism’, behavandes en
mycket intressant etymologi, og man kan undra varför denna term nyttjas då det
blir rent emotsägeligt gentemot de politiska syftena eller till og med gentemot
hela det feministiska perspektivet, hvilken historisk betingad defination man
än den ågiver - däremot så kan man använda termen för det man vill gå emot og
som sådan så kan den faktiskt ha sin rätteliga plats hos perspektivet, og i
detta fallet enligt mig mycket rättfärdiga perspektivet. För det första så har
ordet fēmina en
‘egoistisk’ grammatisk egenhet, just detta ordet som på latin betyder ‘kvinna’ är
ett utav endast två substantivord i latinet1) som har kvar den gamla
grammatiska formen mediumparticipet som även finnes i exempelvis klassisk
grekiska ock sanskrit, i dessa gamla tider så är det lite felaktigt att tala om
‘egoistisk’ form även om det är just det det är, d.v.s. det är något man gör
för sig själv, på sanskrit heter denna grammatiska form ātmanepada ‘ord för en själv’.
Denna form åfinnes exempelvis bevarad i svenskans andas - det är något
man gör för sig själv, ej kunnandes normalt säg ‘att anda’ såsom man säger ‘att
sitta’. Om vi återgangom till fēmina
så har det således förutöver kvinnobetydelsen en äldre betydelse som blir ‘(she)
who suckles (for herself)’2) hvilken alltså är medial men også betecknande för
den ‘kvinnosyn’ som ‘feminismen’ anser att de måste gå emot, att kvinnans
position i samhället utgöres utav hennes moderliga plikt, i detta fallet
amning, det bör även tilläggas att termen för ‘dotter’ ej är bättre den utan
den betyder antagligen det pastorala ‘mjölkerska’,3) enligt en av hävd
konklusion där man tagit främst hänsyn till den indiska deriveringen men en
djupare samt bredare kulturell analys visar att termen intellektuellt samt
spirituellt går djupare än dagens associering utav bondmjölkerskans roll,
dotterns ord är skapat ytterst från betydelsen ‘att skapa’ samt ‘att sprida /
innehålla livskraft’ - med kons heliga plats hos indierna så förklarar det även
den föregående tesen, livskraften visar på kvinnans divinitet, hon äga mâna,
hon är livets skapare, bärare samt spridare. Kvinnan är divin. Fēmina kommer främst från *dhē-mnā som är avlett ifrån den protoindoeuropeiska roten *dhei-
‘to suck’, det finnes en möjlighet att även de latinska orden för son samt
dotter, filius et filia, behavandes sin härstamning härifrån men
de kunno osså vara ankomma från roten *bheu- betydandes ‘to be, exist,
grow’, i shakespeareansk stil,4) men om vi återgåom till grundbetydelsen så
haver feminismen ej enbart den ena betydelsen av *dhei att gå emot utan även
den andra då *dhē-lo-
oss givit, genom latinet, fellatio. I dessa ord så kunne man alltså
ringa in vad feminismen, delvis, kämpar emot och visst kan det vara snärtigt
att använda sig utav termer som just betyder eller anspelar på saker samt
förhållanden som man just väljer att gå emot - men jag undrar om de varo medvetna
om detta.5)
Fotnoter:
1) Beekes, 1995:108.
2) På p. 250 översätter ibidem ehuruväl ordet till ‘the one who gives suck’
– men här är den mediala betydelsen redan förlorad og eftersom det är relativt
välkänt att det var så det förhöll sig, det atematiska suffixet –mina i
femina återspeglar mediumparticipen som antagligen härrör från
protoindoeuropeiskans *-meno-/ev. –mHno- (H:et är en s.k. laryngal) så torde den första
betydelsen vara av mer vikt ock också arkaiskare, ‘she who suckles’ skriver även
Watkins, 1985.
3) Se t.ex., Gamkrelidze & Ivanov, 1995:486 med n. 41.
4) Mysterieskolan, hsûan-hsüeh, under de första århundradena efter
Jesus födelse diskuterade mycket kring varandet og icke-varandet, se, Gernet,
1997:205-206, se även Puhvel, 1989:66.
5) För den intresserade så är ju den refererade Watkins att föredra men
för att visa att kunskapen om ordet är äldre än så, så får jag ju referera till
ett äldre verk likaså, man kan t.ex. titta under uppslagen fēlix, fēlo, et fēmina
i Walde, Lateinisches etymologisches Wörterbuch, 1910:280-281; se även,
Gamkrelidze & Ivanov, 1995:487 med n. 42.
= axat från boken Postmodernisme premillénaire.
Nessun commento:
Posta un commento