Hellenerna är en
till Hellas invandrad befolkning, eller åtminstone språkgrupp, och när kulturen
anlände till Grekland så fanns det ehuru redan en kultur här, vi brukom benämna
dem som pelasgierna, og vissa spår tror man sig se i språket. Till
grekiskan haver man även erhållit in en del lånord från semitiskans feniciska
og vissa menar förövrigt även att pelasgierna i själva verket var filistéer som
antagligen var av indoeuropeisk härkomst.
Namnet filistéer
kommer av hebreiskans pelištim og många tror att dessa är identiska med peleset
eller plst, d.v.s ett av de sjöfolk som härjade i områdena samt som
omskrevs av egyptierna och som århundradena efter sitt beryktade, men hejdade,
intåg i Egypten cirka 1186 f.kr. under Ramses III, bosatte sig i Levanten,
gifvandes Palestina sitt dagsliga namn.
Enligt Gamla
Testamentet så härrörde filistéerna från Kraftōr, hvilket hvissa
menar betyda Kreta som ju är den ö som uppkommer under namnet Kapturi
ock Kaptara i de kuneiformiska texterna. Gamla Testamentet skrivo även
att de var bröder till Ludim, hvilket föranspelat studier kring en
lydisk härkomst, men även luvisk - dessas språk haver ehuru ej i nämnvärd grad
bevarats då de mycket snabbt övergingo till ett kanaaneiskt tungomål.
Av en prehellensk
‘pelasgisk’ befolkning finnes måhänt ortnamn kvar som bevis, men osså vissa ord
som man ej ännu funnit etymologier för - det finns även en teori som går ut på
att den kända hellasiska hexametern är ett arv från dessa, men det är det inte
många som tror på.
Några av orden som
påtalas som ickeindoeuropeiska är exempelvis labúrinthos, huákinthos
ock kupárissos, ‘cypress’, og av platsnamnen kan nämnas Athẽnai, Kórinthos, Spártē, Mukẽnai, Thẽbai, Lésbos samt givetvis Ólumpos
som hittas på flere ställen, hvilket föranlett teorin kring att detta ord helt
enkelt betyder ‘berg’. Ortsnamn med n plus dental-konsonant menar man
kan vara ett element som härrör från en prehellasisk befolkning, sådana namn
åtfinnes även i Mindre Asien.
Ordet pelasgiker,
pelasgier, pelagiska, pelasgoi, antages numera, av vissa, komma från
indoeuropeiskans *pel-h2-g-sko- (h2>a) ‘migranter’,
suffixet -sko- finns i många indoeuropeiska tungomål, bland annat i
svenskan. En annan tes är att namnet betyder just ‘boende vid / på havet’ samt
därmed just anspelar på de så kallade ‘sjöfolken’, ytterligare en är att det
betyder ‘låglandsbor’.
De antika
utsagorna äro för mångtaliga för att här ens nämna.
~
Läs mer om detta i boken Europas tungomål.
Nessun commento:
Posta un commento