Att postmodernism samt liberalism kunno jämföras även
om de i sak flera gånger äro olika saker havom vi flere gånger tidigare berört bland
annat i anklang till den grundade teorien, ock vi kunnom ju även här ovan se
att man göre flera kopplingar till liberalism både utur ekonomiska samt
kulturella aspekter men även andra vill koppla ihop just postmodernism med
fukuyamism. En sådan ihoppförelse får man dock akta sig för då Fukuyama icke
kan karaktäriseras som rent liberal utan en dragning till det konservativa,
även kommunitaristiska, hållet är klart framträdande - den hittillsvarande men
sparsamma diskussionen kring Fukuyama haver ehuru handlat om liberaldemokratins
genomförande, detta i säg är liberal politik og det är detta konstaterande som
vi här tagom fasta vid - den kommande referensen skriver om det som historiens
slut og detta sammankopplas av Fukuyama till liberaldemokratins genomförande
hvilken i säg är liberal politik, sedan har han vissa andra kommunitära
anspelningar i båda de böcker som refererats. Habermas gör en jämförelse
emellan postmodernism samt neokonservatism,1 som han ehuruväl ej
nämnvärt definierar. Neokonservatism brukar i Sverige samt i Habermas
Deutschland illustrera en ‘återuppväckt’ värde-, kultur-, og eller
ärkekonservatism - d.v.s. något av de ‘modernaste’ tänkesätten det går att
finna og som i dess rena bemärkelser igge äro öppna för någon pluralism, exempelvis.
Däremot så är det som brukar kallas den ‘nya högern’ ett mer användbart
begrepp, även om det är ambivalent det med då den ibland anspelar på de ovan
anförda, d.v.s. neokonservativa, men även dels på extremt åtskillda till denna,
nyliberala element - dessa tvänne haver inget med varandra att beskaffa. En
annan, eller samma, beror på
definiering, slutsats göres när han skriver “the alliance of
postmodernists with premodernists”2 - inte så långt från det som
skrevs här innan även om samma ethos icke inläggs i termerna.
Fotnoter
1) Habermas, 22:6, 13-14.
2) Ibid:14.
Nessun commento:
Posta un commento